Fredag.
Lapskflocken steg upp i ottan och gjorde sällskap till Norrtälje i snövädret. Ett tjockt täcke med blötsnö låg över trakten, efter att det snöat ymnigt hela kvällen och en stor del av natten. Enstaka byar drog ännu in. Tidningsbudet och sopbilen hade tydligen inte lyckats ta sig fram och vägen inne i området var oplogad. Efter flera återbud på grund av sjukdom hos hörcentralen skulle Matte nu äntligen få en skavande hörapparat justerad. En formgjuten insats har länge varit för stor och orsakat skavsår, men när alternativet var ingen hörsel på ett öra har Matte stått ut. Nedsatt hörsel renderar ganska snabbt en idiotstämpel. Man hör fel och svarar bort i nattmössan - goddagyxskaft. Eller frågar vad någon just svarat på eller verkar allmänt korkad med huvudet under armen. Nedsatt hörsel kommer ofta smygande och omgivningen blir alltmer irriterad och själv märker man mest detta.
Att bli gammal är ingen dans på rosor men beaktat alternativet är det ändå rätt ok. Dålig balans kan bero på försämrad syn och gaggighet kan bero på försämrad hörsel. Oavsett orsak är det mindre kul att verka mer korkad än man ändå är. Bara för att man inte hör eller hör fel. Varför det skall vara så svårt att söka hjälp och prova ut en hörapparat har Matte svårt att förstå. Det blir aldrig som förr, men lite bättre. Framför allt verkar det finnas ett genusperspektiv här. Kvinnor förefaller ha lättare att inse att de behöver hörhjälp än män, som förnekar hörproblem in absurdum många gånger. Lägger problemet hos omgivningen som inte kan prata högt och tydligt nog.... En erfarenhet Matte delar med många kvinnor vad det verkar. "Å vad jag har tjatat på honom att kolla sin hörsel". Någon känner kanske igen sig. Sök hjälp säger Matte. Som nu hoppas på att slippa skavsår i dövörat.
Att gå upp i ottan innebär en lång dag och vid hemkomsten låg morgontidningen i lådan och det blev en sen morgonfika med tidningsläsande vid braskaminen. Flocken landade i dagen och var snart ute i snön. Husse och Matte greppade varsin snöskyffel och flyttade snö. Modji och Aili skuttade runt på gräsmattan och letade fram lite av varje som dolts av snön. I våras lyckades Modji effektivt avliva en stor vattensork från bäcken, med ett välriktat hugg över ryggen.
Klicka för större bilder.
Hon har därefter inte signalerat några nya vattensorkar. Då de gärna äter av rötterna när Matte planterar buskar och träd har Matte inget alls emot att ha en hund med viltintresse och jaktegenskaper på tomten. Modji visade nu ett stort intresse för att gräva upp trädgården lite här och där i bäckens omedelbara närhet. Hon började där Matte i höstas planterade en liten rönn. Mjukt och lättgrävt var det i den ofrusna och vattendränkta marken i den nyligen grävda gropen. Matte hade lite åsikter om detta grävande och Modjis intresse falnade rätt snart oavsett. Hon förflyttade grävandet till området med stöttande stora stenar i bäckkanen mot gräsmattan. Ett djupt hål blev det. Modji övergick sedan till att gräva upp hela tuvan med vädoftande iris men skonade bussigt nog den fina pionen. Därefter fokuserades Modjis intresse på vattnet i själva bäckfåran.
Då Matte varit upptagen med sitt tunga snöflyttande kring ytterdörren hade hon mest i ögonvrån noterat Modjis och Ailis aktivitet nere på den snötäckta gräsmattan. Nu blev Matte mer nyfiken. Genom att titta på Modji kunde Matte följa vattensorkens förflyttningar under vattnet. När Modji i våras vadade omkring i det grunda och relativt varma vattnet lyckades hon bättre med fångsten. Nu undvek hon det iskalla forsande vattnet, för djupt för Mattes höga stövelskaft. Modji är ingen vinterbadare, vilket Matte uppskattar. Även om hon själv nyligen testade ett bad i bäcken.
Vad Aili pysslat med hade Matte missbedömt. Aili gnagde på något och naturligtvis var det ett framgrävt gammalt märgben hon hittat under snön. Tänkte Matte. Det var det inte. När mamma Modji började gräva runt det nyplanterade trädet for en solcellslampa åt fanders. Den hade Aili tagit hand om, En lämplig tuggleksak för en sjuårig hund!? Ett metallrör var förvisso rätt hållbart och ingen större skada kunde åstadkommas på metallen. Små hål i metallröret och en liten blodfläck på snön skvallrade om vad som skett. Modjis favoritleksaker som valp var i och för sig metallföremål. Som stövelknekten av gjutjärn, den taggiga hundkardan och handtagen på hallbyrån. Ärftligt kanske?
Mycket länge satt Modji och stirrade intensivt ner i vattnet efter vattensorken. Matte hoppas på att Modjis jakt blir lyckad, så att jobbet med plantering av växter och blomlökar inte bara gynnar trädgårdens underjordiska djurliv i form av föda.