På onsdagen tränade Husse och Matte själva på Hakungekrossen. Den övriga träningsgruppen har semesterledigt. Husse och Matte drog iväg i vanlig tid, trots att termometern visade på 25 grader. Hundarna måste kunna arbeta även när det är varmt. För en räddningshund i internationell tjänst innebär arbete i jordbävningsdrabbade länder att hundarna måste jobba i hetta för det mesta. Nu är inte familjens hundar en del av den internationella styrkan, men de arbetar åt Missing People och människor försvinner och måste letas rätt på, även när det är så varmt att de flesta avstår från fysiska aktiviteter för både egen och hundarnas del. Men vid stark värme måste man naturligtvis anpassa sig därefter! Matte vätskar alltid upp hundarna genom extra mycket vatten som får dra in i det torrfoder som hundarna lever på. Häller man på vattnet upphettat så drar det in fortare. När maten svalnat till ättemperatur är allt vatten absorberat av torrfodret. Om någon undrar så äter familjens hundar Doggy Robur i gul säck sedan de lämnade Doggy Robur Breeder som knytt. De mår bra och de presterar bra av denna mat. De får lite annat smått och gott att tugga på mellan varven. Som frysta märgben till exempel.
Onsdagkvällens träning började med ett svalkande bad. På krossen finns en vattenfylld grop där hundarna kan svalka av sig. Modji simmar gärna där om hon får jaga efter något. Inga pinnar fanns till hands i denna stenöken, så Matte lurades och kastade småstenar i vatnnet, för Modji att simma efter. Vilket hon gärna gjorde! Länge! Násti sprang på de delvis branta kanterna och skällde upphetsat och gav sig sedan ner i vattnet även hon. Men bara upp till magen. Aili gjorde som sin mormor. Stod i vattnet upp till magen. Så långt bottnade hon. Kanterna var ju delvis branta så gruset rasade under hundarnas fötter och här och där var det lite strandlikt med stora stenbumlingar. Men någon långgrund strand fanns inte för hundarna att sakta gå ut i vattnet ifrån. Här gällde det att våga kasta sig rakt ut på djupt vatten från det att magen blev lite blöt. Det gjorde Modji med ett plask. Gång efter gång. Tyckte det var kul! Men hon låg ute i vattnet och simmade oavbrutet i en halvtimme. Aili vågade mer och mer, men att kasta sig rakt ut på djupt vatten avstod hon ifrån. Alla hundarna blev i alla fall ordentligt avsvalkade under en halvtimme.
Därefter gömde sig Husse ett stycke upp på en grushög rakt i vind mot bilarna, ca 150 meter bort. Matte lät Aili gå en vindstig i slalom bort mot högen för att hon säkert skulle spika vittringskällan och inte få den på ett planlöst rusande hit och dit. Hon har bara sökt efter en högt placerad figurant en gång tidigare. Vinden vände och slog mot bergsidan och inte blev det lätt. Men Aili koncentrerade sig och löste uppgiften. En erfarenhet rikare.
Násti och Modji släpptes däremot på ett frisök redan vid bilen och tog vittringen direkt och drog iväg upp till Husse och skallmarkerade för godisbelöning. Násti fick vittringen uppåt från starten redan och drog upp på en långsträckt hög i vindriktningen mot Husse/figuranten. En extra ansträngning som hon inte vek för. Hon ville springa rakt i vindtunneln. Snyggt jobbat i hög fart av dem båda!
Därefter fick Aili göra om sitt sök. För att ge henne en chans att använda erfarenheten från det första söket. Vilket hon gjorde på ett mycket bra sätt! Hon visste nu helt säkert hur hon skulle tolka informationen i vinden och satte upp nosen och drog iväg. Det var inte så att Aili bara stack till Husse! Aili visste att det var ett sök och kunde ju inte ta för givet att situationen var densamma som nyss. Hon jobbade som på ett vanligt sök med okänd lega och använde nosen för värdefull information. Hon visade att hon just hade lärt sig något. Duktig tjej!
Hundarna fick avsluta kvällen med att springa lösa ett tag på de stora ytorna och föreföll njuta av det. Av värmen tycktes de inte ha något obehag och när träningen var klar hade solen sjunkit ytterligare.
Under kvällen hade Husse och Matte kallats till ett akutsök långt söder om Stockholm. Det hade tagit timmar att hinna hem och byta kläder och sedan hinna fram och familjen kunde inte hinna dit i tid. Den saknade pojken återfanns vid liv i samarbete med polisen. Både helikopter, hundpatruller och terrängfordon användes vid söket.
Torsdag.
Familjen tillbringade dagen vid torpet. Med lite arbete och lite vila. Termometern visade på 28 grader och hundarna hittade viloplatser under lillstugan. Aili var för nyfiken för att inte hänga på Husse och Matte lite till och från, men i stort sett vilade hundarna hela dagen.
På hemvägen kom ett nytt meddelande om ett akutsök och nu inte långt hemifrån.
Matte fixade snabbmiddag till både två och fyrbenta och Husse packade utrustningen. Han och Modji gav sig iväg för att försöka göra en insats för de anhöriga. Ytterligare två hundförare deltog. Detta var en annan typ av insats och polisen lämnade över till MPS. Sommar och semester innebär inte något positivt för alla människor. Många mår dåligt så här års. Något att tänka på.
Husse och Modji kom hem klockan 01, utan att den saknade personen var återfunnen tyvärr.
Matte använde kvällen till att i den tilltagande skymningen ta med Násti och Aili på en långpromenad med elmoppen. Nu var det behagliga 16 grader, men mängder med mygg och knott! Så viss fart var nödvändig för att komma undan sticken. Aili försökte klia sig på nosen och ta sig framåt samtidigt. Inte lätt.