Onsdag.
Mera regn. När det till slut hörde uppe på eftermiddagen tog Matte med sig hundarna ut på en härlig och lite höstlig promenad i skogen längs sjön. Våta löv på våta tallrötter över stigen var inte helt bekvämt att gå på och halkrisken var stor. Ännu större blev den över den högt belägna och mycket smala spången över krondiket! Ett stadigt räcke finns som tur är, men en pigg Ailis fötter slirade hit och dit framför Matte, som höll emot med kopplet. Modji tog det lugnt och gick stadigt hack i häl efter Matte. Dofterna från skogen var härliga!
På kvällen tränade tre fjärdedelar av respektive lag inför lagtävlingen. Tre Lapska tikar och tre Lapska hanar bands upp tillsammans, i det rum som tidigare var Husses arbetsplats. Ingen belysning fanns kvar, så Matte hängde sin ena pannlampa som lite mysbelysning i lägret. Hundarna slår sig till ro och går i viloläge direkt när de binds upp. Detta är ett måste och något de lär sig som mycket unga. Den här kvällen hade två av Husses jobbarkompisar återvänt till sin arbetsplats, som nu demonteras bit för bit, våning för våning! Nyfikna både på demonteringen och hundträningen! Extra figuranter hälsas alltid varmt välkomna!
Hundarna hade bundits upp på bottenplanet och sökträningen skedde nere i källaren. Här finns två långa korridorer med ett stort antal rum och utrymmen i anslutning. Ett utrymt gym, herr- och dambastu, omklädningsrum och duschar. Ett mindre kök och mycket är förberett som skyddsrum med ståldörrar. Här och där fungerade belysningen och nu var det mer vatten på golvet bitvis än vid de tidigare träningarna nyligen. Vatten sipprade ner längs en vägg utifrån. En hel del bråte i form av slangar, kabelstegar och annat låg i gångarna och det gällde att ha koll på både fötter och tassar i pannlampornas sken.
Modji fick en ny förare för kvällen, assisterad av Husse. Jobbarkompisen har tidigare varit med vid träningar och Modji fick söka fritt/okopplat igenom källarplanet. Hon fyndade sina figuranter fint i det mycket trånga skåpet under diskbänken samt inne i den längst bort belägna bastun. I varsin ände av hela källarplanet. Snygga skallmarkeringar bjöd hon på!
Aili har haft stora krav på sig under en tid i träningen. Hon har gått kurs i en månad och hon har hårdtränats, korta stunder varje gång, men många gånger i veckan i luktletande. En relativt snabb stegringsplan har det varit med det nya träningssättet och på tisdagkvällen blev det mycket! Vilket inte fick Aili att prestera annat än bra. I söket har hon drillats i att både gå ut långt från Matte i mörker och i nya områden samt att ändå samarbeta och hålla kontakten. Nu var det dagts för henne att få en latjolajbansträning med klangochjubelföreställning!
Samtliga sju tillgängliga figuranter placerades i dambastun längst bort i ena änden av källaren. Där fick de sitta med tända lampor, prata och ha trevligt, försedda med belöningsgodis allihop. Aili sattes i arbete från trapphuset åt andra hållet, ett litet stycke därifrån och hade båda de mycket långa gångarna med alla intilliggande rum att söka igenom. Halva sökområdet låg i mörker. Aili stack iväg i god fart neråt den upplysta gången! Matte såg den lilla gröna lampan på sökskynket guppa så fint iväg bort mot mörkret. Där stannade Aili upp, kollade så att Matte hängde med, för att sedan vinkla höger in genom skyddsrumsdörren som stod på glänt. Här var golvet vattentäckt helt och hållet, så ock när Aili kom ut i nästa korridor helt i mörker. Stopp i en golvbrunn orsakade en mindre sjö som Aili utan problem sprang igenom i den mörklagda gången. Full fart höll Aili trots mörkret och Matte kom efter, lysande upp i taket för ett spritt allmänljus.
Tillbaka vid trapphuset fick Aili lite vittring och stack vidare bort mot duschrummet och där fick hon vittringen från bastun. Först när hon närmade sig den stängda bastudörren reagerade hon på ljudet från de talande människorna där inne! Hon var så hårt fokuserad på doften att hon blockerade hörseln. Nu blev hon både brydd och nyfiken! Detta var alls inte som det brukar vara! Men hon kom till skallmarkering och Matte öppnade dörren åt Aili. som blev än mer förvånad när samtliga brast ut i glädjeyttringar samt applåderade Ailis ankomst! Klangochjubelföreställning! Det stora kalaset utbröt och Aili bjöds skinkpastej ur tub och torkade småfiskar från samtliga!
Alla var glada och uppsluppna! Aili var överlycklig och ville inte nöjda sig. Mera! Mera! Från både översta och nedersta laven i bastun delades det ut belöning i form av godis, klapp, kel och beröm.
Sådana här glada överraskningar behöver alla hundar bjudas på ibland, för att behålla glädjen i träningen under många år och långt upp i åren! Ailis mormor Násti och mormors mor Gázzi var med och tränade med stor lust och stort engagemang till och med sin sista dag med flocken. Glädjen och lusten tog aldrig slut och de blev fjorton respektive nästan femton år gamla.
Avslutningsvis skrattades det ännu mer över lite mat på Max! Men då låg hundarna i bilen och vilade, förhoppningsvis nöjda efter en givande träningskväll med mycket gott godis.
Tack alla för gott figurantarbete och härlig träning!
