Måndag.
Matte tog en spade och gick loss på samtliga klumpar av svart klet på vägen utanför Lapskflockens infart. Stora som små skulle bort, så att man åtminstone skulle kunna få hundarna över till skogen på andra sidan vägen utan att behöva ta på hundskor! Kletigt som kola satt bindemedlet fast i rejäla blaffor bitvis och låg spritt som små kulor däremellan, på den asfalterade vägbanan. Matte skrapade och bände loss dessa klistriga klumpar som färgade fingrarna svarta och satt som klister när Matte tog i en av dem. Denna skit ville inte Matte ha på hundarnas trampdynor och i pälsen mellan tårna! En halvtimme ägnades åt att få den närmaste biten av vägbanan fri från detta. Tillkörda satt klumparna fast rätt hårt och Matte fick hugga in spaden under kletet och bända för att få loss eländet.
Klicka för större bilder.
Hela vägens sträckning är full med detta, efter att omgivande vägar belagts med oljegrus utan grus bitvis......
Inte en människa passerade Lapskflockens revir under dagen. Inte en hund. Alla hundar hölls hemma vad det verkade. Så och de två Lapska Vallhundarna. Först i kvällningen promenerades det.
Husse var på golfbanan och Matte ägnade sig åt "rensande" inför att flocken alltmer flyttar inomhus. Där mycket bara flutit runt i månader, när den mesta vakna tiden tillbringats utomhus. Man hivar in något utan att hitta en lämplig plats och då maten äts i uterummet blir borden aningen belamrade.... En trave med hundtidningar hittades och Matte blev sittande. Många artiklar var halvlästa, då Matte somnat ifrån slutet. Så nu blev Matte sittande i soldis med gamla hundtidningar och kaffe. Inte helt fel! Hundarna hade fullt sjå att hålla koll på killen som åter placerats i rucklet för arbete.
Matte hade hoppats att vägkletet hunnit härda till kvällen, men så var inte fallet. För att kunna motionera hundarna och sig själv med en rask promenad i området, satte Matte på hundarna de hundskor som köpts för användande på lagtävlingen. Ett gyllene tillfälle för att vänja hundarna vid att gå en längre sträcka med fotbeklädnader! Samt för att testa hur bra dessa hundskor/sockor sitter under en längre stunds gående. Aili fick på sig de röda små påsarna i tunt tyg som hon använde utan problem på fjolårets lagtävling. Modji fick de nyinköpta sockorna med gummisula. Gåstilen var lite latjo ut från tomten, men komna ut på vägen gick hundarna helt normalt. Så mycket nosande blev det dock inte längs vägkanterna och inte så mycket skvättande och det gjorde ju inget. Att gå på toa på andra sidan diket gick bra, vad gällde hundarna. Men där åkte en av Ailis små sockpåsar när en grov nerfallen kvist fick tag i den. "Apport" försökte Matte. Utan framgång. "Glöm det!" Sa både Aili och Modji när de kände doften från högen bredvid sockan. Modjis ena socka hasade ner när även hon besökte diket bland diverse natur som grep tag i sockan. Hundskor gör sig bäst där inga kvistar finns som ingriper.
Rundan klarades av på en tid knappt under idealtiden, trots påtagande av en tappad socka och uppdragande av en nerhasad socka. Öde var det på vägarna. Matte kände sig nöjd med att varken Modji eller Aili lät sig begränsas av sina dojor och med att ha kunnat gå sin vanliga powerwalk med hundarna.
Dock reagerade Aili med de tunna sockorna på mycket grövre och vassare stenar i en brant backe. Kompletterande beläggning hade gjorts och då med en helt annan dimension på krosset! Punkarisk för eventuella cyklister. Barfota hade hon naturligtvis också reagerat. Mycket ovänligt underlag för tassar. Modji med gummisulor under tassarna traskade oberörd på.
Násti, Modjis mamma, har fått sex nya barnbarn! Fem tjejer och en kille som hennes son Epic är farsa till (Gátchis Átjájuoksa Adja). Grattis Epic! Kullbror till träningskompisen Lime (Gátchis Átjájuoksa Aiko).