Nu var kursen tillbaka på Hakungekrossen. Snö hade fallit och med plusgrader innebar det SLASK. Kurshundarna har nu nått till den nivå där markeringssätt skall fastställas och börja tränas in. En figurant placerades ut öppet, en bit framför hunden, försedd med en leksak. Hunden släpptes mot figuranten, som gav hunden leksaken. En del hundar stannade hos figuranten och ville leka där eller i närheten av figuranten och en del hundar tog leksaken och sprang till sin förare. Generellt kan man säga att de hundar som stannade hos figuranten hade ett "skallmarkeringsbeteende" och de som sprang till sin förare hade ett "rullmarkeringsbeteende". Men allt är inte svart eller vitt och någon hund uppträdde som vore den en skallhund, men den skulle aldrig orka med att sitta och skälla länge på instabila underlag. Hundarna testades också på en figurant i en dold lega. Skulle skallet komma automatiskt av frustration när de inte kom åt figgen? Skulle de konstatera var figgen var och sedan "rapportera" till föraren?
På matrasten diskuterades kondition och hull på hundarna. Någon hund hade visat att den kroknade alltför fort i arbetet på den dolda figuranten. För feta hundar döps av Larry snabbt om till Svullo! Övervikt är ett lika stort problem hos hundar nu, som det är hos människor. Hundgodisindustrin blomstrar och Gázzi, Násti och Modji får både belöningsgodis och tuggben av olika sorter. MEN måltidernas storlek varierar ständigt! Anpassade efter den mängd extraföda som hundarna fått under dagen! Ett märgben = ingen eller halv middag! Mycket belöningsgodis = halv ranson middag. Det första som faller när hunden är för tjock och har dålig kondition är markeringarna. De hittar kanske inte heller fler än tre figgar, oavsett hur många där är. Arbetskapaciteten sänks i takt med den dåliga konditionen. Gäller även förarna.
Husse fick inspiration till eftermiddagens aktivitet! Kursarna delades upp i två lag och vardera laget tilldelades en hund - Gázzi respektive Násti. Ett lag i taget skulle uppför en mycket brant och hög slänt och ner igen, med hunden som stafettpinne! På tid! Hundarna skällde mer eller mindre oavbrutet och låg först i backen! De hade jätteroligt! Ännu roligare blev det när deras olika förare började åka på rumpan i snön nerför! Bilder kommer!
*
Modji släpptes lös ute på en stor plan för att umgås med en Kelpie. Exakt samma bruna nyans och sittande intill varandra såg de bakifrån ut som syskon! Någon form av släktskap mellan raserna är inte otroligt i en del fall. Även Kelpie vallar renar. Rätt som det var satte Modji upp näsan i vinden och lämnade sin kompis. Hon hade fått vittring av kursarna 150 meter bort bakom några jättelika grushögar. Nu skulle hon dit! Bra figurantintresse! Till slut trasslade Matte fram visselpipan och på visselsignalen kom Modji tillbaka så snällt. Lite miljö fick Modji också träna och en ostadig och brant metalltrapp var intressant! Den hängde ner från en typ av ställning och svajade i sidled när Modji klättrade upp. Det var så roligt att hon måste klättra upp och ner ett flertal gånger! Bilder kommer! Modji badade även i en jättelik vattenpöl/mindre sjö och tränades på skott. Skytten placerades utom synhåll för Modji och Matte och Modji lekte dragkamp under förflyttning när skottet gick. Husse agerade samordnare så att skottet gick i rätt ögonblick. Första skottet hördes endast som ett "POFF" vilket inte Modji noterade. Det andra gick på kortare avstånd och det blev i styrka något lägre än vid prov. Inte heller detta skott noterade Modji. Toppen!
Tillbaka