Eftersom Pirak var nere och hälsade på från Luleå och två av hans tre bröder bor i Stockholms närhet, föreföll en valpträff vara på plats. Med mycket kort varsel gick det att genomföra på söndagen och Husse och Matte tackar för responsen! Plats för träffen var givetvis Hakungekrossen, där småpojkarna lekte redan när de var sex veckor för första gången. Där kan de klättra och klänga på grushögar, bland stenblock och på maskiner. Dessutom har de där mycket stora ytor att rusa runt på. Alla de tre buspojkarna tog för sig av möjligheterna. Epic (Adja) och Lime (Aiko) har träffats tidigare, efter flytten från barndomshemmet, men Pirak var en nykomling. Snart bildade de flock och jagade varandra, brottades och letade harpluttar tillsammans. Pirak gjorde precis som han gjorde för tio veckor sedan. Han hittade något intressant och vandrade iväg på egen hand och sysselsatte sig. Han grävde en grop och han hittade en bit av ett rör, lagom stort för att få in överkäken i och sedan bära runt och reta brorsorna med. Pirak var retstickan i brödraskaran när han var ett knytt. Han är fortfarande retstickan i brödraskaran, nu när han är en buspojke.
Storebror Mánnu fick komma ut och träffa alla sina småbröder och han måste påminnas om att brorsorna var alldeles för små för att brutalt tryckas ner. Mánnu tog då med sig sin brödraskara på äventyr bland grushögarna i stället. Det gjorde även mamma Násti och hon måste kallas tillbaka innan hon försvann bort med sina söner. Som sagt, ytorna är inspirerande för en skara självständiga och nyfikna hundar! Ingen av småpojkarna var ängslig när de följde sin mamma upp på grushögarna och stenarna började rasa under deras fötter. Lite större stenar rullade undan och de fick kämpa för att komma upp. Husse och Matte gladdes åt att se alla Nástis söner ta för sig och inte ge upp när det blev lite kämpigt. Här finns det kämpaglöd! Härligt!
Modji släpptes ut för att umgås med brorsorna ett tag, men hon ville bara iväg på egna äventyr. Gázzi släpptes också ut men var mer stationär hos flocken av barnbarn. Hon njöt av att skrota omkring i centrum för alla aktiviteter.
Intill bilarna stod ett nerplockat transportband för stenkrossning. Höjden ovanför marken var en dryg meter. Denna konstruktion blev en fantastisk klätterställning och äventyrslekplats för buspojkarna!
Klicka för större bilder.
På bandet låg dessutom en gallertrapp och den forcerade killarna, antingen genom att åla sig under eller tråckla sig igenom på något sätt.
Själva gummibanan som transporterar stenarna går genom plåtlådor och där försvann tre glada bröder titt som tätt för att titta fram någonstans.
De kom snart på att de kunde ta sig ner från bandet genom att skutta ner via utstickande delar. En sådan här konstruktion skulle finnas med på alla valpkurser för att utveckla koordination och balans, samt för att väcka nyfikenhet och träna problemlösning. Stärkande för självförtroendet! Nástis söner fick prova på vad hon själv och Modji vuxit upp med. Även Mánnu lyckades knöla ihop sig och komma in i konstruktionen och åla sig igenom! En bedrift! Men gillar man utmaningar så gör man. En förutsättning är naturligtvis att valpägarna också gillar utmaningar och inte puttinuttar för mycket. Stora bilden på förstasidan är tagen när killarna radats upp på transportbandet. Det tog lite tid att få dem att stanna kvar i position, tillräckligt många sekunder för att kunna ta några bilder. Den sjunkande solen gav dem alla rödare pälsar än vad de har i verkligheten. De är närmast nougatbruna i vanliga fall.
När killarna härjat färdigt på bandet, fick de gå och vila i sina respektive bilar. Deras hussar och mattar bjöds på en fikapaus med klätterställningen som utmärkt bardisk. Solen sjönk bakom skogen och innan hemfärden släpptes gänget ut ytterligare en gång för rastning och lite fria aktiviteter.
Husse och Matte var synnerligen förtjusta över att få se vilka härliga små hundar knytten vuxit upp till! Som uppfödare planerar man och funderar och gör sedan så gott man kan för att ge sina knytt en bra start i livet. Sedan är det deras nya familjer som får ta över och göra något av det material de har fått till sitt förfogande. Tack för att ni kom och visade vilka fina killar ni har! Det värmde både Husse och Matte. Inga försiktiga killar här inte!
Avslutningsvis fick Mánnu och hans matte ta sig över "parkettgolvet". En stor hög med gigantiska sprängstenblock där blivande räddningshundar testats på förträffar, när Husse har haft räddningshundkurser. Där testades även alla ekipage på den kurs som Husse nu går med Modji. Hundarna testas alltid okopplade. En del hundar vägrar helt att gå upp bland stenarna. En del går upp en bit och "fryser" sedan. De måste hjälpas ner då de inte vågar röra sig. Mánnu gjorde så som förväntas av en blivande räddningshund. Han bara gick. Ända upp till toppen på högen och han visade inte på något sätt att han befann sig på något obehagligt underlag. Han var fullständigt oberörd. Ett bra tilläggstest till det MH han gjorde dagen innan.
Klicka för större bild.
Mánnu befinner sig på toppen av högen och fotot är taget uppifrån en intilliggande hög. Nerifrån marken syntes inte Mánnu bland alla stora stenblock!
På måndagen for Matte med Modji, Mánnu, Pirak och deras matte till Danderyd-Täby BK där en agilitybana står uppställd. Mánnu behövde träna inför en nära förestående tävling. Modji behöver träna slalom och fart. Men fart blir det inte på hunden när det inte är någon fart på hundens matte. Matte försökte jaga iväg Modji mellan hindrena, men när Matte själv linkade i sakta fart funkade det inte. I övrigt visade Modji bra hoppteknik. Pirak fick också träna hoppteknik, genom att skutta över några små "hinder" på tio cm. i rad. Avståndet mellan ribborna var mycket noga anpassat. Tre försök fick han och det var stor skillnad mellan det första och det tredje försöket. Han fattade fort! Ingen hoppträning på så unga hundar dock! Mánnu var mycket explosiv och hade bra fart genom banan! Det bådar gott inför tävlingen! Lycka till!
Både Mánnu och Pirak flöt in i familjen och hundflocken här med självklarhet. Även katten Mysjkin välkomnade dem med att stryka sig mot dem och de svarade genom att bemöta honom med vänlighet och respekt. På tisdagen for de iväg norrut med tåget och här blev det så tomt så tomt!