Onsdag.
Inget grävande denna dag! Vattnet har runnit undan och allt ser bra ut.
Matte morgonrastade hundarna och planerade att långpromenera med dem på eftermiddagen. Men så blev det inte.
Onsdagar är både ridlektionsdagar och hundträningsdagar och när Matte gjort i ordning sin häst för dagens lektion, Assa, visade det sig att gruppen innan var kraftigt försenad. Gruppen hade ridit ut och ingen visste vad som skett. Men alla kom välbehållna tillbaka. Något hade strulat till sig med något som krävde någon form av åtgärder och lektionen försenades ytterligare. Varför de tre ryttare som väntade valde att på egen hand rida dressyr, för att värma och mjuka upp sina hästar. Matte har aldrig ridit dressyr på en Islandshäst tidigare och lyckades riktig bra tack vare en mycket sympatisk och följsam häst! Som att cykla, det sitter i ryggmärgen till viss del. Assa var en trevlig bekantskap.
Efter närmare en halvtimmes egen ridning var det så dags för uteritt, i det helt underbara vårvädret i det omgivande naturreservatet! En grupp på sex ryttare kändes väldigt lagom. Allt regnande hade gjort ridstigarna klafsiga, men hästarna tog sig säkert fram genom lera, vatten och över steniga stigar och bergknallar. Här och där ökades tempot och några härliga galoppsträckor blev det också. Hästarna tog i ordentligt uppför några backar. Turen gick förbi ett hus på en fantastisk sjötomt vid Drängsjön, som ridläraren ville visa gruppen. Fastigheten ligger ute till försäljning. Matte njööööööt av ridturen med alla sinnen !!!!
På hemvägen red gruppen längs en smal asfalterad väg och rätt som det var kom en stor lastbil ikapp ryttargänget. Som drog sig undan i en infart och den mycket hänsynsfulle chaffisen passerade i snigelfart. Ingen häst upprördes. Alla var på gott humör såväl två som fybenta och efter en timmes underbar och mycket vårlig ridtur beslutades om en gemensam lunch på den närbelägna friluftsgården Domarudden. Ett mycket trevligt sätt att avsluta terminen på!
När Matte sent om länge kom hem till sina hundar var Matte mentalt trött. En och en halv timme till häst plus ryktning och annat kring hästen gjorde Mattes skalle lite tommare än vanligt. Ovanan. I kroppen kändes ingenting. Inte ont någonstans. Ett nytt men gammalt liv som legat i träda, är väckt till liv. Att en ny höftled skulle leda till detta, hade Matte inte i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig!
Efter trappfika i solen med hundar som inte fick promenera, men ligga på gräsmattan och tugga "hundtugg" i solen, var det dags att förbereda sig för kvällens träning på Hakungekrossen.
Husse hade planerat "oxastråk" med vindstigar och vittring på långt avstånd. Oxastråk har inget med oxar att göra! Det står för oexploderad amunition och tränades förr, när räddningshundarna utbildades för Civilförsvaret och krigssituationer. Som när Husse och Matte började träna räddningshundar på 1980-90 talet. Man röjde smala stråk där det var säkert att passera genom områden med oexploderad ammunition. Om en människa eller hund passerade utanför, riskerade de att dö i verkligheten. På träningen "åkte man ut" och fick avbryta om en enda fot eller tass hamnade utanför. Det var sannerligen inte lätt alla gånger när stråket gick i rasmiljö! En liten hund kan man bära, men den riskerar att hindra sikten neråt med följden att föraren faller. Lämpligast är att föraren går med hunden strikt mellan sina egna fötter. Då hunden samtidigt skall söka igenom området! Hunden skall alltså kunna söka efter människor gående hårt styrd mellan förarens ben.
På kvällens träning/övning placerades en figurant ut högt uppe på en grushög. Ett "oxastråk" markerades sedan i gruset på marken i lite kringelikrokar och det ledde på tvärs mot vindriktningen. Hunden skulle alltså vara i arbete i extremt kort koppel inträngd mellan förarens ben. Vinden var god och figgen högt placerad, så de fick vittringen på långt håll och innan de passerat igenom oxastråket. Taggade hundar fick inte sticka iväg på första vittringen!
Deltog gjorde alla (fem Lapska och en Springer), utom Násti, som skulle få en alldeles speciell övning upplagd åt henne och Husse i den omgivande skogen.
Aili fick nosa på figurantens bilsäte, för att sedan gå ut med Matte för att finna honom. Hemma är Aili understundom vild och galen och en sprallig unghund. I arbete är hon fokuserad och koncentrerad på uppgiften i alla lägen! Nu blev hon brydd och förstod inte alls varför hon skulle gå inträngd mellan Mates knän och fötter i stramt koppel! Med omväxlande "framåt" och "rätt så" fick Matte Aili att förstå vad som förväntades av henne. Aili inrättade sig och tog vittringen kanonfint på långt håll! När hon kommit in längre i vittringsstruten där oxastråket tog slut, stoppade Matte upp och släppte lös Aili som drog raka vägen till figgen uppe på högen, där hon belönades. Matte visslade i pipan och tillbaka kom en nöjd Aili! Som sedan inte var fullt så nöjd, när figgen låg kvar för att hennes mamma Modji skulle göra samma övning. Aili vände sig om ett par gånger på vägen tillbaka till bilen. "Men figgen då?" Han skulle ju tillbaka till sin bil för att föenas med det föremål som Aili fått lukta på.
När även Modji gjort ett mycket bra jobb med Husse på denna övning, var det dags för Násti att få sin övning. Husse och Násti kördes in i en bil och iväg drog alla utom Matte, som var "karantänsvakt" vid kvarlämnade bilar och hundar. Násti fick göra spårupptag och uppgiften var att hitta två förvirrade personer. Även föremål var utlagda. Násti skötte sig utmärkt och Husse blev mycket glad över initiativet att lägga upp en övning åt honom. Det är ju oftast han som planerar åt andra. Stort TACK från Husse och Násti!