Fredag.
Mycket jobb fanns att göra i trädgården och med hemhämtade vedklabbar. Lapskflocken lämnade stugvärmen där morgonens brasa långsamt fick slockna i kaminen, efter att ha höjt temperaturen i stugan till tjugo från sjutton grader. Nätterna är kylslagna nu. Husse gick över tomtgränsen till flockens vedbacke på granntomten. Vilket kan låta märkligt, men plätten bakom den egna vedboden är ett stycke mark som inte används av grannen, som bor uppe på berget bakom Lapskflockens egen stuga nedanför berget. Varför den kan fungera som vedbacke när Husse behöver lite extra utrymme. I gengäld håller Husse snyggt på nederdelen av granntomten med hjälp av trimmer.
Matte höll sig initialt kvar hemma på den egna tomten och Modji och Aili hakade genast på när Matte gick i riktning mot växthuspaviljongen. Månne fanns det någon mogen tomat eller paprika att dela på? Förväntan var stor hos de båda Lapskdamerna. Ännu några gurkor är på gång, men inte stora nog att skörda. På staketet bakom den lilla paviljongen dignar vinrankan av mogna blå druvklasar av sorten Zilga. Skörden är större än någonsin och hälften plockades för några dagar sedan. Det var alldeles för mycket druvor för Matte och Husse att äta själva, varför träningsgruppen bjöds på "skördefest" i onsdags och en av sönerna fick en bytta att lägga in i sprit som en romtopf. Av druvskörden fick hundarna inte smaka något alls, då druvor inte är bra att äta för hundar. Inte heller russin. Nu fick de dela en tomat med Matte och två paprikor fick följa med in för att användas till middagen.
Matte har ett projekt i tomtgränsen för att lättare kunna ta sig upp bakom sitt eget hus och överblivna grästorvor efter växthusbygget skall få bli grunden till en "trappa" längs bergets sluttande kant. Men kommen till platsen insåg Matte att hennes insatser nog behövdes bäst på andra sidan tomtgränsen. Sommarens tillväxt av buskagen längs den långa gången och trappen upp till grannhuset hängde över överallt med råge och något måste göras innan vintern. Med tyngande snö på grenarna skulle det bli omöjligt att skotta och borsta trappen. Det finns alltid någon som är äldre än man själv och grannen behövde helt klart hjälp, innan snö skulle tynga ner växtligheten och omöjliggöra både infart med bilen och gående upp till huset. Gradvis höll grannen på att bli instängd av alla grenar som behövde sågas bort över trappstegen, som var belagda med ett tjockt lager vissna blad sedan år tillbaka. Halkrisk.
Sagt och gjort. Här behövdes en röjning och det var inte mycket att fundera över och fråga om. Husse befann sig redan på andra sidan tomtgränsen och Matte anslöt nu med sekatör och rejäla busksaxar. Husse hämtade en såg. Modji och Aili lämnades ensamma hemma i Lapskreviret, där de på sin sida av staketet kunde ha koll på vad Matte och Husse pysslade med hos grannen. Något de inte hade så stort behov av. Vinden var kall och det duggregnade till och från, varför hundarna drog sig tillbaka till uterummet där de kunde vakta ytterdörren.
Det blev en hel del jobb med röjning på granntomten och så småningom dök en tacksam fastighetsägare upp. Han hade skymtat viss aktivitet nedanför den långa trappen. En oro hade funnits inför vintern med fallrisk och "man vill ju inte be om hjälp". När Matte ändå var igång röjde hon sly och frösådda tallar lite överallt och Husse körde kompostkvarnen. Grannen tog bilen ner på byn och behövde inte längre trassla sig igenom nerhängande grenar på väg ner från huset eller ut med bilen. Det såg riktigt välskött och lättframkomligt ut när Matte och Husse röjt färdigt.
Regnandet tilltog och efter att jobbat intensivt rät länge på andra sidan staketet lockade lite varmt kaffe i den egna stugan. Lapskflocken förenades och drog sig inomhus och just som kaffet var klart ringde grannen som befann sig utanför på vägen. Fikabröd fanns att hämta som tack för hjälpen. Tjänster och gentjänster. Flytande tomtgräns till nytta och glädje för alla.