Onsdag.
Träningsgruppen har fått ett tillskott i form av en ung Aussiekille med matte och vuxen lillhusse. En matte som en gång för länge sedan tränade räddningssök och nu vill återuppta den formen av utmanande hundträning. Det är något speciellt som känns lockande med den typen av träning för många. Man får testa både hundens och sina egna gränser. Där en av dem är att inte vara höjdrädd. Högt placerade figuranters vittring sprider sig över ett stort område runt gömstället och faller ner runt om; lite oberäkneligt beroende på vindar och omgivande föremål. Det blir en svårighet för hunden, som kan få vittringen från den högt placerade figuranten på mycket långt håll! För att sedan tappa den ju närmare vittringskällan/gömstället hunden kommer. Vittringen sprids i en vittringsstrut, som är bred långt bort från vittringskällan och sedan smalnar av ju närmare vittringskällan hunden kommer. Hunden fångar vittringen långt borta och måste lära sig att hålla sig i vittringsstruten, för att kunna hitta vittringskällan. Vilket innebär att hunden måste ta sig fram oavsett hinder i vägen. Här visar sig hundens miljösäkerhet mycket tydligt!
Husse älskar att klättra och gömmer sig gärna högt uppe för att ge gruppens hundar utmaningar och det är han inte ensam om! Det finns fler i gruppen som gärna klättrar! Matte gillar inte lika mycket att Husse så gärna klättrar på höga höjder och mindre för varje år som går och kroppen påverkas av tilltagande ålder. Matte inser sina egna begränsningar och avstår klättrande på stegar för vidare klättrande upp på tak. Att bara stå på en stege högt uppe är en sak - att sedan kliva över till ett takt eller något annat vågar Matte helt enkelt inte. Det känns för osäkert. Husse tänker inte så. Nu dök en kille på tjugo år upp och han klättrade mer än gärna upp och gömde sig på bra ställen, för att ge hundarna utmaningar! Matte slapp våndas över att Husse skulle trampa snett eller tappa balansen. Nya möjligheter att skapa svåra söksituationer för hundarna dök upp.
Klicka för större bilder.
Alla hundar fick komma ut och söka vid två tillfällen var och Aili fick två stora frisök med fyra figuranter gömda på för Matte okända ställen.
Dima fick ett stort bundet sök, där han i lina fick söka igenom området med Matte; Som ville lära sin unga hund bra sökmönster. Det underlättar om hunden själv vet hur ett område skall sökas igenom effektivt och inte måste styras av föraren. Nu gick Matte med Dima i ett slalomsök igenom området mot vinden. Med slag hela vägen ut till områdets kanter. Så småningom fick Dima då och då en antydan i vinden om att det fanns någon gömd långt borta framöver. Matte lärde Dima även att pausa och sätta sig ner för att söka vittring i vinden och att gå upp lite högt för att lättare kunna fånga vittringarna, när stora föremål kan blockera vittringsflödet.
Dima jobbade sig fint igenom området och fyndade de fyra figuranterna som gömt sig längst borta bakom en container. Bingo! Många olika vittringar på en och samma plats. Precis som vid en jordbävning. Alla belönade en överraskad och glad Dima! Som aldrig kommer att leta försvunna människor vid någon jordbävning, men som älskar att träna räddningssök.
Alla hundar som letar kongbitar och tepåsar skall inte heller någonsin ut och leta narkotika, sprängämnen och väglöss. Det viktiga är att man gör roliga saker med sina hundar, aktiverar dem och ger dem stimulans - inte vad man gör tillsammans. Allt man gör är bättre än ingenting.
Torsdag.
Det märks att färre är hemma på dagarna och många fritidsboende har flyttat tillbaka hem. Matte kunde gå sin runda med hundarna utan att möta en enda människa. Några enstaka bilar passerade. Där två hundar rusade ut tidigare i sommar hörde Dima något som fick honom att stanna upp och vända sig om. En bil stod framför huset med öppen dörr. Exakt så som när den unga Mallekillen på adressen rusade ut på vägen. Kort efter det att den gjort den närmaste grannhunden av kamphundtyp (American Bully eller Pitbull) sällskap och Dima blev överfallen av muskelknutten.
Närboende har vid ett flertal tillfällen bett om grindar på adresserna som saknar staket sinsemellan, för att förhindra att hundarna rusar ut när hundar passerar. Inget intresse finns för att sätta upp grindar och risken med utrusande hundar kvarstår. Dima lyssnade nu noga och ville vara förberedd, men gick sedan lugnt vidare när han inte såg någon Malle vid bilen. Den skrämmande sanningen är att även om en hund skulle bli skadad och händelsen polisanmäls så kommer ägaren till hunden som attackerade inte att drabbas på något sätt. Ärendet läggs ner då vittnen och bevis saknas. Tidigare i somras beskrevs en händelse i Dagens Nyheter där en attackerande hunds ägare fanns på bild och ändå ansågs inga bevis finnas. Ärendet lades ner och ingen förundersökning inleddes.
Verkligheten när antalet hundattacker ökat dramatiskt, sedan många skaffade hund som sällskap under pandemin. Nu hörs den ena berättelsen efter den andra om hundar som vanskötts och tagits över av nya ägare. Traumatiserade hundar. En av dem presenterades nyligen i en lokal FB-grupp, där den nya ägaren bad om omgivningens förståelse för den omplacerade hunden, som hon nu försökte anpassa till ett normalt hundliv. En liten hund som hållits instängd och isolerad och som aldrig fått träffa vare sig männskor eller hundar. Varför den enligt den nya ägaren, som skämdes, "uppförde sig illa vid alla möten". Dessvärre är den hunden nog inte ensam om att ha vanvårdats, när ett hundköp skedde spontant av den som kände sig ensam jobbande hemifrån.