Bordet är täckt av prisrosetter som ligger i press för att bli släta och fina. Transporten hem med fuktiga rosetter, blev kanske inte helt skonsam bland fodersäckar och korgar med godsaker... När Matte läser hundarnas kritiker, så är det en kommentar som känns särskilt bra: "välskött bett". Det är i princip det enda som Matte kunnat påverka. Möjligen att Gázzi har ett bra steg för sin ålder. Cykelturerna sker ju på Mattes initiativ. Gázzis bett kommer att skötas ytterligare, då hon i slutet av veckan skall läggas in på Albano för att få en avbiten kindtand borttagen. Hon påverkas negativt av den, förmodligen gör den ont och eventuellt kan en inflammation finnas i käken. Hon greppar inte föremål som tidigare.
Lördagen blev en dag för utsidan så det var logiskt att söndagen fick bli en dag för insidan. Skönhet är inte allt. Att hunden fungerar i arbete känns trots allt viktigare. Framför allt när det gäller en arbetande ras. Men när rörelserna bedöms på utställning är det viktigt. Dåliga rörelser påverkar ju hundens förmåga att arbeta. Benstommen är naturligtvis också viktig. Hur öron, svans, ögon och färg är, kan ju rimligtvis inte på något sätt påverka hundens arbetskapacitet. Men naturligtvis skall rasstandarden följas.
Om lördagen blev Gázzis och Nástis dag så fick söndagen bli Modjis dag. Hon skulle få ett riktigt stort frisök. Men först släpptes alla hundarna lösa och fick roa sig på de stora ytorna i bergkrossen. Tre Lapska, två Springer och en Golden. Överallt var det vatten i jättelika pölar och sand. Panerade hundar! Men med bra pälsar så rasade det mesta av. Alla hundarna var lyhörda och begränsade lekytan på tillsägelse. Samtliga kom på inkallning trots att det skedde mitt i leken. Det var helt underbart att se dem, men tyvärr fanns ingen kamera tillgänglig. Mobilkamerorna klarade inte farten och avståndet.
Huvudskälet för detta träningstillfälle var att Sigge skulle komma i fas i sin träning igen. Inför kursstarten måste han få några bitar på plats. Alltså fick han börja med ett jättestort frisök utan figuranter. När han avverkat området fick han hitta två figgar som satt bakom en och samma sten och tryckte. Direktbelöning utan markering. Sigge kom rakt mot vinden och fick vittringen på mycket långt håll. Precis som planerat.
Gázzi fick ett frisök med tre figuranter, gömda i det område som består av mängder med containrar och undanställt "skrot". Hon var pigg och glad och i mycket god form. Trots att hon under gårdagens utställning stått, gått och sprungit en hel del. Ingen vila alls. Gázzi hoppade och skuttade och rullade sig i grushögarna när hon blev utsläppt ur bilen. Den gamla damen! Härligt! Det var också ett ord som domaren gärna använde i kritikerna. Gázzi hittade snart sina figgar och var besviken över att söket var slut så fort. Då ville Husse testa en sak. Han hade behov av att "lätta på trycket" när han var gömd i utkanten av området. Men avstod. Skulle Gázzi ha markerat om hon råkat hitta honom just i den prekära situationen? Även om han samtidigt stått och sjungit? Sagt och gjort. Situationen testades. Inte sjutton brydde sig Gázzi om att figgen var sysselsatt med lite privata aktiviteter samt lät lite annorlunda. Hon hittade Husse och skallmarkerade precis lika bra som hon alltid gör. Matte hade inte förväntat sig något annat.
