Så här års levs livet till största delen utomhus, när man bor i en liten stuga med stor tomt i ett fritidshusområde, som till hälften är permanentbebott. Hela konceptet bygger liksom på det. Under vinterhalvåret kan stugan ibland kännas trång för två personer och två hundar; vilket kompenseras under sommarhalvåret, när man har desto större ytor att röra sig på. Ett liv som även är ett hundliv och allt fler skaffar hund och allt fler hundägare flyttar till liknande boenden. Om man är lagd åt det hållet blir hundägandet väldigt enkelt, man öppnar ytterdörren och släpper ut hunden. Så behöver man inte göra så mycket mer. Har man staket och grind så går ju det bra, om man tycker att hunden inte behöver mer än att få vara utomhus. Har man varken staket eller grind går det inte så bra. Av någon anledning kommer man förr eller senare i konflikt med omkringboende och passerande på vägen utanför tomten.
Aili och Dima lever som sina människor i en mix av att tillbringa mycket tid utomhus på tomten så här års, koppelpromenader och hundträning. När Matte ägnar sig åt trädgårdsjobbande eller alllmänt trädgårdspyssel, får hundarna sysselsätta sig själva; vilket innebär lite av varje.
Aili ligger ofta på någon plats och spanar på omgivningen. I dalsänkan längs bäckfåran för vinden med sig mycket information till en alert hundnos! Dima, som är i slyngelåldern, är mer på väg till eller från något mest hela tiden. ALLT månste han kolla och ha kontroll över. Han skaffar sig själv små projekt och jobb och håller både kroppen och knoppen igång. Han började gräva vid lillstugegaveln och det kändes rätt harmlöst. Násti hade tidigare grävt en mindre grop någon gång när hon var skendräktig och ville ha en lya. Den gropen har Dima nu förstorat till ett projekt där han kommer allt djupare och börjar nå in under lillstugan. Matte har börjat fundera över var gränsen skall dras. Stoppar hon honom kommer han kanske att gräva i en rabatt i stället. Fortsätter Dima gräva kanske en plint börjar bli instabil. Matte kanske skall lägga betongplattor och lämna fritt för grävande i en smal gång i önskad riktning? Lite mer dränering ner mot bäcken kanske kan behövas.
Bäcken ja. Efter det myckna regnandet nyligen blev den åter badbar enligt Dima och till hans stora glädje! Men det vattnet försvann snabbt och i det en decimeter djupa vattnet med sörja och sandbotten försökte Dima simma. Han låg på sidan och vevade med benen och liksom grävde sig neråt. När han kom upp ur sitt kvällsbad var han välpanerad. Han hade riktigt gnidit in sand och lite av varje som flöt i vattnet i sin långa päls. Han fann sig tålmodigt i Mattes sköljning med kallt vatten från utomhusslangen. Allt kallare ju längre Matte måste spola vatten och gnugga hans päls. Dima är en tålig kille som stoiskt härdade ut. Matte hade hotat med en ensam natt ute på tomten och sin biabädd med mjuk fäll kunde han glömma! Efter den kalla avrivningen fick Dima springa sig varm genom att jaga sin sambo Aili på gräsmattan. Matte bevakade bäckfåran som en hök. Inga fler bad!
Livet i skogen innebär även lite udda möten och även oönskade möten på promenaderna i området. Häromkvällen stod en ung hind och tittade på Matte och hundarna, när de närmade sig i en T-korsning, inte så långt hemifrån. Hon bara stod där och tittade. Mitt på vägen. Unga rådjur och unga älgar födda i fjol är nu vilsna, bortstötta och ensamma. Övergivna. Länge stod hon där och Matte tog chansen att träna "inte röra rådjur" med sina hundar. Längs samma väg, lite senare och på väg hemåt, låg en söt liten snokbebis helt oskadd och stilla. Antagligen för att inte synas. Matte skulle just lyfta bort den från vägen när hundarna ryckte till i kopplet och Matte tittade upp. Ett litet stycke framför trion på vägen korsade en grävling vägen i full fart.
På gårdagskvällens promenad rusade en ettrig liten terrier ut från sin tomt i full rulle och in mellan Dima och Aili, som var kopplade och därmed blev trängda vid passagen av terrierreviret. De kom inte undan och den lilla ettriga terriern var påflugen och ohyfsad och fick Dima att morra för första gången sedan ankomsten i november! Matte ropade förgäves in mot huset där en ointressrad ägare sysslade med annat. Först när Matte skrek att hon inte ansvarade för följderna, om han inte hämtade sin hund kallade han in den. Dimas morrning hade fått lillkillen, som är betydligt äldre än Dima, att ta ett litet steg tillbaka.
Ännu en hund som släpps lös på en tomt utan staket och grind. En hund som jagat Husses bil för många år sedan. De börjar bli många i området nu. Liksom skaran av okunniga och naiva hundägare. "Det är så skönt för hundarna att kunna slippa koppel här och att få leva ett fritt hundliv!" Man har svårt att tro sina öron ibland. Ett fritt hundliv innebärande att hunden riskerar att bli skadad när den utmanar andra hundar eller blir överkörd.
Man ser så olika på vad som är bra för den egna hunden. Alldeles för många vet alldeles för lite om riskerna med att släppa sin hund lös.