Torsdag.
Det har blåst intensivt med stormbyar och dessförinnan hade det regnat en hel del. Varför marken är blöt och i synnerhet gräsmattan i reviret. Mark längs en bäckfåra i en dalgång - tidigare ett vattendrag och ett sund från tiden då Roslagen var skärgård för oerhört länge sedan. Men tidigare sjöbotten är och förblir just det. Lerig. För närvarande så lerig att hundtassarna blir leriga av att springa på det som ser ut som en gräsmatta och det klafsar kring tassarna och stänker vatten. Lerjord är bra för somt och mindre bra för somt. När Matte med raska steg tog sig till bilen för att ta sig till tandläkaren - igen! fick hon i ögonvrån se att den mycket vackra pilen blåst omkull. Stor lövmassa och blöt lerjord i kombination med stormbyar blev inte bra. Den hade vält och lutade med en fyrtiofemgradig vinkel mot marken.
Bra blev det däremot när tandläkaren efter ett års vedermödor äntligen ansåg att det skulle fungera att sätta fast den bro/brygga permanent, som han förslog i september i fjol. Ett beslut Matte ångrat mer än en gång när det mesta gick snett. Infektioner i tänder följde och rotfyllningar och tandvärk i nio månader. Medan Matte halvlåg där i stolen och fick bron fasttryckt, permanent och inte provisoriskt längre, spånade hon kring olika möjligheter att rädda det fina trädet hemma. En uppstammad mindre pil med en krona som en palm och den har fått smeknamnet "fjäderträt", då grenarna ser ut som stora plymer. Lite palmliknande! Ett kärt träd som ger ett nödvändigt skydd mot den grannfastighet där en byggare samlat lite av varje på sin tomt och en stor illblå manskapsbod snett över vägen är allt annat än vacker! Trädet är/ väldigt vackert däremot.
Matte anlände hem och tog en fika. Efter att för första gången på ett år ha kunnat äta en mjuk smörgås och använda munnens båda sidor för att tugga med, satte Matte igång räddandet av favoritträdet. En förutsättning för att det skulle kunna lyftas och för att det inte skulle välta igen var att kronan beskars kraftigt. Tillväxten under sommaren har varit omfattande och beskärningen skulle ha gjorts tidigare. Så blev det inte. Matte beskar två äppelträd och ett gullregn och sedan var ryggen trött och protesterade av stegklättrande och sträckande sig i alla riktningar.
Nu är ryggen inte trött längre och Matte jobbade intensivt och länge med olika busksaxar, grensåg och sekatör, stående på stege och på marken. Vinden hade fortfarande stormstyrka i byarna och Matte måste hålla i sig i trädets grenar, där hon stod på stegen. Dima uppskattade Mattes grenklippande mycket! Han fick hur många kvistar och grenar som helst att välja mellan, när han ville ha något att tugga på. Inte för att Matte tror att den stiliga svarta hunden har någon pågående inflamation eller ont någonstans, men att bark från pilar/salix - acetylsalicylsyra dämpar inflammationer och lindrar smärta är ett faktum. För att inte Matte skulle trassla in sig och stegen i den växande högen med kvistar och smala grenar, släpade Husse bort allt vartefter; vilket ogillades av Dima.
Så småningom var trädkronan reducerad med minst en tredjedel och Matte delgav Husse planen för att kunna resa upp trädet igen. Medan Matte jobbade hade en stock stöttat trädet i det läge det hamnat i. Nu vräkte sig både Husse och Matte mot trädet för att få upp det och Matte flyttade stocken samtidigt, för ny stöttning i mer upprest läge. Så höll gamlingarna på ett bra tag och till slut stod trädet upp! Till och med mer upprätt än innan det föll! Lite lutning har funnits i flera år. Nu var leran mjuk och Matte slog ner den stolpe som tidigare utgjort stöttning betydligt djupare med släggan och hon slog sedan ner stora stenar som stöttande kilar. En rem spändes för hållande av trädet i upprätt läge. Matte hade hoppats på att det skulle gå att få upp trädet. Det gick! Med gemensamma krafter och starka armar. Samt rätt mycket envishet.
Dima hade samlat på sig en egen grenhög och den blev han av med när Husse lastade allt på släpet för transport till tippen. Matte tog med hundarna på promenad och lösgjorde sina stela artrosleder med raskt gående. Det kändes bra i både kroppen och knoppen när Matte gick i viloläge i kvällningen.