Söndag.
En lägre temperatur uppskattades av båda hundarna och Matte. Husse verkar inte bry sig så mycket. Det tidigare i veckan aviserade regnet/snön drog förbi mer västligt och dagens väder var växlande soligt och molningt och tilltagande blåsigt; Femton grader kändes alldeles utmärkt. Varför hundarna blev aktivare och ville vara utomhus, så även Matte. Som tog en promenad med sina hundar på eftermiddagen.
Dagen i övrigt tillbringades på tomten med städning av alla minipinnbitar som Dima åstadkommit och strösslat med över gräsmattan och annorstädes. Matte rensade i rabatterna lite varsamt och tog bort vissna perenner som lagt sig över spirande tulpanblad. Hundträning var det hela tiden! Många var ute och promenerade och passerad på vägen utanför staketet. Aili gör vad många hundar före henne gjort. Hon yppar ett dovt "uff", eller ett diskret ljud som en inledning till ett skall och då går Dima igång! Rusar ner till staketet och kollar vad som händer. Aili ligger kvar och inväntar belöning för att INTE ha rusat till staketet skällande. Det vill till att man uppfattar det där taskiga "uffet" från Aili som får Dima att uppföra sig illa. Matte använder dressyrhalsbandet sådana här dagar för att träna in korrekt uppförande hos Dima. Alla uppskattar inte att en hund rusar efter staketet och skäller ut dem.
Där Matte bodde tidigare brukade hon cykla med sina båda Husky-Schäfrar längs en väg där en Terv brukade göra just detta. Rusa till staketet och tokskälla hela vägen när Matte cyklade förbi. Vid ett tillfälle föreföll tomten öde, men när Matte nästan hade passerat med sina hundar kom Terv farande från husets baksida. Mattes ena hund blev skrämd och flög åt sidan. Vilket innebar att hon dammade rakt in cykelns framhjul just som en bil dök upp. Matte gick naturligtvis omkull med ett brak precis framför bilen. Bilföraren hann stanna. Fallet kändes onödigt och riskfyllt och utan en framrusande hund hade det inte skett. Matte vill ha väluppfostrade hundar som inte rusar efter staketet och skrämmer hundrädda, små barn och andra hundar. Därför använder hon ett dressyrhalsband med fjärrkontroll för att fösöka uppnå målet.
Eftermiddagens promenad bjöd på ett grannmöte, som visade att Dima vuxit väldigt mycket vad gäller möten med för honom främmande människor. Vid en fastighet var ägarna ute framför huset och för första gången på alla år uppstod ett tillfälle att snacka en stund. Annars är det bara möten med bil och en vinkning. Nu ville man hälsa på hundarna. Dima var väsentligt mycket snabbare med att kliva fram för att hälsa och låta sig hälsas på, än när han flyttade in för fem månader sedan. Gradvis har alla möten på vägen fått honom säkrare på sig själv och tryggare och nu märktes förändringen tydligt. Härligt!