På torsdagen förberedde Husse och Matte hundarna för, för ovanlighetens skull, många timmars ensamhet. En tidig morgon med mycket utevistelse på tomten med benknotegnagande på de sista resterna och en skogspromenad med mycket bärätande.
Av en ren händelse hade Husse och Matte för några veckor sedan sett en liten affisch om en musikfestival på Marholmens konferensanläggning sydost om Norrtälje. Inte så långt hemifrån alltså. Konstigt var att ingen i omgivningen hört talas om denna festival. Det skulle visa sig att annonserandet inskränkt sig till Norrtälje och den närmaste omgiviningen. Men Marholmen ligger på en ö ut mot Furusund och den närmaste omgivningen är inte direkt tätbefolkad ens så här års. Fler hade säkerligen velat se Jill Johnsson, Ebbot och Meja!
Husse och Matte var ute i god tid. Alldeles för god tid visade det sig.... Den förväntade anstormningen uteblev helt. Ont om plats var ett okänt begrepp. Den särskilda festivalparkeringen öde. Husse och Matte fördrev tiden med en god måltid vid Grosshandlarvillan och lite minigolf. Ingick i priset för festivalbesökare. Golfen. Inte maten!
Vid fyrasnåret drog ett band igång på scenen. Lite Simon and Garfunkel, lite Michael Jackson, lite allt möjligt. Inte alls så tokigt som tidsfördriv. Vakter fanns i överflöd, så även funktionärer och i festivalmatstället såldes öl i mängd till de få som närvarade, liksom en del vin och lite mat i pappbyttor. Det var sorgligt tydligt att man förväntat sig en anstormning av besökare. Många småbarn kroknade och hundar fick lekfnatt i väntan på något.
Husse och Matte hade med små dynor att lägga under rumporna på en av de tre stora markfasta dubbelbänkar som fanns ett gott stycke från scenen. Att titta på sina medmänniskor är rätt kul, när man inte har något annat för sig. Att titta på deras hundar är ännu kuligare! För att inte tala om relationerna människa - hund!
Många valpar och unga hundar närvarade. Bra träning på en mycket glest befolkad festival. Besökarna var inte fler än att man hade god koll och kände igen dem väl efter ett tag. Lite familjärt blev det nästan. Där var damen med den Bayerska Viltspårhundvalpen. Damen var inte helt liten, men ett rö för vinden när hunden helt tydligt var den som bestämde färdriktningen. Fram till en Kinesisk Nakenhund skulle den! Kom så klart dit också! Men det var inte uppskattat. Nakenhunden fräste ifrån tre gånger utan att någon av hundarnas människor ingrep. ? Nakenhunden gömde sig då bakom någon stor väska och fick vara ifred. Varför Bayraren drog vidare med sitt bihang. Kors och tvärs till alla närvarande hundar och papperskorgar. Riktigt kul blev det när damen senare hämtade ett stort "glas" med öl! Det var som en väl inövad dans med turer. Ölen i vänster hand, hunden i höger i hängande koppel. Några steg framåt, kopplet bakom damen som förtvivlat snurrade runt, hållande ölen högt! Många snurrar blev det på sträckan severingstältet - scenen. Ända fram skulle hon. Matte befann sig för långt bort för att se om något av ölen fanns kvar när hon med stor möda lyckats sätta sig på marken med båda händerna upptagna. Hon var inte purung och det såg krångligt ut.
Springer Spanielvalpen uppförde sig väldigt väl till en början, men när den frampå kvällen upptäckt att en katt fanns i närheten, gick proppen ur! Katten var sällskaplig och höll sig i utkanten av området, ganska nära scenen. Där fick den mycket kel av arbetslösa funktionärer. Springervalpen hade en husse som matchade hunden väl och kontakten var god. Men går proppen ur så gör den! Springern fick naturligtvis inte vara lös, men med överskottsenergi och en katt i närheten pös det över. Den roliga hunden löste det så att den kastade sig rakt upp i luften och slog en volt när kopplet tog emot. Snygg landning och så upp i luften igen! Igen och igen! En för hunden bekant person dök upp och då fnattade hunden runt på marken i stället. Men att det kröp myror innanför skinnet på den pigga jycken rådde inget tvivel om. Den fick hållas till dess den nöjdat sig och kunde sitta stilla på begäran. Liksom alla de tvåbenta valpar som bara sprang och sprang och sprang. Energi finns det gott om hos valpar oavsett antal ben och i vissa lägen är det lika bra att låta dem göra av med den och inte tjafsa om petitesser. Springern var mycket underhållande och många Modjiminnen från hennes barndom ploppade upp. Kul hundar båda två.
En liten skara var bättre underrättad och anlände först vid åttatiden. Inside information? Då intog Meja scenen och bjöd på god underhållning. Därefter kom Ebbot och de bjöd på några nummer tillsammans. Så var det dags för Jill Johnsson. Ett proffs ut i fingerspetsarna! Man kan undra vad hon tänkte när hon såg publiken, som Matte snabbräknade till runt 150, kanske 200 personer. Inklusive vakter och funktionärer. Hon bjöd på en lysande show och Ebbot gjorde henne sällskap i ett kanonbra nummer. Husse och Matte reste sig, aningen stela och gick fram till scenen. Där fanns det oerhört gott om plats! Var fanns alla människor? Det var gott om plats för dem som kände för lite dansande. Ingen risk att trampa någon på tårna. Men Jill uppträdde som om hon varit i ett fullsatt Globen! Lite allsång blev det och två extra nummer. Trots att större delen av hennes band lämnade scenen efter avslutat jobb. De få som var kvar hängde på och "Jolin" tog knappt aldrig slut! Vilken show för oss som tagit oss dit och upplevde det nästan som en intim och privat föreställning!
Ett stort tack till ett superproffs som gjorde jobbet fullt ut. Samt lite till. Tack Jill Johnsson! Som så klart inte läser detta. Men det var en pinsamt liten publik. På festivalparkeringen som var oändligt överdimensionerad räknade Matte och Husse, som kom dit bland de första efter showen, till 35 bilar.