Onsdag.
Ailis kullsyster Saivi (Gátchis Bargi Saivi) tävlade på kvällen för tredje gången totalt på en dubbeltävling med två lopp. Vilket resulterade i ett fantastiskt resultat med en förstaplacering på det första loppet och en andraplacering på det andra loppet! Dock ingen pinne på grund av tidsfel. I stället för "fort men fel" körde hon "sakta men säkert"! Hennes "storasyster/fostermamma" Balva tävlade även hon med en andraplacering och en pinne. Saivi tävlade i large och Balva i medium. Här kan ni se resultaten om ni klickar på R, den högra symbolen i vänsterkanten.
Av alla de tävlande hundarna hamnade två Lapska Vallhundar på prispallen sammanlagt totalt tre gånger! Mycket snyggt jobbat och än en gång stort GRATTIS! Bra reklam för rasen.
Så vad gjorde Saivis ursprungsfamilj på onsdagen?
Jo de långpromenerade i området hemomkring. Denna gång utan att hart när bli nerkörda av fortkörande, hänsynslös och bländad bilist på den smala vägen. Matte har som vana att titta till stugor lämnade för säsongen och på ett ställe stod en altandörr helt oväntat öppen, utan någon bil som indikerade husägarens närvaro. Det visade sig att stugan var utlånad till en släkting som saknar bil. Hundarna reagerade när de märkte att någon fanns i stugan. Lite grannsamverkan när man hundpromenerar i ett trots allt rätt öde område, förefaller uppskattat.
Matte muddrade sedan vidare i bäckfåran och förberedde för större flöden framöver. Då får inte hindrande grönska styra upp vattnet på gräsmattan. Ett tungt, skitigt men nödvändigt arbete så här års.
På kvällen tränade Lapskflocken med ytterligare fyra Lapska inför den stundande lagtävlingen. Med så många hundar som skulle träna och allt kortare tid att disponera innan mörkret faller, valde gruppen att dela upp sig. Tre hundar skulle träna skogssök och fyra skulle träna i "miljö", vilket fungerade bra, då kvällens träningsplats bjöd på bådadera, skog framför bilarna och "miljö" bakom bilarna!
Matte valde att träna specifikt för tävlingen genom att gömma tre personer utspridda i området, osynliga och oåtkomliga för Aili och Modji. En person låg på ett transportband ett stycke ovan marken i en stor maskin, en var gömd i en bod med stängd dörr och en satt halvsynlig men oåtkomlig uppe på en stor järnställning. De två sista vittringarna slog i varandra. Syftet med detta upplägg var att träna så som det är på ett prov eller på en tävling, där föraren själv belönar hunden. Hunden får ingen kontakt med den funna figuranten med klapp och kel och godisbelöning eller leksaksbelöning. Figuranten är fullständigt passiv och stannar kvar i sitt gömställe när den är funnen. Så som det oftast är vid skarpa situationer. Hunden måste kunna jobba vidare, utan stimulansen av kontakt med den funna personen. Förarens beöm måste vara tillräckligt. På prov/tävling får inget godis eller någon leksak förekomma, förarens röst måste räcka för hunden som belöning. På lagtävlingen är det inte fullt så strikt och föraren kan ge lite godis. Men tiden är begränsad för varje sökuppgift.
Normalt tränar man ju så att hunden skall belönas av figuranten och inte av föraren. Hunden skall fokusera på den hittade personen och stanna kvar till dess föraren anländer om det är ett frisök. Varför det kan bli lite konstigt när hunden plötsligt måste jobba vidare efter ett fynd, utan att ha belönats på minsta sätt av den funna personen. Inte ens med rösten! De får inte ens se personen de hittat. Men Aili, Modji och Kirou löste uppgiften mycket bra alla tre! De plockade de tre figgarna vartefter, skallmarkerade var och en och nöjdade sig med godis från extemt kvittrande mattar, för att jobba vidare i området. Utan att fastna/återvända till funnen och icke framplockad figurant! För Aili var detta något helt nytt, men hon accepterade sakernas ordning, då arbetslusten är stor och samarbetet gott. Hon platsar väl i laget på sin tävlingsdebut.
Násti fick ett frisök med tre figuranter gömda på marknivå med lite bråte omkring. Då hon älskar att klättre, men måste begränsas på grund av den ålder hon själv är omedveten om. Násti jobbade på fint och fyndade och skallmarkerade sina funna figgar med stor glädje! Hon åt godis ur tub, skinkpastej från Finlandsbåten, med så stor iver att hon bet sig fast när Matte försökte föklara att tuben var tom. Slut! Icke - tyckte Násti!
Lilla Stella körde skogssök i den tilltagande skymningen och supertaggad som hon var fick hon söka i lina. Terrängen var inte helt enkel med mycket högt gräs och brötigt på ett litet hygge som var avvallat. Hon hoppade och studsade och fann sina båda figgar! Duktig tjej! Som försökte spåra till en början, men gav upp den strategin inför alla korsande avvallningsspår. Denna typ av sök och dessutom i fallande mörker, var en nyhet för henne, men hon presterade mycket bra! En påläggskalv inför nästa års lagtävling! Nástisönerna Epic och Lime gjorde bra ifrån sig i skogen även de.
Som vanligt avslutades kvällen med trevlig samvaro och lite mat. Samt taktiksnack inför tävlingen. Två olika lag - men en för alla och alla för en med sex tävlande Lapska Vallhundar. I en tävling där tjugofyra hundar tävlar.
Tack alla för en mycket effektiv och givande träning!