Fredag.
Solen sken och snickaren fixade hängränna och stuprör på carporten, under Lapskflockens överinseende. Sedan var han klar för dagen och hundarna lämnades hemma för maximalt lastutrymme i bilen. I Arninge inhandlades sju rullar ytpapp och lite asfaltklister samt för ändamålet lämpliga skruvar i många paket. Husse skall själv lägga ytpappen.
Eftermiddagen ägnades sedan åt att städa upp på byggplatsen och däromkring och Matte planterade äntligen lite blommor i lådor och krukor runt huset. Först frost långt in på sommaren, sedan kraftiga vindar och därpå välbehövligt regn har försenat denna trevliga syssla. Men nu blommor syrénerna och rhododendron och de tomma lådorna bara måste fyllas för att Matte skall få sommarkänslan fullt ut. En liten bit på väg kom Matte i alla fall. Hundarna vilade i skuggan och föreföll ha det gott. Násti är klok och placerar sig i köket, direkt innanför den öppna ytterdörren. Framför kyl och frys hamnar hon precis mitt i huset och i korsdrag, då fönster och dörrar står öppna i alla fyra väderstreck.
Efter en ganska sen middag var temperaturen nere på arton grader och solen hade försvunnit bakom skogen. Husse tog med Násti på en skogspromenad och Matte tog med Modji och Aili på en cykeltur i relativt god fart. Man skall ju jobba med sina rädslor och inte känner sig Matte trygg på vägarna längre. En gammal kärring på cykel med två hundar på högersidan är inget alla per automatique saktar ner och håller undan förr. Det är bara att konstatera. Vägen är läskigt smal när man i den situationen blir omkörd av förare som har stora och breda fyrhjulsdrivna bilar och har bråttom, bråttom! Hålla in och undan är okända begrepp för många. Även för morsan som första vintern i sin nyköpta stuga körde i diket i en kurva, med ett mycket litet barn. Orsaken var för hög fart på den isbelagda vägen. Hennes bil är inte stor och bred, men ändå kändes mötet på fredagkvällen obehagligt.... Efter en svår cykelolycka i ungdomen är Matte en harig tant på cykel vid möte med bilister. Men hundarna fick sin motion detta till trots. Det fungerade betydligt bättre innan vägen asfalterades och farterna i området var lägre.
Aili har redan tidigare vid sparkmotionerande visat goda draganlag! Som sin mormor Násti! Mamma Modji är mer som mormorsmor Gázzi och håller linan sträckt men drar inte så mycket direkt. Hundarna har sele när Matte cyklar med dem och Aili har ett halvstryp med kort koppel som extra säkerhet för bättre kontroll för Matte. Nu satte Aili fart så snart de fick springa fortare. De hade tvingats till lägre fart för uppvärmning i början. Aili drog så bra att Matte inte behövde ta ett enda tramptag om hon inte ville. Men det gick lite väl fort när det lutade nerför, så Matte bromsade upp när sikten i kurvorna var dålig. När det bar hemåt tog Aili nya dragtag och nu bar det svagt uppför, varför hon fick hållas. Matte bet ihop och lät Aili välja farten och hängde med. Fullt ös blev det när Husse och Násti skymtade på vägen strax innan "hemma". Både Modji och Aili tog i för allt vad de kunde och Matte njöt av farten på raksträckan med fri sikt.
Svalkan på kvällen och cykelturen fick igång Aili ordentligt! Lek och bus med mamma Modji som gärna antog utmaningen! Aili hämtade den långa plyschormen som hon älskar att springa runt med och ha dragkamp med! En mjukisleksak från gratislådan på loppisen som Aili aldrig försökt tugga sönder. Aili ville ha dragkamp! Det fick hon. Först med Matte, så tog Modji över och sedan var det Husses tur att kampa med Aili efter sista kissrundan! Ett sista försök att få ut Matte och leka misslyckades tyvärr för Aili, när hon kom med en väldigt rolig boomerang som hon ville att Matte skulle kasta iväg. Klockan var 22.30 och det skymde på och Matte var trött. Inte Aili! Som tyvärr inte visade dessa goda kampanlag på vare sig MH eller BPH. Men de finns där. När Aili själv väljer föremål och tidpunkt. Aili är en rolig och mångfacetterad hund som inte är helt enkel att begripa alla gånger. En intressant hund, med fler mänskliga drag än sina släktingar ibland. Hon tror att hon har händer och använder sina "händer" till mycket. Hon kommunicerar ofta med teckenspråk, inte bara allmänt kroppsspråk. Månne har hon något bra att tillföra rasen?