Matte ägnade lördagen åt att tota ihop en ny sida på denna hemsida.
Husse och Matte har under åren läst en hel del olika hemsidors beskrivningar av rasen Lapsk Vallhund, samt mer officiella dokument som beskrivit rasen. Inget skrivet av någon som arbetat med rasen inom renskötseln i flera hundgenerationer så vitt Husse och Matte vet dock.
Det har inte heller Husse och Matte. Som dock har använt Lapska Vallhundar i flera generationer för att söka efter försvunna människor, under ibland rätt tuffa förhållanden i samband med utbildning, träning, på realistiska övningar och i skarpa situationer. Fyra generationer Lapska Vallhundar närmare bestämt, i rakt nedstigande led. Där tre av dem utbiltats till certifierade räddningshundar av och tillsammans med Husse och Matte, som för egen del utbiltats till certifierade räddningshundförare med varje hund. Det är alltid ett ekipage som utbildas. Godkänns inte en i ekipaget är ekipaget inte godkänt för skarpa insatser. I snitt godkänns tio procent av dem som påbörjar en kurs på ca två år. Att den fjärde hunden inte utbildats till räddningshund hänger på att hennes ägare nu är för gamla för att få gå utbildningen. Men förutsättningarna finns hos även denna den fjärde Lapska i familjen, som varje vecka tränar räddningssök med sin mor, som i sin tur varit med om ett flertal skarpa sökinsatser och även har lokaliserat drunknade personer.
Husse och Matte har erfarenhet av att under tjugo år regelbundet ha utbildat och tränat Lapska Vallhundar i räddningssök, med allt vad där ingår. Dessutom har Husse och Matte i övrigt tränat familjens Lapska Vallhundar och gått olika kurser som valpkurser med samtliga och fortsättningskurser. Därutöver agilitykurser med Gázzi och Modji, spårkurs med Gázzi och Násti, rallylydnadskurser med Modji och noseworkkurser med Aili. När en hund gått någon kurs har självklart samtliga hundar i familjen utbildats och tränats samtidigt hemma! Valuta för kursavgifterna vill man ju ha! Varför alla de fyra Lapska i fyra generationer som ingått i flocken under dessa tjugo år med rasen, har utbildats och/eller tränats i diverse olika hundsysselsättningar utöver räddningssöket!
Olika kontakter med värdefull information om hur några renskötare utbildar och tränar sina hundar har Husse och Matte haft under dessa år. Med inhämtande av kunskap om vilka egenskaper några renskötare uppskattar hos de hundar de arbetar med. Husse och Matte har även varit ett flertal gånger i Finland och diskuterat rasen med Lapskägare aktiva inom räddningssökgrupper, samt tränat tillsammans med ett flertal Lapska Vallhundar utbildade och under utbildning till räddningshundar. Flera av ägarna till dessa hundar har varit utbildade räddningsinstruktörer.
Sedan 1998 har alltså Husse och Matte lärt känna förhållandevis många Lapska Vallhundar i samband med utbildning och träning inom räddningssök och andra typer av hundträning. Några "hemgjorda"/egen uppfödning och andra "bortgjorda" /uppfödda av andra. Tre egenuppfödda hundar har blivit certifierade räddningshundar, varav två i samma valpkull.
Allt började med Tjakke's Gázzi (länk till hennes egen sida) i oktober 1998. Hon hade straffat ut sig som en liten odåga redan vid fem månaders ålder i sitt hem och Matte fick vetskap om hennes existens. Men ännu var det för tidigt med tanke på Mattes sjuka Husky/Schäfer Fenja som ännu kanske hade en chans att bli frisk. Mattes första räddningshund. När Gázzi var nio månader hade hon bränt alla skepp hemma och bara måste flytta och helst få ett jobb! Gázzis och Mattes vägar korsades på ett mycket lyckligt sätt, där Gázzi omedelbart kom i räddningssökträning! Här kom hon till sin rätt, men hon var sannerligen ingen enkel hund att få att samarbeta. Hon blev ett par år senare den första i rasen som blev certifierad räddningshund i Sverige. Så på fler än ett sätt började allt med Gázzi.
2018 är det tjugoårsjubiléum för Matte och Husse med Lapsk Vallhund i olika former av utbildning och träning, utan paus varje vecka året runt så när som på någon enstakas veckas uppehåll vid sällsynta tillfällen. Ett flertal skarpa sökinsatser efter försvunna människor ingår även i erfarenheterna av att arbeta med några Lapska Vallhundar! Då känns det som om erfarenheten är gedigen nog för att lägga ut en presentation av rasen ur just vårt perspektiv!
Andra har naturligtvis andra erfarenheter och rasen är mycket heterogen och andra hundar kan upplevas annorlunda än våra egna hundar. Tyvärr får inte alla Lapska Vallhundar visa vilka fantastiska arbetshundar de är, då de förefaller uppskattas som sällskapshundar där man frågar mer efter AV-knappen än efter PÅ-knappen. I en arbetande hundras? Vart är rasen på väg kan man undra. Robusta sällskapshundar finns det redan så många.
Klicka för större bild.
