Lördag.
Så var dagen äntligen här! Äntligen en kennelträff! Matte har varit dålig på att dra ihop en sådan.... Det blir ju mycket träning ändå, med valda delar av de hundar som har sina rötter i den lilla stugan i skogen. Några ingår i träningsgruppen som tränar tillsammans varje vecka. Andra kommer på besök och helgtränar ibland. Nu samlades fjorton Lapska Vallhundar med sin urmoder Gázzi gemensam i en närbelägen bergtäkt. Genom att vara barn till Násti, Modji eller Aili. Barnbarn till Násti eller Modji. Kusiner till Ailis valpar som brorsan Runnes dotter Saiva och son Hálle. Epics son Eskil och dotter Áinnas var också med. Samtliga Gátchiskullar var representerade utom den som föddes 2003, då Násti, Ailu (Jorri), Rassi och Golli alla gått över regnbågsbron fyllda fjorton år.
Nástis första kull var representerad av Modji. Andra kullen av Mánnu och hennes tredje och sista kull av Lime (Aiko) och Epic (Adja). Modjis enda kull representerades av Aili och Saivi samt brodern Runnes (Mánni) dotter Saiva och son Hálle. Ailis enda valpkull representerades av döttrarna Fanndi och Násste samt sonen Sumo (Sválla). Nástis sonson Eskil född i Belgien närvarade med sin syster Áinnas vars far är Epic. Samt Saivis "lillebror" Basse född annorstädes, men med delvis samma stamtavla några generationer tillbaka.
Klicka för större bilder.
Syftet med denna kennelträff var att sammanföra så många som möjligt som har Lapska Vallhundar med nära släktskap, för gemensam träning och utbytande av erfarenheter och tips! För knytande av kontakter för framtiden! När Matte och Husse blir gaggiga och trötta och inte minns så bra och blir sega. Då skall ni ha varandra som stöd om det behövs!
Dagens första uppgift för alla de fjorton hundarna var en miljöbana, ledd av Limehusse och Lime som känner området väl! Tack för hjälpen! Precis just då när övningen skulle börja och Matte hade tänkt fota dök en främmande man upp och såg undrande ut. Varför Matte måste ta reda på vad som stod på. Jo de skulle ha ett event här just denna dag och de skulle skjuta lerduvor i bergtäkten. Matte upplyste om kennelträffen och det olämpliga i att skjuta alldeles inpå. Budbäraren informerade sin uppdragsgivare, som så småningom anlände och förhandlingar startade. Matte och eventansvarig kom överens och efter två timmars fikande för deras del och två timmars miljöträning för de Lapska, skulle en rockad genomföras. Då skulle de Lapska förflytta sig till ett område så långt ifrån lerduveskyttarna som det var möjligt. Ett nysprängt område i en liten "ficka/vik" skiljd från området i övrigt, skulle fungera bra då höga bergväggar skulle stoppa ljudet av alla skotten effektivt. Gilla läget.
De fjorton ekipagen med några medföljande familjemedlemmmar delades upp och sedan söktränades det i "miljö" på olika sätt i ett par timmar. Matte hakade på de tre Ailivalparna och fotade. Sumomatte som även har valparnas pappa Nemo är certifierad räddningshundförare och arrangerade valparnas vindstigar i både terräng och miljö. Alla valparnas förare är vana vid rasen och vana vid hundträning, varför upplägget och genomförandet blev helt perfekt! Vinden var bra och den utnyttjades fint. Matte figgade även och fick glädjen att belöna de duktiga valparna när de fyndade!
Så småningom kände sig alla mogna för en paus med lite mat i magarna och mycket hundsnack blev det! Precis som Matte hoppats. Därefter meddelade Matte lerduvegänget att hundgänget nu begav sig längre bort, varför skjutandet kunde börja.
