Lördag.
Dagen skulle bli varm och solen skulle skina och det är ju rent åt helsike med vårväder i november. Men nu är det som det är och Matte kan inte gå omkring och må dåligt för att vädret förändras och klimatet förändras och politiker i Sverige nu väljer att prioritera ner miljöfrågor. Till och med ifrågasätter en klimatkris och nej Matte stöder inte ett parti med en så fin blomma som blåsippan som sin symbol. Som snott den svenska flaggan som det skyltas med in absurdum på vissa bilar och fastigheter i trakten. Där det blågula fått rejält fäste. Det flaggas friskt dygnet runt och året runt och lite var och hur som helst. Matte förundras när hon traskar runt med Aili i området. Påklistrade svenska flaggor på lite av varje. Det var ett underbart vårväder och det tänkte Matte njuta av. Inte det minsta ledsen över att det inte var ishalka och svinkallt. Eller över att vedförrådet skulle sina i förtid.
Matte packade en miniryggsäck med dryck och macka samt sittunderlag till sig själv och en tuggpinne till Aili, att njuta av under en förhoppningsvis behaglig paus i halvtid. Mitt på dagen var parkeringen välfylld och det var golfare överallt. På väg ut på den öppna niohålsbanan eller på väg tillbaka. Drivingrangen var välbesökt. En farhåga fanns att även den stängda stora banan skulle vara välbesökt i govädret. Fler hundägare än Matte skulle säkert ta vara på dagen. Matte stavade iväg med Aili springande lös, på andra sidan av bäckravinen gränsande till rangen. Oroväckande många bollar hade gått väldigt snett och väldigt långt och fel. För säkerhets skull drog sig Matte längre åt höger och hoppades komma ur räckhåll för snedslag. En del fina bollar hittade Matte och satte Aili i arbete. Uppletande och apportering av bortslagna bollar. Lite märkligt var det att hitta dyra bollar utslagna från rangen i stället för de bollar man betalar för hinkvis och som sedan samlas ihop. Hur som helst så försåg sig Matte med tyngder jämt fördelade i fickorna under stavpromenaden. Fina golfbollar till Husse!
Matte och Aili kom allt längre bort från klubbhuset, rangen och parkeringen. Inte en människa syntes till. Målet var inte en rask promenad med fullt ös och pressande av tiden runt banan. Avsikten med promenaden var njutning. Bara det. Gott så. Nu skulle Matte äntligen utforska resterna av gamla torp som kan ses i form av syréner och vildaplar, nerrasade jordkällare och rester av husgrunder. På mindre höjder i söderläge längs iordningställda gräsytor i närheten av en större gård är det logiskt att finna rester av bosättningar. Nu ägnade Matte sig åt att utforska dem lite mer än att bara notera och passera.
Matte och Aili skrotade mer omkring på och kring golfbanan än motionsgick och i lä för den här och där påtagliga vinden gjordes en paus för att äta matsäck, på en för ändamålet lämplig sitt- och liggsten. Banan var helt öde. Inte en människa någonstans trots det fantastiska vädret. Matte och Aili fick njuta av livet och tillvaron helt ensamma och det var både skönt och lite synd att inte fler upptäckt denna möjlighet till behagligt hundpromenerande.
Klicka för större bild.
Efter drygt två timmar återvände Matte och Aili till bilen för hemfärd den korta sträckan till Lapskreviret. Där Husse just kommit hem från Friskis och Svettis och eftermiddagsfika intogs utomhus, medan solen försvann bakom skogens granar.