På fredagen fick Matte äntligen en möjlighet att ta med hundarna ut på en långpromenad i området! Den senaste tiden har Matte varit ganska låst hemmavid som byggansvarig.
Hundarna fick nosa lite till en början, men sedan var det motion som gällde! Matte satte fart och hundarna fick småtrava, vilket Aili protesterade mot genom att göra plötsliga tvärstopp med nosen fastgjuten i marken, eller genom att göra tvära kast ner i dikena. När Matte fick armen nästan ryckt ur led och tvingades till tvärstopp, passade även Modji och Násti på att ta för sig av de intressanta dofterna. En sur Matte med ond axel tvingade ut hundarna från gräskanten, medelst kortare koppel för framför allt rebellen Aili. Samt ökat avstånd från kanterna. Matte ångade på i vägens mitt och tvingade hundarna till effektiv powerwalk för allas bästa. Matte njuter dagligen av att ha fått tillbaka förlorade delar av sitt liv. För ett år sedan kände sig Matte som en riktigt gammal och värkbruten människa, som knappt kunde gå längre än 500 meter i haltande och långsamt tempo. Nu går Matte fort och långt och har inte ont och känner sig som den hon är enligt födelsenumret. Vilket hon inte trodde var möjligt. Raska hundpromenader är åter en del av livet!
Hela dagen tillbringades med hundarna i trädgården. Vädret var fint och en del hundägare var ute och promenerade. Skvallerträningen har fungerat bra med Násti och Modji och fungerar allt bättre med Aili. Som skvallrar bra efter ett par skall i stort sett alltid. Men INTE när en lös Boxer kommer förbi, lös i raskt tempo! Aili vrålskäller längs staketet, med rejält rest ragg och blockerar sig. Den hunden skall skrämmas bort till varje pris. Hennes äldre släktingar har alltid haft svårare för plattnosade hundar, hundar av kamphundtyp och hundar man inte kan se ögonen på. Utan att ha utsatts för något traumatiskt möte med dessa typer av hundar. De är troligtvis svårlästa för hundar som är mer lättlästa själva. Argschäfern en bit bortåt vägen är de rädda för, då den rusat ut och överfallit flocken och alltid gör utfall, men det innebär inte att de är rädda för andra Schäfrar.
Grävaren dök upp när Husse kom från jobbet och en del gjutarbete blev gjort i gropen. Hundarna tittade på till en början, men intresset svalnade snabbt. En betongvisp väckte Ailis nyfikenhet lite extra dock. Det vinande ljudet påminde mycket om en tandläkarborr! Aili är en mycket nyfiken hund och hon kollar gärna mycket nära. Hon insåg dock att hon skulle hålla nosen borta och inte lukta på vispen eller betongen i rullen.
Det blev en sen middag även denna kväll varefter tevefåtöljerna blev bahagliga viloplatser.