Särtorsdag.
Påskkärringen skulle ha flugit till Blåkulla, men så blev det inte. Kvasten hade gått av och ingen av grannens båda svarta katter gick att fånga in och kaffekannan hade Kärringen förlagt. Båda hundarna ville hålla sig på marken, när Kärringen väl hittat en käpp lång nog att flyga på. Inte var det något vidare flygväder heller. Dålig vind. Så Kärringen tog sina hundar och gick en långpromenad på rätt ödsliga vägar i området. Alla andra kärringar i området verkade hålla sig hemma den här gråmulna dagen, med snöblötsliriga vägar och lite dålig sikt. Det var öde i luften. Månne flyget från Arlanda, som tidvis passerar som på löpande band, låg lågt för att undvika kärringkollitioner denna dag? Endast en helikopter passerade under dagen. Ambulansflyget har sin rutt rakt över reviret och ofta på mycket låg höjd. Ergo: I luften var det öde så när som på ringduvparet och koltrastarna. Inställda påskkärringavgångar. Precis som pendeltågen kring Stockholm. Mängder med inställda tåg, vecka efter vecka.
Efter en timmes traskande med hundarna höll sig Kärringen fortsatt utomhus ett par timmar. Hundarna tuggade hundtugg för god tandhälsa och sysselsättning och Kärringen flyttad bort kompakta snöhögar kring stugan. Skyffel efter skyffel med snö hivades ner i den snabbt porlande bäcken, där snön snabbt smälte. En enda stor hög får vara kvar. Den på uteplatsen framför stugan. Dimas favorit! Här kan han få gräva och rulla sig vällustigt i den myckna snön. I övrigt täcker ett tjock snölager ännu marken. Snö som töat och frusit upprepade gånger med sol dagtid och många minusgrader nattetid.
Innan det var middagsdags för hundarna gjorde Kärringen ett nytt försök att ta sig till Blåkulla. Men även detta flygförsök slutade med en längre hundpromenad. Lika öde var det nu. Kärringen stötte inte på en enda kollega.
Så här såg det ut i fjol! Härliga minnen från en liten tripp hemifrån med egentid!
