På lördagen tog Matte med sig hundarna ut på en rask stavgångspromenad på golfbanan. Trots en bitande iskall vind och bara två plusgrader. Skönt var det! Många bilar var det på parkeringen och Matte blev lite orolig för att stora banan, mot alla odds, hade öppnat igen. Men en kille på drivingrangen gav lugnande besked. "Solen skiner och många är ute på lilla banan!"
På stora banan var Matte och de två Lapska mol alena! Vilken lycka! Hundarna rusade ut på den stora gräsytan och Matte satte fart uppför den långsträckta slänten. Det bet vasst i kinderna och i nacken och pannbandet över öronen kändes som en välsignelse. Smart var det att i sista sekunden stoppa ner det i fickan vid avfärden hemifrån. Aili hade väldigt mycket spring i benen och hade tendenser att dra iväg lite väl långt i förväg. Hon löper fortfarande och får inte hamna för långt ifrån Matte. En lösspringande främmande hund vill Matte kunna få syn på i god tid och Aili påmindes om ökad närhet till sin förare med jämna mellanrum. För hörbarhet för andra eventuella hundägare ute på banan använde Matte visselpipan för inkallningar. Något som även signalerade till eventuella rådjur och vildsvin att de inte var ensamma i området.
Modji och Aili var hörsamma och följsamma och för Matte är detta lycka. Att ensam gå med sina två hundar lösa över stora ytor, med god kontroll och gott samarbete. Matte vet att det råder ett generellt koppeltvång nu. Eller snarare ett krav på att hundaar hålls under "sådan kontroll som vore de kopplade". Matte anser sig ha den kontrollen när hundarna går lösa med Matte på golfbanan, där sikten är mycket god mycket långt bort. Hundarna tillåts inte befinna sig utom synhåll och vid trängre passager med skog nära, hålls hundarna mycket nära Matte. Matte skulle absolut inte gå med båda hundarna lösa i skogen någon tid på året. Aili är både impulsiv och explosiv och på henne känner sig Matte osäker, när det kommer till att dra iväg på en synretning. Två hundar triggar varandra. Möjligen en hund i taget där sikten är mycket god, under tider då koppeltvång inte råder. Under alla år som Matte gått med sina totalt fyra Lapska lösa på golfbanan, har det inte hänt vid något enda tillfälle att någon av dem dragit iväg okontrollerat efter vare sig vilt eller andra hundar. De har tränats sedan de var valpar i avståndslydnad och fjärrdirigering och de har tränats sedan de var valpar i att vara följsamma och styrbara. Ett måste på stora frisök!
Hela eftermiddagen tillbringade Lapskflocken sedan ute på tomten med olika sysslor.
Söndag.
Husse hade kapat ett vindfälle i skogsbacken tvärs över vägen, sedan stormen i fjol. Helgen användes till att kärra ner de stora vedkubbarna och stapla dem för fortsatt torkning. Matte tog en långpromenad med hundarna i området och kallt och blåsigt var det även på söndagen och nu var det inte soligt. Det gällde att hålla god fart för att inte frysa i den bitande vinden och låga temperaturen. Byarna fick träden att vika sig och ett strömavbrott skulle inte förvåna.
Även söndageftermiddagen tillbringades utomhus i stället för i den torra inomhusluften och brasvärmen. Mattes förkylningsastma är en riskfaktor vid en influensa som sätter sig i de nedre luftvägarna. Matte är vaccinerad mot lunginflammation gånger två, men med det är det som med kennelhosta. Det finns många olika typer och alla påverkas inte av vaccinering. Matte gör så gott hon kan för motståndskraftiga slemhinnor genom mycket frisk luft och god grundkondition. Matte och Husse är fullmatade med hur stora risker de som "äldre" löper, när det gäller just Covid-19/Corona. Med olika astmapreparat i skåpet känns det så klart "så där" att veta att man hamnar i den kategori som både riskerar att bli extra sjuk och att även blir bortprioriterad i en valsituation.
Man får göra allt vad man själv kan för att inte bli sjukvårdsberoende i dagsläget. Inte heller ramla och skada sig eller insjukna över huvud taget. Vilket gäller precis ALLA. Som djurägare måste vi hålla oss friska för våra fyrfota familjemedlemmars väl och ve.
Matte ställde sig i bäcken och reparerade kanterna där stenar fallit bort och byggde vidare på de nya trappstegen. Kallt och slitigt men kreativt och roligt! Jobb som behövde göras och än var det inte dags att gå in i stugvärmen. Hundarna höll sig på altanen och hade god koll över omgivningen, vilket var mycket bra. En granne fick oönskad påhälsning av två unga män som skrämdes till skogs när hundarna på fastigheten släpptes ut!
Var rädda om er och varandra! På radio just nu:"Vi måste vara rädda om våra äldre nu! Det är de som löper störst risk". Sjuttio plus är gammalt nog.
