Älgebyrundan lockade och Matte gav sig iväg med hundarna på en vanlig promenad utan stavar. Vägarna låg nu mer uppblötta och istäcket luckras alltmer upp. Solen sken och det kändes mycket lockande när Matte spanade ut genom fönstret. Kommen utanför dörren reviderade Matte sin uppfattning och insåg att den mycket kraftiga och byiga vinden var bitande kall. Mer kläder åkte på.
Kommen en bit bort i området, upplevde Matte ett visst motstånd från de två äldre hundarna. De försökte gå så nära plogvallarna som möjligt, där en snö/iskant fortfarande gav möjligheten att slippa få hela magarna kalla och blöta. De är fullpälsade, men viss väta tränger naturligtvis igenom. Mycket nosande blev det, när det ihopsjunkande snötäcket blottade sedan länge konserverade dofter. Matte lät hundarna nosa och slog gärna ner på farten. Kryssandet mellan vattenpölarna begränsade automatiskt hastigheten.
Vid brytpunkten för att välja den längre vägen över Älgeby och förbi sjön Hoven, fattade Matte beslutet att gå den vanliga vägen hemåt. Vinden hade ökat ytterligare och slog emot med iskalla kastbyar. Gázzi och Násti visade för ovanlighetens skull att de var måttligt roade, där de båda gick bakom Matte.
Modji styrs ännu av ungdomlig entusiasm och det skall till mycket för att få henne att sakta ner. Vad är väl en genomgeggig promenad? Så länge det finns dofter att utforska! Hon lever i övrigt enligt principen: "If you can't beat them, join them!" Modji är förfärligt bra på att gilla läget. Hon stretar i kopplet och vill fram till staketet och hälsa på den vaktskällande unga Hoffetiken. Varenda gång! Modji viftar på svansen och gör lekinviter, kämpande för att få komma fram till Hoffen. Vilket hon inte får så klart. Lika besviken varje gång. Hoffen blir lika förvirrad varje gång. Skallet blir tveksamt och hon backar från staketet. Modji är en signalkänslig och signalsäker överlevare. Trygg i sig själv.
Hela eftermiddagen tillbringades ute på tomten. Hundarna bredde ut sig på upptorkat grus, i lä i solen. Pälsarna torkade och sanden rasade av dem. Vinden övergick i stormbyar och Matte vågade inte längre vistas under de stora granarna framför huset. Hundarna reagerade genom att söka skydd på glasverandan. Rätt som det var small det till på verandan och hundarna hoppade instinktivt undan. Ett av de stora fönstren hade släppt i underkanten och hängde nu löst i ovankanten. Hundarna slog sig till ro omedelbart, när de märkte att inget hotade dem. Matte tog itu med att få fast fönstret igen.
Hundarna har tillägnat sig ett nytt beteende. De tvättar varandra noga. Inga spår av löpblod någonstans. Gázzi och Modji sköter om Násti och håller henne ren. Modji var den som började och Gázzi tog efter. Modji har blivit tvättad av katten Mysjkin sedan hon var liten. Det har utvecklats till ett av båda mycket uppskattat inslag i tillvaron framför kaminen. Mysjkin tvättar hela Modjis huvud noga och länge. Inne i öronen, runt ögonen och munnen. Modji visar tydligt att hon njuter och hon vrider och vänder på huvudet för att Mysjkin skall komma åt ordentligt. Mysjkin och hans bror brukade alltid tvätta varandra så här och Modji har nog kommit att ersätta brorsan Pusjkin. Nu har Modji vidareutvecklat detta och tvättar omsorgsfullt sin mamma som löper.
Att få leva med djur är en nåd och en ynnest.
Tillbaka