Fortsatt kyla med regn på gränsen till snö. Sommarvärmen försvann, men vårblommorna lyser vackert. På morgnarna ligger Modji och väntar på att syrran skall vakna, så att de kan busa på tomten. Agilitybanan står uppsatt och rätt som det är tar någon av dem ett hinder eller springer igenom tunneln av bara farten, när de jagar varandra! Dock har ingen kört slalompinnarna i ren livsglädje ännu. Lihkkus matte I. körde ett träningspass med Lihkku och Matte fick härliga hoppbilder på Lihkku! Kameran är proppfull med aktionbilder och Matte måste skärpa sig nu och föra över och dela med sig av bilder på fyra Lapska i olika sammanhang.....
På eftermiddagen tog de två Lapskmattarna en promenad med sina hundar genom området. Rådjursvittringen kittlade i näsan på de två systrarna! Modji vet så väl var de utfordrats hela vintern och missar inte deras närvaro, några meter från vägen. De syns inte alltid där de står bakom grannens uthus, men med rätt vind avslöjas de! Lihkkus nos slog högt!
Husse skulle in till Stockholm på jobbrelaterad kurs direkt efter jobbet, varför Matte tog med Lihkku med matte och husse på en sista träning innan hemresan på lördag. I iskylan på Hakungekrossen, hanns inte med att visa I. hur man tränar med en X-figurant. Husses önskemål var, att hans distanselev skulle få med sig den kunskapen tillbaka till Nederländerna. För att få lite variation förlades träningen till Förrådet, intill Vallentunasjön. En inhägnad tomt med diverse mer eller mindre skrotade föremål, en del arbetsfordon och några containrar. En lagom kraftig och jämn vind blåste in från sjön och de omgivande fälten. Inte fullt så iskall som kvällen innan.
Träningen med X-figurant gör man för att få igång eller tända till en hund. Icke att förväxla med en vindstig.
Figuranten tog kontakt med Lihkku, som var kopplad och lekte med henne med hennes favoritleksak - en boll i ett snöre. Leken avbröts när den var intensiv och figuranten blev passiv, samt gick iväg ett par meter och blev sedan stående. Lihkku "ombads att blunda" = togs undan bakom ett skymmande föremål. Figuranten gick då iväg en liten bit och gömde sig, rakt ut från den plats där Lihkku senast sett figgen. Lihkku fördes därefter fram till den plats där hon befann sig, när hon senast såg figuranten. Lihkku kom ju ihåg att figgen nyss lekt med henne och fortfarande hade hennes favoritleksak, varför hon tittade långt efter honom. Hon släpptes omedelbart lös och stack iväg direkt, för att återuppta leken med sin försvunna leksaksförsedda figge. Lihkku fick göra några X-figurantövningar och fick sedan vila i bilen.
Matte körde Modji på ett vanligt frisök, med två öppna figuranter, på platser som Matte kände till. Modji hittade båda utan problem och skällde direkt när hon kom fram till dem. Figgen belönade med rösten på första skallet och Matte klickerbelönade sedan varje skall, stående några meter från Modji. När skallet var taktfast fick Modji sin skinkpastejtub att äta ur. Precis som när hon först lärde sig skallmarkera. Matte gick då fram till Modji och figgen och flocken var samlad. En av figgarna "gömde" sig sedan några gånger till längs vägen tillbaka till bilen och Modji började skallmarkera öppen figurant i sista språnget fram till figgen. Bra jobbat!
Så var det åter dags för Lihkku att komma ut och träna lite. Nu var det vindstigar som stod på schemat. Figuranten gömde sig så att vinden skulle föra vittringen rakt ut mot den "gata" som ledde genom den nedre delen av området. Lihkku fördes kopplad längs gatan, fick vittringen, släpptes lös och fick en annan vittring! Från fältet utanför, varför hon stack dit. En hel del sly var bortröjt, varför det nu syntes att staketet slutade en bra bit ovan marken på flera ställen. Lihkku behövde inte ens krypa för att komma ut. Något fångade hennes intresse i ett dike och hon blev gradvis varse de stora öppna ytorna runt henne. Här fanns möjligheter att utforska världen! Men de rådjur som troligtvis lagt doftspår var inte kvar och Lihkku visade att hon var en lydig liten tjej och återvände till sin matte.
Hon fick börja om med sin vindstig och hittade figuranten bakom en bil. Hon skallmarkerade mycket bra. Lihkku fick göra flera vindstigar och ännu en gång fick hon en avledande vittring i näsan. Denna gång var det en död råtta. Som tur var släppte hon den genast. Många stall ligger helt nära och råttan kan mycket väl ha dött efter att ha ätit råttgift. När Lihkku gått några bra vindstigar utan störningar avslutades hennes träningskväll med ett mycket begränsat frisök. Detta för att hon inte skulle lockas att leta död råtta eller rådjursvittring utanför staketet. Figuranten skulle gömma sig intill en halvdemonterad bil i ett stort öppet skjul och Lihkku fick se honom gå iväg en liten bit, varefter hon "fick blunda" (X-fig.). Lihkku fick vittringen när hon i koppel fördes fram mot byggnaden och visade tydligt att hon ville in. Lite som en vindstig, då vinden låg på från baksidan av den mycket dragiga byggnaden. Lihkku fick lösa en del problem, innan hon tog sig fram bland alla bildelar och kunde skallmarkera hos figuranten. Duktig Lihkku!
En snabbgenomgång gjordes för att säkerställa att Lihkkus matte och husse nu skulle kunna fortsätta träningen på egen hand och i träningsgruppen som träffas varannan vecka. Vid återkomsten till Sverige i augusti skall Lihkku visa att hon har kunskaper motsvarande vad som krävs för ett svenskt inträdesprov. Träningen i gruppen i Nederländerna är inte upplagd med prov på samma vis. Ledaren för träningsgruppen avgör när hundarna är redo att samarbeta med polisen, eller åka ut på internationella uppdrag. Lihkkus matte gillar det svenska konceptet och vill ha delmål/statuskontroller att träna mot. Alla träningsgrupper i Nederländerna fungerar på lite olika sätt. Utbildningen av räddningshundar sker inte som i Sverige.
Nu väntar ett fullständigt inofficiellt "inträdesprov", enligt protokollet, på Lihkku efter sommaren.
Tillbaka