Måndag.
Livet rullar på i sin vardag för det mesta. När man åldras och lever ensam är ett djur ett fantastiskt sällskap och en stor källa till glädje i denna vardag!
Så inträffar det hemska. Sjukdom och död. Ett djur blir lämnat ensamt. Många gånger hinner man planera för det oundvikliga, när åren staplas på varandra - men inte alltid. En dag återvände en kattmatte aldrig hem efter färden till sjukhus. En ensam katt. Utelåst. I kylan. Ingen anhörig som träder in och tar över ansvaret.
Matte ägnade en halv dag åt att försöka lösa den kvarlämnade, nu mattelösa kattens situation så omedelbart som det bara gick. Redan till natten väntade många minusgrader. Katthemmen var överfulla så här inför jul. Innan kvällen fick Matte veta att hjälp är på väg redan nu under tisdagen. Kattmatten hade ett stort katthjärta och den nu åter hemlösa katten var en övergiven kringvandrande katt, som fann ett nytt hem på egen tass för en del år sedan. Drabbad igen alltså. Måtte det gå att fånga in den nu åter ensamma katten! Som på en månad blivit mycket skygg i sin ensamhet.
Efter en förmiddag med telefonen för örat måste Matte komma ut och röra på sig. Det blev en mycket rask, timslång, promenad med de båda Lapsktanterna i området.
Lever man tillsammans med djur som ensam tvåbening i hushållet, är det bra att ha ett kort i plånboken som anger att hemma finns ett (eller flera) ensamt djur instängt. Om det skulle bli så att man en dag inte kan komma hem som man tänkt sig. Att ha en plan B för sitt djur om man själv skulle bli oförmögen att själv ta hand om det är klokt och omtänksamt om djuret. Att ha en nyckel till bostaden förvarad utanför bostaden på något sätt, för någon annan att ta sig in till ett övergivet djur, är också bra att ha. Hos en betrodd granne till exempel. Att skriva in i ett testamente eller Vita Arkivet hur man vill att kvarlämnade djur skall bli omhändertagna, är till stor hjälp för dem som skall fatta beslut när man själv inte kan. Att skriva ner hur man vill ha det, även i händelse av svår sjukdom och oförmåga att själv ta hand om sitt djur, är också bra. En plan B för egna djur, med någon tillfrågad som kan tänka sig att ta över ansvaret, underlättar för många berörda. Om man själv skulle bli oförmögen därtill.
Svåra saker att tala om. Men nödvändigt när man lever ensam med ett djur som kan bli lämnat ensamt kvar. Fonus samarbetar med olika organisationer som tar hand om och omplacerar "djuränklingar".