Násti fick ett litet frisök bland containrarna, där tre figuranter var gömda i varsin container. Samtliga tre stående intill varandra. En figge klättrade upp och satt på kanten. På så vis kom vittringen att slå ner i de två intilligande containrarna där de övriga figgarna var gömda. Matte satt i en container som var öppen i kortändan. Násti kom in i full fart och hittade Matte. Så fick hon vittringen av figgen ovanför och stack ut igen! Utan att markera Matte. Násti markerade den höga figgen och därefter figgen i containern intill den där Matte satt. Sedan sökte Násti vidare och struntade i Matte! Varpå Matte lämnade legan och struntade i Násti. Så slarvig får inte Násti vara! När Násti inte hittade någon mer figge sprang hon fram till Matte, som anslutit till gruppen och skallmarkerade för att få godis.... Vilket hon självklart inte fick. Så här har Násti gjort tidigare, när Matte suttit som öppen figurant. Ett problem att ta tag i! En del hundar får problem när de skall markera nya figuranter. Här är det tvärtom. Nya figgar är mycket roligare än en gammal Matte... Helt nya bekantskaper är allra roligast för de tre mycket sociala hundarna.
Så var det Modjis tur. Hon fick tre figuranter, gömda över ett mycket stort område och Matte hade ingen aning om var de var gömda. Matte sökte i medvind in mot slutet av bergtäkten. Runt om reste sig bergväggarna lodräta och området liknade en U-formad vik. Överallt var det stora högar av grus i olika storlekar och högar med gigantiska sprängstenblock. Ingenting är säkrat och det ankommer på hundföraren att hela tiden ha ett säkerhetstänkande. Man måste kunna styra hunden i söket och hinra den att gå på vissa ställen. Samtidigt som man vill ha en självständig hund som söker ut ordentligt från föraren. En balansgång. Matte släppte Modji lös och valde att börja söka i form av ett slalomsök från sida till sida bortöver. Rätt snart fick Modji vittring av en människa och hittade henne högst upp på en jättelik grushög. Modji markerade jättebra och figgen tog med Modji ner. Men så hittade Modji spår av något mycket intressant djur och detta störde i viss mån ut henne för en stund. Hon nosade långsamt och noga och stannade länge vid markeringar på stenar. Matte fick ta i lite, för att få Modji att fortsätta jobba. Så fick hon vittring upp mot en stor hög med sprängstenblock. De ligger huller om buller och det är mycket stora håligheter mellan blocken. Där kan en liten hund ramla ner. Men Modji är noga med var hon sätter fötterna och tog sig upp till figuranten. Där ville hon förvissa sig om ett bra fotfäste, innan hon skallmarkerade. Klokt tänkt tyckte Matte, som fått kalla kårar när Gázzi och Násti stått synnerligen ostadigt och skällt. Modji är lika orädd som sina äldre släktingar men besitter, till skillnad mot dem, lite självbevarelsedrift. Det uppskattar Matte.
Modji sökte sedan vidare och just som Matte skulle dirigera henne, fick hon vittring av Husse. Han låg högt uppe på en maskin och vittringen spreds långt bort. Modji struntade i Matte och gick på vittringen. Civil olydnad är inte alls fel i detta läge. Matte fick se att Modji fick vittring och lät henne gå. En alltför osjälvständig hund kan lätt kallas bort från en vittringskälla. Eller en hund som tränats att vara extremt lydig. Olydiga skall de naturligtvis inte heller vara. Återigen en balansgång för att få det att fungera. Som förare kan man råka ut för att dirigera bort hunden från en vittringskälla, när man inte vet var människorna är gömda. Modji markerade Husse mycket bra och skällde hela tiden när han tog sig ner till henne.
På väg tillbaka till bilarna fick Modji leka med en av figgarna. Hon alternerade mellan en "pipis" och sin plyschtupp med långa ben. Hela Modjis sök tog en halvtimme.
Avslutningsvis fick alla hundarna åter komma ut och känna sig fria över de stora ytorna. Nu på ett annat ställe än innan träningen. Det är viktigt att de inte far iväg utan kontroll, eftersom detta träningsområde ligger i vargreviret. Men samtliga hundar skötte sig utmärkt.
Under en del av träningstiden fick hundarna mycket bra skotträning. En kille skulle skjuta in sin bössa och skotten ekade mellan bergväggarna. Ingen hund reagerade på detta.
Tillbaka