Under både fredagen och lördagen fortsatte träningen av alla de tre Lapska i att hitta och markera doften av eucalyptus. Matte överraskas av att Násti är den som lyckas bäst av de tre! Fjortonåringen har hittat en ny lek som fysiskt inte är ansträngande och som låter henne använda sitt luktsinne som ännu är opåverkat av hennes många år. De många åren i sökträning ger henne ett rikt mått av erfarenhet att ösa ur och det är en fröjd att se hennes säkerhet. Násti är på och vill hitta godiset i pizzakarongen, som hon initialt tränades på att hitta, varför hon puttar på rätt kartong och därför visar tydligt var lukten av eucalyptus finns. Trots att det inte längre ligger godis i kartongen, utan det får Násti som belöning av Matte vid korrekt markering.
Modji är också säker, men går på som en bulldozer och är lite för snabb för att hinna med att fånga lukten i farten ibland. Fort men fel är ju inget att sträva efter. Liggande skallmarkering blev det till slut! Aili är duktig på att hitta lukten förvisso, men måste tränas lite annorlunda för att få fram en markering. Hon är inte alls lika på och därför mer svårläst. Matte flyttar om kartongerna och ställer dem inte i rad. Matte gömmer den smittade kartongen och låter hundarna söka i vardagsrummet på ett frisök. Ibland är det två kartonger och ibland fem. Mattes erfarenhet är att Lapska fungerar bäst om träningen är varierad, inte stereotyp och inte långdragen. Lapska fungerar bättre om de slipper tjatig träning med långvarigt nötande av moment.
Matte jobbar vidare med att försöka anpassa träningen så att Aili talar ett tydligare språk vid fynd av lukten. Testade att gå tillbaka och lägga en mikroskopisk godisbit i den smittade kartongen och fick en krafsmarkering. På rätt väg kändes det som.
I övrigt har det varit varmt även kvällstid och när Matte vattnat och plockat sniglar har Husse kvällspromenerat med hundarna i skogen.
På söndagen skulle en i fjol på grund av sjukdom uppskjuten födelsedagspickknick äntligen bli av och då blev det firande av även årets födelsedag, för en mycket nära anhörig! Lapskflocken packade bilen med presenter till jubilaren och kyldukar till hundarna, samt en stor aluminiumfolie att täcka bilen med. En och en halv timme senare nåddes målet långt ute i terrängen, där sista biten gick i kanten av en slåttervall. Hemma var det 28,5 grader och sol från en nästan klarblå himmel. I picknickbacken låg en fruktansvärt hård vind på och solen doldes till viss del av moln, varför hundarna slapp både kyldukar och folietäckt bil för skugga. Här bands de i skuggan av bilen och hade det riktigt gott! Bortsett från att de bands upp utom räckhåll för både köttet på grillen och tårtan!
En sångsvan som föreföll skadad hade tillbringat hela förmiddagen nere längs ån över vallen. Men när Aili skulle få gå på en liten promenad utan Husse och Matte och gav till ett upphetsat skall, fann svanen för gott att pröva sina vingar - och de bar! Efter att ha kämpat en stund i den kraftiga vinden fick den en bärande uppvind och försvann norrut.
Molnen hopades och åska mullrade i fjärran, det var dags att bryta upp och återvända hem. För en gångs skull var det bara skönt med den mycket kraftiga vinden som faktiskt var rätt kylslagen i den höga lufttemperaturen! Hundarna hade inte behövt plågas av värme.
Hemma väntade en tillstängd stuga med nästan trettio grader och här måste det ställas korsdrag för att kunna göra kväll. Matte och hundarna njöt av de arton graderna utomhus på altanen, efter kvällspromenade med Husse i skogen och vattnande och snigelletande.