Lördag.
Matte tog med sig hundarna på en tur ner på byn. Ica hade ett bra pris på pelargoner och Matte passade på att förse sig med ett gäng till de fyra blomlådorna. Ytterligare några stopp blev det längs hemvägen. Den lokala loppisen är alltid värd ett besök. Här går pengarna till Världens Barn och nya insamlingsrekord sätts årligen. Mycket som rensats ur hemma har hamnat här och funnit nya hem. Annat som finns hemma har hittats här. Som gästsängarna i lillstugan som Matte fick för ett bra pris för länge sedan och hallampan.
Den aningen kylslagna dagen tillbringades utomhus på tomten. Där plockade Matte med lite av varje i trädgården, samtidigt som framför allt Dima skvallertränades. Många var ute och promenerade i solskenet, med hundar och barnvagnar och Dima var på alerten! ALLT måste kollas. Matte hade skinkpastejtuben i fickan och smarta Aili låg bara och väntade nära Matte, på att Dima skulle reagera på de förbipasserande och lockas till Matte för skvaller och belöning. En belöning som naturligtvis måste utdelas till båda hundarna i rättvisans namn och den som redan var på plats hoppades på att belönas först. Varför Dima kände konkurrensen och hade bråttom med att lämna staketet för att fort hinna till Matte och utdelningen av godisbelöning. Han var väldigt duktig hela dagen och mycket skinkpastej blev det! Ailis bedrift, som renderade ideliga belöningar, bestod i att hon var passiv. Aili var superduktig som var helt tyst och inte rusade ner och gjorde Dima sällskap vid staketet.
Vid ett tillfälle glömde sig Dima tyvärr totalt. Han lät illa när en för honom helt ny hund passerade och stannade upp och visade intresse för Dima. Föraren ropade något och Matte anslöt och fick tyst på Dima, som glatt viftade på svansen och ville hälsa på nykomlingen. Det visade sig vara en lånehund hos hundvakt som blev orolig att Dima skulle flyga över staketet. Det tunna kycklingnätet ovanför trästaketet noterades inte tydligen. Dima kan absolut inte komma över det förhöjda staketet. Rådjuren kommer inte in. Under en trevlig pratstund hann de båda hundarna kolla in varandra väl och hundvakten förstod att Dimas skall inte innebar annat än allmän upphetsning över en ny eventuell lekkompis.
Många tillfällen till skvallrande blev det för Dima under dagen. Han bar inget dressyrhalsband och skötte sig på det hela taget väldigt bra! Han rusade till staketet och kollade vem som passerade. Ofta blev han stående stilla och studerade de förbipasserande nyfiket och under tystnad. Han gör skillnad när små barn och barnvagnar passerar. Under tystnad kan han följa dem ett stycke. När ensamma fotgängare passerar bryr han sig inte mycket och står stilla. Grupper av människor är intressanta! När hundar passerar ligger skallet nära, men Dima kunde för det mesta behärska sig och hålla inne skallet, så när som på ett enda gläfs. Inget vrålskällande längs hela staketetsträckan en enda gång, vilket Matte betraktar som en stor framgång och en bra utveckling. När en ettrig Jack Russel, som själv är extremt bra på att låta några hus bort passerade, kunde Dima inte hålla käften. Varpå en av lillmattarna som var ute med hunden röt "Stopp" åt Dima! Som perplex tvärstannade och blev stående; Tyst. Bra där!