Tisdag.
En tisdag som kändes som en måndag.
Efter en måndag med många blåsiga timmar utomhus valde Matte bort ännu en blåsig dag med väldigt många timmar utomhus. Förmiddagens lika kraftiga stormbyar gick ju inte att välja bort, dock valde Matte att vistas i stugan. Träden böjde sig i byarna och något träd böjde sig kanske lite väl mycket, vilket resulterade i ett strömavbrott.
Avbrottet blev förvånansvärt kort och för det var både Husse och Matte tacksamma. Matte satt vid datorn och försökte få kontakt med England och Husse stod och klöv ved. Husse fortsatte med sitt klyvande resten av dagen i omgångar. Matte stängde av datorn och svävade fortsatt i ovisshet om hur ungdomsvännen har det.
Modji och Aili valde att ligga i uterummet och titta på blåst och regn och när Husse föreslog dem en stunds vistelse med honom utomhus, vände de bort sina huvuden och låtsades ine höra och inte se. Molnen drog långsamt vidare och solen kämpade idogt på för att lysa upp Lapskflockens revir. Matte ägnade sig åt trädgården och Husse tog med hundarna upp i skogen för en promenad. Där var det lika kallt och lika blåsigt som i dalgången längs bäcken, vilket förvånade. Träden brukar ge viss lä, men icke i dessa stormbyar som dröjde kvar hela dagen. Något positivt med vinden är att den kluvna veden i en stor hög i carporten blir rejält genomblåst och torkar upp fortare!
I en kris reagarerar man enligt olika faser, oavsett vad som orsakat krisen. Matte jobbar medvetet och envist på att nå "nyorienteringsfasen" när livet förändrats i grunden, genom att Husse och Matte måste be om hjälp med alla inköp för att undvika platser där många människor samlas, enligt myndigheternas rekommendationer. Det blir en sorts sorg när man förlorar delar av sin frihet och det blir en sorg när planerade glädjeämnen som sonens bröllop och en sedan länge planerad resa för Matte ställs in. Man behöver vänja sig vid nya förutsättningar.
Att prata och skriva om eländet är en del i bearbetningen, för acceptans och nyorientering.
Husse nyorienterade genom att ringa ett matställe som annonserar om hämtmat i form av lunchlådor. Han beställde och vid avhämtning lämnades matlådorna utomhus med ett swishnummer på en stor lapp för betalning. Mattes mat duger säger Husse, som ändå vill äta något annat som omväxling. Van vid superluncher på jobbet som Matte absolut inte kan leva upp till. Portionen visade sig vara någon form av pensionärsanpassad smakportion av Pasta Carbonara och Husse blev besviken. Men han har testat. Matte nyorienterade genom att ta spaden och markeringsgräva längs hela den långa rabatten längs gräsmattans sydsida för breddning - fördubbling. För mer odlande av rosor och perenner.
Många var ute och gick med för de två Lapska nya hundar i området. Modji ansåg inte att detta fick passera utan kommentarer! Efter att ha varit påtagligt tyst det senaste året. Skvallerträningen har fungerat så att så snart Aili harklat har Modji skyndat till Matte för godisutdelning. Varvid Aili kommit och konkurerat. Tyst har det blivit i Lapskreviret. Förhållandevis.
En nyinflyttad osäker Schäfer bortåt vägen måste kommentera varenda passerande bil, för att inte tala om gående med eller utan hundar. Varför Modji säger vov. Kanske ytterligare ett vov eller möjligen två yttras relativt lågmält och diskret. Men Aili uppfattar signalen och förstärker! Så är konserten längs vägen igång etter värre med den nyinflyttades mycket kraftiga och grova skall, som ekar mot berget tvärs över vägen.
Nu blev Matte lite less. Letade fram ett antiskällhalsband och satte detta på Aili. Tomt på vätska var det, men det visste inte Aili. Som reagerade mycket tydligt. Hon blev SUUUUR på Matte. JÄTTESUR! Inte minst när hon hörde skallet bortåt vägen. Hon bara råkade skälla till reflexmässigt och mycket kort och sneglade mot Matte, men ingenting hände. Aili visste vad som gällde och nu ville hon ha stöd från mor sin. Aili placerade sig tätt intill Modji på slänten. Varpå Modji per omgående reste sig och placerade sig utom räckhåll för eventuell citrondusch. Båda visste nog egentligen att behållarn var tom då doften är stark, men säker kan man ju aldrig vara och när Schäfern fortsatte kommentera varenda en som passerade på hemväg från jobbet vid dagens slut, var det knäpp tyst i Lapskreviret.
En funktion för pipande signalering finns för träning och den betyder godis för Aili och Modji. Den kan användas för skvallerträning som en klicker och det fungerade mycket bra. Matte ville bekräfta den funktionen för att inte få halsbandet enbart negativt laddat. Halsbandet runt Ailis hals pep och båda kom springande för godis när någon kom gående.
Matte hör att Husses och Mattes generationskamrater förbereder sig för hädanfärden och döstädar. Det borde väl även Matte göra, för att bespara sönerna en massa arbete och inblick i en gammal mors liv. Allt vill man inte veta om sina föräldrar. Inte heller om sina barn för den delen. Men Matte har svårt att komma igång med tillbakablickande dagar och påminnelser om allt mellan himmel och jord för närvarande. Kanske om det hade varit mitt i en mörk och kall vinter med lååånga dagar. Men nu är det ju ändå VÅR! Trots allt.
Matte avslutade kvällen med att nyorientera lite mer och beställde en rosenbåge med grind för projektet att snygga till vad som skall bli en mer använd del av trädgården. Infiltrationskullen fick en under vånda ny liten trädgårdsmöbel nyligen. Nu skall staketet mot tomtens baksida, grannen och det branta berget bli mer trädgårdsliknande, på den kulle som infiltrationsanläggningen bildar mot berget. Ett nytt litet trädgårdsrum skall Matte försöka få till. Här finns redan en stor rabatt med klätterrosor och vildvin mot berget och i framkanten höstflox och akleja, samt rabarber och krusbär. Mattes nästa projekt när trappan till bäcken snart är helt färdigställd.
Ett projekt och nyorientering - när detta är vad Husse och Matte har att rätta sig efter. Man får verkligen sin ålder ingnuggad ordentlig nu. Den är inte alls "bara en siffra"!
Var rädda om er och varandra!
