Tisdag.
Ännu en härlig vårdag! Förmiddagen tillbringades inomhus med lite olika sysslor, men vid lunchdags hade solen nått framsidan av huset och den rätt kalla och kraftiga vinden mildrades av solvärmen. Hundarna hade fått en tidig promenad, men nu släpptes de ut tillsammans med Matte. Husse hade ett ärende att uträtta och for ensam iväg.
För att rädda alla uppstickande blomknoppar över tomten har Matte kört ner blompinnar som förhindrar klivande på den blivande blomprakten. Vilket inte på något sätt hindrade Modji, när hon fick för sig att Mattes hand i fickan betydde godis! Men Matte var snorig och hivade upp en näsduk och hörde samtidigt ljudet av en knäckt blompinne..... Intill Matte låg en knäckt blompinne och en knäckt blomma. Men flertalet överlever, tack vare att Matte grävt ner lökarna där hundarna inte har sina dagliga stråk. I skydd av stammar och buskar och annat.
Hundarna vet mycket väl var det är torrast och mest dränerat och bäst att bre ut sig för att njuta av solvärmen. På infiltrationskullen låg de alla utsträckta och njöt och höll koll på Matte. Som tillbringade fem timmar i sträck med att knäböja mot öster. Nej, Matte har inte konverterat. Även om åsynen av Matte med rumpan i vädret timme efter timme, säkert kunde påminna om en gammal gumma djupt försjunken i bön. Om nu någon av dem som skyndade förbi tomten kastat ett getöga mot huset. Men bönemattan bestod av en liten blå tjock platta ägnad just för knäböjande i trädgården. Matte hade äntligen tagit tag i arbeet med att byta kanten kring den grusade platsen för trädgårdsmöbeln. De tryckimpregnerade brädorna som fick tjänstgöra, i väntan på beslut om annat material fungerade bra och blev kvar, men har nu börjat ruttna. Ett gäng kantstenar fanns tillgängliga utan kostnad och de har nu väntat färdigt på att få komma fram och göra nytta.
Matte lyckades få bort två gamla brädor och grävde upp kanten runt om den lilla grusplanen under uppsikt från hundarna, som så småningom flyttade ett snäpp närmare och bredde ut sig på altanen intill. Trädäck och varmt och skönt mot söderväggen! Matte kärrade tio kantstenar åt gången och krafsade och skrapade med planteringsspaden för att få stenarna att ligga plant och rakt. Kollade med vattenpasset och gjorde om. Jobbade sig långsamt framåt längs kanten. Hela tiden på knä mot öster, rumpan i vädret som i bön. Men inåtvändheten berodde mest på att det krävdes precission för att få det snyggt och för att ryggen gärna fastnade i den ställningen. Det var enklare att krypa omkring än resa sig och böja sig gång efter gång. När man ändå var nere på marken var det liksom enklast att förbli där.
Husse kom hem och kunde bistå med att serverea fika med semla, hos hundarna på altanen. Ett välkommet avbrott! Semlor nygjorda från bageriet och kompakt täckta av florsocker och i blåsten spreds detta flyktiga socker över både Modji och trallviket och plötsligt hade en lokal snöby attackerat Lapskflocken! Som sedan hade fullt upp med att städa.
Tre sidor måste bytas kring grusplanen och när två var klara och Matte var nöjd hade hon tillbringat hela eftermiddagen på knä. Där fick det räcka. Husse hade efter fikat tagit med hundarna på skogspromenad, "Mopperundan" och familjen gjorde kväll och drog sig undan blåsten, när solen kröp ner bakom granarna rakt i väster tvärs över vägen. I uterummet var det tjugofem grader och ytterdörren kunde stå öppen långt in på kvällen. Inte heller behövdes någon kvällsbrasa för värmens skull. Uterummet fungerar som värmemagasin och är ljuvligt så här års! Modji och Aili måste tvingas in vid läggdags!