På söndagen for familjen ut till Vettershaga igen. Förra söndagen tillbringade familjen också vid den lilla sommarstugan. Men då var Gázzi med. Hon skrotade omkring som vanligt och vandrade in genom ytterdörren och ut genom köksdörren. Hon låg på tunet som vanligt och njöt i lite höstsol. Allt var som vanligt. Matte passade på och tog några fina bilder på Gázzi i solskenet.
Nu var inget som vanligt längre. Tomt. Tufft. Ingen Gázzi.
Familjen är dock inte hundlös! Sedan Matte var 16 år har det alltid funnits minst en hund vid Mattes sida. Inte en enda dag har Matte varit utan hund. De har alla blivit mycket gamla, så det har inte funnits så många olika hundar vid Mattes sida. En Dvärgpudel, den första hunden, blev 12 år, Hon följdes av en Siberian Husky som blev nästan 16 år, som följdes av två Husky/Schäferkorsningar (inte hemgjorda) som blev 11 och 12 år gamla och Gázzi kom in i familjen som tredje hund för första gången. Nu har även hon flyttat till hundhimlen vid en ålder av 14 år och 9 månader. Så går tankarna, varje gång det är dags. Man återupplever alla tidigare avsked samtidigt. Så inte blir detta svåra beslut lättare med åren. Som någon sorts vana. Detta vänjer man sig inte vid. Men man lär sig att hantera livet efter, med blickar även mot framtiden.
Nu finns det "bara" två hundar här hemma. Det var trevligt att ha tre hundar! Det blev en flock som kunde studeras. De kunde få vara hundar i en hundflock. Modji fyller snart fyra år och har det senaste halvåret visat att hon arbetsmässigt är en bra hund, men ett godkänt räddningshundcert och en titel i rallylydnad. Hon är frisk, har bra höfter, armbågar och ögon och har presterat bra på utställning med ett reserv-cert och ett reserv-cacib. Hon har ett bra MH med 1 på skott = skottfast (totalt oberörd). Så nu går tankarna mot framtiden och en skara Modjiknytt. Matte har "frågat chans" på en tilltalande kille och väntar på svar. En frisk och orädd klätterapa skulle passa bra som pappa till Modjis knytt.
Tillbaka till Vettershaga! Utsläppta på tomten försvann både Násti och Modji med en gång upp i skogsbacken. Husse och Matte ägnade sig åt att lasta ett släp med det gamla nedrasade trästaket som plockats ihop vid uppsättningen av fårnätet. Trasiga brädor med rostiga spikar låg utspridda längs ett par av tomtens sidor. Nu fick en del annat skräp också följa med till tippen. Nytt skräp kommer att spridas runt lillstugan, där taket måste rivas bort på grund av fukt och myror och vanvård av tidigare ägare.
Modji skymtade förbi som hastigast lite då och då och hon fick sköta sig helt själv och fatta egna beslut under några timmar. Násti var totalt försvunnen. För skojs skull smög Husse och Matte runt för att klura ut var hon gömt sig, men lyckades inte avslöja gömstället. I lyan från förra veckan var det tomt. I några timmar fick Násti också leva ett begränsat med dock fritt hundliv. När släpet var fullastat kallades Násti in och Husse och Matte spanade åt varsitt håll för att kunna avslöja varifrån Násti dök upp. Násti kom rasslande från området vid skjulet och den tidigare lyan! Men där hade både Husse och Matte kollat tidigare, utan att upptäcka henne. In under skjulet kan hon inte komma, då det är illa byggt, liggande direkt på backen. Utan plintar. Så Nástis gömställe är fortfarande inte avslöjat. Duktig Násti!
I skymningen fick Modji åter följa med för att stänga in grannens fjäderfän för natten. Just som Matte och Modji kom ut genom ytterdörren drog två rådjur upp längs andra sidan av staketet. Mindre än tio meter från Modji, som helt tyst rusade fram till stängslet och på tillsägelse direkt vände och kom tillbaka till Matte. Modji fick sedan gå fritt följ snett över vägen och skötte sig jättebra! Med pinfärsk rådjursvittring i näsan och rådjuren själva stående i närheten. Modji ville valla, men följde sin förare. Sedan fick Modji ansvara för att alla fåglar var inne i hönsgården, genom att söka av tomten på egen hand. Hon fixar det galant! Matte är van att läsa sin hund och Modji är van att samarbeta med Matte. Renar, människor eller fjäderfän. Sak samma i stort. Modji får ägna sig åt det hon är avlad för. Hon får leta rätt på saknade flockmedlemmar och återbörda dem till flocken.
Båda hundarna fick denna söndag möjlighet att ägna sig åt för dem naturliga beteenden. Berikning. Ack så viktigt! Men ack så bortglömt eller okänt för många.