Onsdag.
I mars blev situationen sådan att mat måste ransoneras i Lapskflocken, då alla inköp gjordes med hjälp av en empatisk granne och en lika empatisk träningskompis. Bara det nödvändigaste inhandlades av naturliga skäl. I början av sommaren hade både Matte och Husse krympt påtagligt och gick med byxor med gällivarehäng, utan någon som helst önskan att vara trendiga med byxor hängande på väg ner. Vartefter dök andra inköpsmöjligheter upp när allt fler matbutiker kom igång med näthandel. Initialt fungerade detta medelst hemkörning, men så småningom kunde man handla på nätet och själv hämta utanför butiken. Så det gjorde Matte och Husse hela sommaren. För att en mycket kort period under hösten ha kunnat handla sin mat i stora och ödsliga mathallar vid udda tider. Man har fått känna sig normal ett tag och det gjorde gott. Byxorna hamnade åter där de skulle vara, med god passform. Inget häng.
Nu är det dags igen. Kylskåpet behövde fyllas på och när veckobladets "kampanjpriser" presenterades från den lokala närbutiken ville Matte och Husse boka en tid och handla på nätet. Men si det gick inte alls. Nu har så många upptäckt fördelen med att handla mat på nätet, att ingen tid fanns att boka inom överskådlig framtid. Snopet. Butikschefen har i våras uppmanat kunderna att ringa om de får problem så då gjorde Matte det. "Inga problem alls" fick Matte veta. I stället för att beställningen gjordes från ett centrallager, kunde den lilla butiken på plats plocka ihop vad som önskades, för att avhämtas före stängning vid tio på kvällen. Det var bara att maila en inköpslista! Så då gjorde en djupt tacksam Matte så.
Lapskflocken for sedan till Torpet för att möta snickaren redan vid nio. Efter mycket funderande har Matte bestämt sig för att kosta på den lilla oisolerade stugan en livräddande åtgärd, i form av ett nytt golv i köket. En vattenläckage sedan lång tid har pågått i det tysta under skåpet under diskbänken. Myror har i mängd ätit sönder golvet där Matte trampade igenom i våras. Men det var inte myror som mötte i köket vid ankomsten. En skogsmus var på väg in mellan skåp och vägg. Men den var märkligt stilla. Matte tog tag i svansen och drog. Musen satt fast. Efter lite lirkande lossnade den. Den stackaren hade kilat fast hakan och strypts. Den fick en grav under sten på tomten. Matte tyckte verkligen synd om den.
Köket revs sedan ur helt och hållet och Matte klippte granhäcken mot grannen, efter att i samråd med snickaren ha bestämt hur köket skall återskapas när nytt golv är fixat. Det är roligt med projekt och skapande och passligt just nu.
Hem for flocken för att byta kläder och slänga i sig varsin burk makrill i tomma magar. Kaminen värmdes upp och flocken drog vidare till kvällens träning. Tränade gjorde två Lapska tikar, tre Lapska hanar och en Jaktlabbegrabb. Vinden var frisk och regnet hängde i luften när Matte körde Aili på ett stort frisök på industritomten. Just som Aili fyndade sin första figge öppnade sig himlen och Matte blev ett blindstyre. Vindrutetorkare hade behövts på glasögonen som Matte slet av sig för att inte gå överstyr. Aili gjorde vad hon skulle i den goda vinden och regnet brydde hon sig inte om, där det kom på tvärs i skuren. Hon hittade de två som var gömda längst ner mot staketet, där tågen mellan Stockholm och Uppsala dundrade förbi på nära håll. Övriga två i en annan del av området hittade Aili likaså och skallmarkerade vägledande och ihållande så att även Matte kunde hitta dem.
Modji fick ett likadant sök och då hon inte har en aning om att hon är en senior studsade hon upp på mängden gatstenar och liknande i staplar. Modji ville komma så högt som möjligt och när hon var i höjd med det intillstående plankets ovankant, hade hon lokaliserat figuranten. Som låg på en hylla på samma höjd någon meter från stenstapeln där Modjis stod och skallmarkerade. För bråkdelen av en sekund sågs Modji överväga om hon skulle ta språnget eller inte. Tyngden förflyttades över på framfötterna.... Husse hann dock be Modji gå tillbaka och inte tänka tanken! Självbevarelsedrift är något de egna Lapska förefaller ha rätt lite av, men tillräckligt för att inte hitta på alltför våghalsiga långhopp på höga höjder. Lätt våghalsiga har de varit alla fyra över åren och de har alla varit helt oberörda i olika konstiga och utmanande träningsmiljöer, lämpliga för räddningssök.
Den absolut enda orsaken till att Matte blev uppfödare, var att få egna hundar lika orädda och opåverkade av rasmiljöer, instabila underlag och bråtig miljö att jobba och träna med som Gázzi. Flocken första Lapska Vallhund. Med lika mycket driv och arbetslust som Gázzi, född 1998. Hennes dotterdotter Modji, Modji halvbror Lime, Modjis dotter Aili, och Ailis son Sumo visade att de levde upp till förväntningarna denna kväll. Det är få förunnat att varje vecka få se egenuppfödda hundar göra bra ifrån sig på krävande träningar.
På ålderns höst, i en tid där många jämnåriga avlidit i förtid, unnar sig Matte glädjen att få njuta av de fyra hundarna på gemensamma träningar. Hundarna gör Matte glad! Glädje är något man får söka "i dessa dystopiska tider". Pandemin dödar människor och människor tar kål på miljön och jobbar på sin egen undergång. Det är vad som nöts in i våra mätta medvetanden nu.
Var rädda om er och HÅLL AVSTÅND!!!!!
