Fredag.
En dag som även den gick i snokens tecken - om än mer subtitlt och inte så påtagligt. Aili inledde dagen med att visa Matte att snoken låg i morgonsolen och värmde upp sig utanför sin håla mellan stenarna. Den låg så fint utsträckt på en uppvärmd fläck med ren jord under en snabbt växande plymspiréa, ett stycke upp från vattnet, intill gångvägen precis framför snickarboden och vedboden vid grinden. Mycket centralt och öppet i reviret alltså. Det är här den valt att hålla sig mest hela tiden. Intill den mycket stora vägtrumman, som likt en tunnel leder över till granntomten, där snoken initialt dök upp för några dagar sedan. Grannen rotade under sin bod intill bäcken, för att plocka fram två urnor att plantera blommor i. Rätt som det var när han stod där framåtböjd "kom en jättesnok" ringlande mellan fötterna på honom"! Han är både snokvan efter många år vid bäcken och en person som inte skräms av kräldjur, men nu tyckte han att det var en ovanligt lång och ovanligt nyfiken/sällskaplig snok han hade som sällskap vid planterandet, varför det arbetet påskyndades.
Kring vägtrumman spelade grodorna när Lapskflocken flyttade in och rommen lades just där snoken nu valt att vistas. Men inga grodor "knirrar" längre och ingen rom läggs här längre tyvärr. Antalet smågrodor som dyker upp så här års har minskat drastiskt. En sommar var det tre snokar i tre generationer som vistades i Lapskreviret, men ingen av dem var så här orädd. Bäcken är lång och går mellan två skogssjöar och snokarna mutar väl in sina revir. Biten genom Lapskreviret torde var den minst lugna och mest bevakade längs sträckan, som bara leder över fem tomter varav bara två permanent bebodda. I övrigt är det allmänning där den rinner fram mer eller mindre nära vägen, som fått sitt namn efter den.
Sträckan genom Lapskreviret är däremot den mest muddrade och rensade och när vattennivån sjunker och bäcken grundas upp är det i Lapskreviret vattnet finns kvar längst och där djurlivet antagligen koncentreras i viss mån. Den senaste tiden har det varit torrt i markerna och både uppströms och nerströms Lapskreviret har det varit snålt med vatten.
Under fredagen var Aili hörsam och lät snoken vara ifred. Med jämna mellanrum gick hon iväg och visade Matte var den befann sig och när Matte bekräftat detta gick Aili tillbaka i viloläge. Efter halva dagen på det sättet kände tydligen Modji att dottern slöat till och skolkade från jobbet! Plötsligt tog Modji tag i bevakningen av snoken! Någon måste ju göra jobbet. Typ. Så nu stod Modji stationerad där Aili tidigare stått. På grusgången ovanpå vägtrumman, med full koll på tunnelmynningen där snoken valt att vistas. Vid några tillfällen gick Modji iväg nerströms mot bron över bäcken och berättade för Matte att nu var snoken på grodjakt där bäcken smalnar av ett litet stycke. Här har Matte byggt en liten utbuktning med svärdsliljor och andra växter för att främja djurlivet i och kring bäcken. Intill växer en bergbambu och mycket amerikanskt jätteälggräs i kanten av gräsmatten mot bäckfåran. Tillsammans med en stor buskros Hansa och här är nivåerna mycket varierande vad gäller vattennivån. Så Matte får väl skylla sig själv när hon bara velat göra livet attraktivt för djurlivet kring bäcken i sitt eget lilla revir. Trivs grodorna - trivs snokarna....
Under hela dagen gick hundarna i skift i sitt lagarbete med att hålla Matte informerad om var snoken för tillfället befann sig! Båda respekterade förbudet att vara för närgången och båda utarbetade metoder för markering av snok på egen hand. Matte som planterade lite här och där på tomten behövde bara titta upp för att få information om snokens aktiviteter. När Aili gick in i stugan och vilade trädde Modji i tjänst och när båda låg under trädgårdsmöbeln och vilade visste Matte att snoken dragit sig tillbaka hem till sig mellan stenarna, eller möjligen hade gjort en tur norrut till granntomten. Medan Modji och Aili låg på gräsmattan med varsin tuggrulle hade de full koll, vända mot bäckfåran.
I kvällningen tog Husse en skogspromenad med hundarna och Matte tog fram trimmern för lite putsning kring träd och buskar. Inte långt från snokens tillhåll flydde en liten babygroda undan trimmern över gräset. För att dyka in under plymspiréan av alla dumma ställen! Mer eller mindre rakt in till snoken. Det finns ju en anledning till att den valt att vistas just där naturligtvis.
Husse håller på att måla grinden som monterats bort och nu hjälps Husse och Matte åt med att bygga om hela grindöppningen med en ny och stabilare grindstolpe. Mer välbevakad entré, gångväg och vägtrummeöppning får man leta efter! Husse, Matte och en hund, stundtals två, befann sig tätt inpå snoken hela dagen! Icke förty valde den att förbli där den mutat in sitt revir.
Snoken ligger strax framför den gula blomman. Klicka för större bild.
