Tisdag.
Så blev det vardag igen. Matte plockade bort fjädrarna i den lilla syrénen framför stugan. En stilla Påskhelg präglad av förluster både nära och på avstånd. "Man har kommit i den åldern då begravningarna blir allt fler", som någon uttryckte det. Så är det.
Matte hade ett behov av att låta hundarna få röra sig fritt som kontrast till en dag med träning hela måndagen, då hundarna legat uppbundna i många timmar totalt mellan de enskilda övningarna/sökuppdragen. Matte ville ut i friska luften efter en inomhusdag. Den snötäckta golfbanan lockade med sina stora ytor och känsla av rymd och frihet! Tystnad och ensamhet tillsammans med hundarna ute i naturen är en lisa för själen. I varje fall Mattes.
Lösspringande hundar så här års är inte lagenligt om de inte hålls under sådan kontroll som vore de kopplade. Varför Matte lät denna timslånga vandring på golfbanans vita ytor bli ett träningspass med inkallningar (visselpippa bl.a.), avståndsdirigeringar, avståndslydnad, stoppkmmmandon/katastrofkommando, "hopp och lek" runt Matte på nära håll och lite annat som kan infogas under rubriken "frihet under ansvar". Tillåtet avstånd ut från Matte motsvarade i princip en långlina. Många spår från olika djur kunde ses och nosarna gick högt i vinden i närheten av skogspartierna. En sådan här tur gör man inte med blicken på någon skärm eller tillsammans med någon och distraherande samtal. Matte ville ha stenkoll och använde hjälpmedel därtill. En nyöppnad liten provpåse med ny smak på goda små torrfoderbitar, vilka uppskattades MYCKET av Modji och Aili! Lite prassel med påsen räckte ibland för att påkalla uppmärksamhet. De fick bara godisbelöning slumpartat vid inkallningar och ställanden/stoppkommandon. Inget alls annat än social belöning ibland och många godisbitar ibland, eller en enda.
Som sagt, frihet under ansvar.
Detta fungerade alldeles utmärkt. Båda hundarna var uppmärksamma på Matte när hon bytte riktning. Båda var lyhörda när Matte harklade sig. Båda tog för sig och sprang mycket och lekte med varandra. När Matte med jämna mellanrum stannade och lät blicken svepa över naturen, eller studerade några spårstämplar hölls hundarna stilla och mycket nära. Hjälpte Matte att spåra lite och skvallra lite om markeringar. Snön var en knapp decimeter djup, frasig och skiktad och ojämn med drivbildning. Minusgrader varenda natt sedan lång tid tillbaka och dagsmeja i solutsatta lägen har skapat en yta som fiskfjäll bitvis. Med fjällen resta mot söder. Märkligt och vackert och skapande ett speciellt ljus över ytan. Efter att ha studerat en speciell spårstämpel på olika ställen och samtdidigt ha studerat hundarnas reaktioner, misstänker Matte starkt att ett lo rört sig över ytan tidigare på morgonen, när ytan började tina. Det var inte första gången Matte spårade lo. Lättare att urskilja än spår av varg, som lika gärna kan vara en stor hund.
Hem for Matte med till synes mycket nöjda och belåtna hundar som väl vårdat det ansvar de fått.
Hem höll Matte och hundarna på att inte komma.
Vägen är krokig och backig genom skogen och många kör som rena idioter och skär kurvorna när som helst och var som helst och hur som helst. Matte ligger slickat längs högerkanten med hjulen nästan utanför asfalten och håller farten betydligt lägre än de sjuttio som är tillåtna som standard. Så ock på tisdagen, vilket förhindrade en frontalkrock. Ur en kurva dök en bil upp i mycket hög fart med vänsterhjulen slickade längs vägens vänsterkant! Mattes högerkant. I full fart styrdes bilen rakt mot Mattes bil och Matte tvärnitade och tutade samtidigt. Föraren syns knappt över ratten när han liksom vaknar till liv av tutandet och visslar förbi vänsterflygeln på Mattes bil och märkligt nog inte tar med sig backspegeln. I samma höga fart fortsätter han sedan in i nästa kurva och nu mitt i vägen.
Efter att ha väntat in hjärtats återgång till sin normala plats längre ner, fick Matte åter rull på sin egen bil och fortsatte den sista biten hem. Föraren blev igenkänd och Husse har mött samma man och sittande i sin röda traktor har han skrämt många genom sin körstil ner till macken. ALLTID mitt i vägen. I bästa fall. Ofta på fel sida. Men var hör vederbörande hemma och vem är han? Matte hade annat i tankarna än att titta på en registreringsskylt.
Man skall ha tur ibland och det hade Matte och hundarna.
Men är inte beredd att gå så långt som den person som på FB yttrade för en tid sedan:"....må du dö av diaré och brinna i helvetet!" riktat till den som blåste i visselpipan och kontaktade LST angående ett stort antal hundar som sedan omhändertogs. Matte inskränker sig till samma FB-skrivares önskan om att aldrig behvöva träffa personen i fråga. Det hade nog varit klokt att skippa önskan om någons död öppet på FB, när man bär ett för många välkänt namn och i stället inskränka sig till en önskan om att slippa mötas.