Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

TJH (RH) SE UCH Gátchis Goz-Jorri, "Ailu".

2003.04.14 - augusti 2016.

 

 Reg.nr.: S30206/2003

 Utställning: SE UCH 

 

 Ägare: Annika K. räddningshundförare

 

JORRI är nordsamiska och betyder virvel.

Ailu är ett samiskt smeknamn. 

Foto Larry Aletorn

 

 

Ailu är son till Gázzi och bror till Násti. Han blev godkänd räddningshund samtidigt som sin syster! Ailu är även Svensk UtställningsChampion. Det blev han strax efter sin tvåårsdag. Han bor med sin Matte, som haft en räddningshund tidigare (Schäfer), Husse och den lilla Lycka som är en Cavalier King Charles Spaniel.

Ailu tränar i samma träningsgrupp som sin mamma och sin syster. Han är mycket lik sin mamma Gázzi i sättet att arbeta och har en bra skallmarkering som låter exakt som Gázzis. Det går inte att höra någon skillnad på deras skall. Ailu har utvecklats till en mycket duktig räddningshund som arbetar självständigt och utan någon som helst miljöpåverkan. Han kan, som sin mamma, arbeta lite väl våghalsigt ibland och få eventuella åskådare att få hjärtat i halsgropen! Rädsla är ett begrepp som är fullständigt okänt för honom. En stor nyfikenhet och arbetslust driver honom och han är totalt orädd för höjder!

Ailu har också en mycket stor vaktinstinkt och skulle aldrig tillåta att någon skadade hans Matte! Samtidigt tycker han att det är skönt att hoppa upp i dagbarnens vagn och lägga sig när den är ledig. Precis som han gjorde som liten valp! En mångfacetterad kille!

Ailu tränar även skogssök och lydnad med sin Matte.

♥ 

 

 

 

Ailus bravader:

Äldreboendet.

När Ailu nyligen flyttat från sin mamma Gázzi började han upptäcka världen på egen tass!

Under en promenad försvann han bort i ett skogsparti och dök inte upp när hans nya Matte ropade. Hon begav sig iväg och letade. Vid ett äldreboende satt en samling pensionärer i skuggan runt en liten plaskdamm med fontän. Däri badade en lycklig Ailu under åskådarnas jubel! "Han är så söt den lilla svarta hunden!"

Efter en tid försvann han iväg på samma ställe och Matte förstod ju vart han stuckit! Hon gick till äldreboendet och frågade skamset efter den lilla svarta hunden. "Han sprang där borta i korridoren." Var det svar hon fick...... Så sant! Där sprang han i korridoren och möttes av idel välvilja!

Återigen försvann Ailu till detta favoritställe. Denna gång satt han i receptionen och väntade på sin något pressade Matte. Ailus Matte möttes inte alls av den förväntade utskällningen, utan av en förfrågan om hon kunde tänka sig att komma varje dag med den lilla svarta hunden. Alla var så förtjusta i honom! Det kunde inte Matte eftersom hon redan hade ett jobb. Men Ailu klarade ju uppenbarligen att ta sig till jobbet för egen maskin trots den ringa åldern. En Lapsk Vallhund av det rätta virket klarar sig själv!

*

Idrottshallen.

Ailu var ute på promenad med Matte och alla dagbarnen. Som vanligt fick han vara lös. En av Mattes kollegor kommenterade att en hund skällde envist någonstans i närheten. Var var Ailu någonstans? Det var det ingen som visste för tillfället. Ailus Matte reagerade på att skallet kom liksom uppifrån. Konstigt! Så hörde hon en man som ropade uppifrån sporthallens tak och frågade vems den lilla svarta hunden var! Ailu! Jo, visst var det Ailu som hittat två höga figuranter! MYCKET höga figuranter! En spiralgallertrapp som normalt var blockerad var nu öppen, eftersom det pågick något arbete uppe på taket. Det hade Ailu upptäckt och glad i hågen stuckit upp på taket till sporthallen! När Matte ropade för att få ner honom, gick han fram till kanten och tittade ner på sin lilla Matte långt där nere. Mattes kollegor höll på att svimma men Matte gick resolut upp på taket och bad om ursäkt, samt hämtade ner sin hund.

Livet med en Lapsk Vallhund av den rätta kalibern blir aldrig tråkigt!

                                                                                              Tillbaka