Onsdag.
Hela flocken gjorde en utflykt till omtalade Ulriksdals trädgård med trädgårdscafét. Efter att ha hamnat fel och kommit till en byggarbetsplats värdig en räddningssökkväll på fel sida av motorvägen vid Järva krog, hamnade Lapskflocken till slut rätt. Bilen kunde parkeras i skugga och hundarna upptäckte omedelbart att här fanns det många intressanta dofter, då många hundar traskar runt här. Hundar välkomnas men ombeds låta bli att pinka på växter och föremål då dessa skall säljas. Här är det självplock av olika grönsaker och blommor på friland och i de många stora växthusen säljs både växter och föremål som har med trädgård att göra. Efter att ha promenerat runt i en timme var det dags för den vegetariska lunschbuffén och hundarna kunde sträcka ut sig och vila intill bordet. När familjen begav sig hemåt hade besökarantalet mångdubblats och det stod bilar parkerade överallt. Ett synnerligen populärt ställe är detta och ägaren "känd från TV" är säkert ett dragplåster när han är på jobbet. Med hem följde en stor dahlia och en oemotståndlig betongkatt som skall bo på punschverandan.
På kvällen hade det dykt upp en möjlighet att få träna i ett kommunalhus som tömts för ombyggnad. Tidigare har träningarna skett nere i källaren. Nu erbjöds några våningsplan med mycket långa korridorer, men inte så många föremål att gömma sig bland. Varför träningen lades upp så att hundarna skickades på sök ensamma ut i korridorerna med intilliggande rum, efter en figurant gömd i något rum i slutet av korridoren. Ett par korridorer var sammanbundna via rum tvärs över, så sökområdet blev mycket stort för hundarna som måste kunna arbeta självständigt. Förarna fick inte gå in i sökområdet, annat än för att stötta om någon hund skulle få problem. Figuranten skulle belöna och själv ta med sig hunden tillbaka. Söken var upplagda så att hundarna fick tre stora sök direkt efter varandra. Golven var hala, det var varmt, de måste arbeta ensamma och mycket långt borta och utom synhåll från sin förare. Höga krav! Inte lätt! Varje sök tog tid och hundarna blev trötta. Alla hundar skötte sig utmärkt och löste uppgifterna på lite olika sätt och med lite olika stöttning vid några tillfällen. För att få ut mesta möjliga vid denna träning, fick varje hund sedan en mer individanpassad uppgift som avslutning.
Denna kväll tränade tre fjärdedelar av Lag Gátchis och halva Lag Lapplisorna inför lagtävlingen i oktober. Två Lapska tikar, två Lapska hanar och en Springertik. Samtliga hundar som skall kunna arbeta självständigt långt ut från sin förare och lösa problem på egen tass. Vilket fick någon att komma på den brilljanta idén att låta de tre närvarande hundarna i lag Gátchis få söka samtidigt i den trånga korridoren, efter en person gömd längst bort. Man måste våga prova! Det har ju fungerat utomhus på större ytor! Resultatet? Många skratt blev det i alla fall. Mycket skällande också. Modji, Aili och Lime släpptes på en gång och fick ett sökkommando. Ingen fattade någonting. Skitkul! Men vad skulle de göra?! Tre urflippade hundar for runt, hit och dit och vrålskällde och upphetsningen var hörbar minst sagt. Matte gav sig in i leken och försökte styra upp lite och fick med sig hundarna ut i korridoren. En bit i taget fungerade det men så uppstod en viss ljudlig förvirring på nytt. Matte fick viss ordning på de tre förvirrade hundarna till slut och komna halvvägs fick uppenbarligen Aili vittring eller så gick det upp ett ljus, för då drog hon iväg och fyndade figgen med skallgivning. De två andra hängde på. Att Aili hann först var måhända för att hon ännu som yngst var den mest disciplinerade och oförstörda..... eller så var det bara en händelse. Resultat: Det blev inte som tänkt, men alla föreföll ha väldigt roligt!
Att skratta på träningen är viktigt! Det förekommer alltför sällan och många hundar skulle tycka att det var mycket roligare med hundträning om de fick höra sina förare och deras kompisar skratta oftare. Är både Husse och Matte övertygade om. Det går alldeles för ofta alldeles för mycket prestige och allvar i hundträningen!