Den nya platsen erbjöd en helt annan miljö för hundarna att träna i. Vilket ni kan se på bilden högst upp där gruppbilden är tagen. Här fanns ett utbrett område med medelstora sprängstenar som inte var staplade väldigt högt och därför var rasrisken obefintlig. Ett perfekt "parkettgolv" för alla att få fynda figuranter på! Två tåliga figgar gick ut och försvann bland stenarna på varsitt håll, synliga bara när man kom helt nära. Därefter fick varje hund gå kopplad med sin förare, för att söka vittring i vinden och när de fångade den fick de slutföra och fynda figuranterna bland alla de stora och spetsiga stenarna. Inte helt enkla att ta sig fram över! Valparna fick nöja sig med att fynda den som låg längst ut mot kanten. Övriga fick fynda båda figuranterna, alltså även den som krävde ett längre styckes gående i stenskravlet. Här blev det en hel del väntan som alltid vid sökträning och tillfälle gavs för knytande av kontakter, till Mattes stora glädje! När ett gäng aktiva hundförare träffas blir det väldigt lätt mycket snack om mer än hundarna. Man utbyter erfarenheter och förmedlar träningstips och har man samma ras och en ras som Lapsk Vallhund är detta oerhört värdefullt! Samtliga närvarande hundar tränas på olika sätt och några tävlar i olika hundsporter. Samtliga hundförare är erfarna inom hunderiet och några tränar räddningssök regelbundet. Några tävlar i lagtävlingen för räddningshundar regelbundet. Tre som certade räddningshundförare. Varför man hade stor glädje av att lära känna varandra. Tänker Matte.
Dagen avslutades med att samtliga bilar förflyttades mot bergtäktens mer obearbetade delar kring infarten, där ett högt transportband kunde fungera för att rigga en lyftsele för att hissa hundarna. På en räddningshundutbildning ingår att hissa hundarna upp på avsatser eller våningsplan dit förarna måste ta sig med hjälp av stege. Där får de sedan söka av för att därefter firas ner igen. Nu var det inte fråga om att som Modji och valppappa Nemo under räddningshundutbildningen hissas upp till våningsplan tre och sedan ner igen för att omedelbart utföra ett sök under stress! Här skulle alla hundar få testa ett lyft och då räcker det med att hundens fötter lämnar marken för att den skall uppleva känslan. I princip alla hundar finner sig i detta och hänger avslappnade i selen och alla de Lapska fann sig väl i situationen och lät sig iklädas en lyftsele, för att sedan hissas upp.
Där fick de sedan hänga och dingla en stund, ätande gott godis om de kände för det.
Helt oväntat började lerduveskyttarna ånyo brassa på, efter att det varit tyst sedan hissningen av hundarna påböröjades! Nu lät det ordentligt och ekade mellan bergssidorna längre bort. Vilket inte fick någon enda hund av alla de fjorton att reagera på något sätt. Mycket bra oplanerad skotträning som en naturlig del av miljön och vardagen. I ett sammanhang där det inte var väntat och där hundarna hade annat i tankarna. Perfekt timing! Superbra valpträning. Ingen anspänning innan, inga nervösa hundförare inte minst! Allt skedde oplanerat och oväntat och inga mänskliga reaktioner kunde smitta av sig på de signalkänsliga hundarna. Det bara blev. Så himla bra.
Som vanligt när man har roligt gick tiden alldeles för fort! Det regnade på fredgen och sedan på söndagen men INTE PÅ LÖRDAGEN! Allt flöt på fint och tur skall man ha ibland.
Alla verkade nöjda när var och en begav sig hem till sitt. I flera fall många timmars bilkörning bort. Några åkte ner till närmaste matställe och åt middag och snackade mera hund och hundträning. En följde med hem och sov över.
Násste fick umgås med sin mamma Aili och mormor Modji hemma i den lilla stugan i skogen under kvällen. Vilket Aili hade åsikter om. Det är inte lätt när utflugna barn flyttar hem igen! Aili var tydlig med att någon mat kunde Násste inte förvänta sig och gick och knöt sig under bordet. Modji var ett trevligare sällskap för Násste, men tyvärr inte det minsta lekfull efter en lång dag i passivitet i bilen. Det här var inte Modjis och Ailis dag. De får träna så mycket annars.
En lekfull och yster Násste tog för sig av vad stugan erbjöd i form av leksaker och leken blev allt vildare och Násste allt tröttare och till slut övertrött och uppskruvad och sjövild. Nu var det dags för en av intryck fullmatad valp att tvingas till vila, av den matte som förstod att rätt tolka sin minstings signaler. Att tro att valpen i detta läge "märkligt nog inte är trött" blir helt fel för den som är trött så till den milda grad att det inte går att sluta fara runt. Inte hjälper det heller att säga till valpen att gå och lägga sig för det kan den inte. Den är för trött för kloka beslut och samarbete. Det är förarens ansvar att signalera SOVA! Det släcktes ner i både stuga och gäststuga väldigt snabbt denna lördagkväll och alla sov sedan gott hela natten efter en väldigt rolig dag!
TACK ALLA FÖR ATT NI VILLE KOMMA!
Tack för att ni fick allt att fungera med träning i grupper och för att ni hjälpte varandra!
