Måndagen blev en för Mattes del nödvändig mellandag. Kropp och knopp behövde VILA. Fyra dagars oräkneliga gånger upp och ner på en trappstege och spring mellan våningsplan, samt lyftande av böcker kändes ont i kroppen. Fyra dagars komprimerad genomgång av minnen och känslor behövde smältas.
Matte ägnade dagen åt stillasittande vid datorn. Bildarbete kändes som en lämplig syssla. Hundarna fann sig väl tillrätta, men i ögonvrån gnagde ett dåligt samvete hos Matte. Där låg de i rummet intill så snällt i sina bäddar. Matte ville ut och gå långt. Men orkade inte.
Sen eftermiddag pallrade sig Matte ändå ut med hundarna för att gå en sväng. Hemmavid rådde slaskig grusväg, men redan borta vid brevlådorna tog kompakt och glashal is vid som vägbeläggning. Gummistövlarna erbjöd inget fäste och Matte tvingades vända hem igen. Snön ligger tjock överallt och bakom huset når nerrasad snö ända upp till fönsterblecken! Ingen barmark i sikte! På radio talas det om vår i Stockholm? Men Stockholm ligger fem, just nu, mycket långa mil söderut! Snöhögarna på framsidan är nu kompakta och sammanfrusna och inte ens grävbara för hundarna längre. Modji jobbade förgäves för att få fram den boll som skymtade. Husse och Matte firade vårdagjämningen med att ordna islossning i bäcken, där endast små luckor i isen lät det forsande vattnet skymta fram. Modji intresserade sig genast för vad som kom flytande. Gázzi och Násti skrotade omkring och hittade ätbara saker som dykt upp i snön.
Hundarna vädrar i alla fall vår! Katten Mysjkin också uppenbarligen, då han tillbringar allt mer tid ute.