Fredagen blev väldigt blåsig och varken Modji eller Aili kände för utomhusvistelse, när de fick välja. Mattes växthuspaviljong utsattes för de kraftigaste vindarna hittills och stod stadigt kvar, som tur var. Dock lossnade en list som höll fast en av taksektionerna av kanalplast och det hade kunnat gå åt hellskotta om Matte inte upptäckt detta. En skruv hade gått av i ett beslag och sedan for listen iväg i blåsten! Silvertejp fick lösa problemet där och då. Att få bort skruvrester och dit en ny skruv får bli en senare fråga. Hundarna fick en kortare promenad i blåsten, som knäckte träd och orsakade strömavbrott på många håll. Dock klarade sig Lapskreviret bra.
Lördag.
Dagen randades och vinden hade mojnat. Det fanns ett hopp om solsken! När morgonsysslorna var avklarade frampå förmiddagen, begav sig Matte iväg med Modji och Aili till golfbanan, för en stavpromenad med lösa hundar. Något både Matte och hundarna älskar! Den lilla banan är öppen året runt vid tjänlig väderlek och golfarna var många som bokat tid, nu när snön försvunnit. Dock är den stora och mer väderutsatta banan stängd, så här kan vem som vill traska runt nu.
Nyligen var Husse och Matte här och stavgick med hundarna och då var marken snötäckt. Dock var spikar i sulorna ett absolut måste! Under det tunna snötäcket visade det sig vara is överallt! Vilket Matte nu kunde konstatera stämde. I skuggiga partier var det ännu snö här och där, men i övrigt var gräset stenhårt och halt och det syntes inte! Trots det mycket kortklippta gräset doldes det faktum att botten bestod av fruset vatten. Stora partier har varit helt översvämmade och var nu frusna skridskobanor med blankis. Vilket kunde anas, när fötterna for på både hundar och människor helt oväntat i snön nyligen. Nu syntes alla isiga partier och det var betydligt enklare att gå säkert!
Något annat som kommit fram när snön töade bort var mängderna med harpluttar överallt! Modji uppskattade detta faktum oerhört! Hon blev stående som en unge i en godisaffär! Här var det fritt fram och Modji åt och åt och kom på efterkällken. Hennes promenad blev ganska staccato eller bra intervallträning. Stillastående och sedan ikappkutande. Aili åt förvisso även hon av överflödet på harskit, men tog inte lika långa fikapauser som mor sin. Matte mindes en annan promenad här vintertid med barmark, för länge sedan. Om det var Modjis mor eller mormor minns dock inte Matte. Resultatet av harpluttätandet blev då en spyende hund. Mängden iskalla och hårdfrusna harpluttar som en Lapskmage tål visade sig ha viss begränsning. Att äta harpluttar är en omväg för att få i sig gräs och säkert många nyttigheter. Hararna smälter gräset halvbra och återanvänder själva skiten för bättre näringsupptag.
För ovanlighetens skull skedde flera hundmöten på denna stavpromenad med lösa hundar. Solen sken och det var en underbar dag för promenerande! De båda Lapskdamerna bär alltid varselvästar när de är lösa här, för bättre synlighet för både Matte och mötande. I motljus dök ett sällskap upp med en lös hund och en i långlina och även dessa syntes bra med sina varselvästar. De tre lösa hundarna var alla hörsamma och följde sina förare utan diskussioner. Så skall det se ut! Modji och Aili tittade knappt åt den hund som ändå var rätt nyfiken på dem, utan gick vidare med Matte. Ett sällksap med ett gäng lösa småhundar ett stycke bort övergavs av en av hundarna. Likt en kanonkula kom Mopsen farande långt bortifrån! Totalt ignorerande sin ropande matte. Modji och Aili lyfte på skallarna där de nosade efter sork i fjolårsgräset och iakttog vad som skedde. Matte bad sina hundar stanna kvar och gick Mopsen till mötes för att dirigera om den, tillbaka till sin flock. Vilket fungerade mycket bra och en glad Mopsmatte berömde sin lydiga hund! Som trots allt hade kommit på inkallning. Med viss assistans.
Efter en timslång promenad med hundarna återvände Matte till bilen, alltunder det att allt fler hade begivit sig till golfbanan. För att golfa eller promenera och det kändes helt rätt att ha varit där tidigare, med gott om utrymmer för hundarna att få vara fria under ansvar. Lite apporteringsträning hade Matte passat på att lägga in längs promenaden. Som tappade stavar, där hundarna upptäckte att det var enklast att ta tag i handledsremmen och dra staven längs marken. För att sedan överlämna handledsremmen med vidhängande stav till Matte.
Klicka för större bild.
