Ibland svänger det fort! På tisdagen var det absolut inte tillåtet att ge en tredje covidspruta mer än en vecka innan det gått sex månader sedan den andra sprutan. Matte och Husse måste vänta en dryg vecka på denna tredje Covidspruta, när de vaccinerades mot säsongsinfluensan. Annars hade det varit fullt möjligt att ge båda sprutorna samtidigt på tisdagens dropinmottagning!
På onsdagen var reglerna ändrade. Nu räckte det med att det gått fem månader sedan den andra sprutan - för att få den tredje! Husse och Matte fick inbjudan i mobilerna att boka tid för den tredje covidsprutan under kvällens träning - MEN! - det måste ha gått sju dagar sedan man fått någon annan typ av vaccination! Dagen innan gick det bra att få båda samtidigt. ?!? Vari består logiken? Om någon sådan existerar. Nåväl, när Matte och Husse äntligen fick tillfälle att gå in och boka tid om tidigast en vecka, var alla tider redan upptagna på de säkert tio olika vaccinationsställena - utom i Rinkeby. Där fanns det gott om tider att boka! Av någon anledning. Så om en dryg vecka bär det av till Rinkeby och den tredje sprutan kommer att fås enligt de regler som gällde i tisdags. Det har då gått sex månader minus två dagar sedan den andra sprutan. Så bra! Snart är Matte och Husse väldigt mycket vaccinerade det senaste halvåret. Utan minsta spår av att någon som helst negativ påverkan eller biverkan kunnat konstateras. Ingen sjukdomskänsla, trötthet, ömhet eller något annat. Så varför skall det vara ett sådan motstånd hos så många världen över, mot att begå denna solidariska handling, för att få slut på pandemieländet. Retorisk fråga. 50.000 nya covidfall rapporteras i dag från Tyskland.
Efter att ha gått en långpromenad med hundarna i området och hållit idealtiden med powerwalk och toabesök och nosande för Modji och Aili, var det dags för räddningssökträning igen. Som varje onsdagkväll.
Tränade denna kväll gjorde två Lapsktikar, tre Lapskhanar, en ettårig Jaktlabbetjej och en ettårig Springertjej. De älskar alla dessa tillfällen när de får jobba med både kroppen och knoppen och röra sig fritt på ett sökuppdrag, tillsammans med sin förare. Samt skälla när de hittar någon som gömt sig! Vilken lycka för en lättskallad hund! Borträknat de två unga apportörerna som kommer att få bli stimulerade när de får lära sig rullmarkering. Man måse jobba med och inte mot hunden. De behöver samtliga mental stimulans med möjlighet till problemlösning och det får de i denna sökträning. Platsen för kvällens träning var en gigantisk, hangarliknande, fordonshall, med mycket högt i tak. Möjligheter till inomhusträning i en upplyst lokal är guld värt så här när vintern nalkas!
Den hangarliknande lokalen är stor, dragig och vittring stiger uppåt, vilket med en lokal med mycket högt i tak och drag rakt igenom innebär svåra vittringsförhållanden för hundarna. Vittringen slår i taket och ramlar oförutsägbart ner lite överallt. Det man tror skall bli lätt för hunden kan bli väldigt svårt och tvärt om. Modji fyller tretton år om ett par veckor och trots långpromenaden i god fart tidigare på dagen, höll hon mycket bra fart, när hon snabbt rörde sig över de stora ytorna på sitt frisök. Mängden stora maskiner uppställda längs en långsida bidrog till att vittringarna från de gömda figuranterna styrdes lite hit och dit. Det blev mycket spring och mycket nosarbete för Modji, när hon sökte av varenda skrymsle och vrå. Matte hittades först, där hon klättrat upp på en stege, rest mot ena kortsideväggen. Därefter fick Modji vittring från en figurant gömd inne bland maskinerna och för att komma fram måste Modji hoppa över diverse föremål. Modji är ännu mycket vig och spänstig och klättrar mer än gärna, varför hon med lätthet tog sig hela vägen fram till figuranten för att få godisbelöning, efter en bra skallmarkering.
Ännu en figurant hittade Modji i en låda mitt på golvet och när den fjärde och sista figuranten skulle lokaliseras, fick Modji avsluta med att lägga in en extra växel och jobba hårt på att lokalisera vittringskällan!
Skam den som ger sig! Till slut var även denna påsförpackade figurant hittad och framskälld!
Modji får göra det hon älskar mest av allt och har precis lika mycket energi, motor och glädje med sig när hon tränar, som när hon fick börja med detta roliga i barndomen. Då var det hittaövningar från sex veckors ålder. Kurragömma! Bara på lek! Utan några som helst krav! Det är nog så hon fortsatt har upplevt räddningssökträningen. Liksom de övriga Lapska i flocken över åren. De har alla levt friska och pigga länge. Med stor arbetsglädje livet ut.
Modji fick för övrigt göra detta frisök inomhus i par med sin dotterson Sumo. Vars far Nemo utbildades till räddningshund tillsammans med Modji! Sumo skötte sig mycket bra i par med sin mormor och levde upp till förväntningarna. Ingen av hundarna brydde sig om den andra och fouserade på uppgiften. De blandade sig inte alls i varandras fyndade figuranter för att snylta på belöningsgodiset! Koncentrerat jobbade de sig båda igenom området och hittade och skallmarkerade, var för sig, samtliga fyra gömda figuranter. Mycket snyggt jobbat av en tvåårig Lapskyngling! I en ålder då alltför många Lapskynglingar i slyngelålder missförstås av sina oförstående ägare. Energiska unga män med mycket motor och mycket vilja och ett stort behov av att få BÅDE fysisk och mental stimulans, behöver få utlopp för detta på ett för rasen lämpligt sätt. Har man inga renar får man hitta på något annat lämpligt jobb åt dem. Sökträning och spårträning är ypperligt! Långa skogspromenader RÄCKER INTE.
Något som är svårt att förstå är alla som söker en Lapsk Vallhund att dela sitt liv med - men absolut inte vill ha en hund som är självständig, som har lätt att blanda ihop vallning och jakt ibland och som låter när den vaktar genom att larma, eller allmänt är upphetsad. VARFÖR?! När det finns så många andra bra raser som är tystare och som varken vallar/jagar, eller är arbetande hundraser med nedärvda och väl etablerade anlag för att både springa efter djur på olika sätt och att skälla av olika anledningar.
Det är djupt sorgligt med alla felköp av alla raser. Omplaceringar och avlivningar av hundar som är rastypiska och totalt missförstådda av sina naiva och okunniga ägare. Man köper en Lapsk Vallhund för att man gillar det man ser. Läser inte manualen.
Valpförfrågningar där man söker en hund av "gårdshundlinjer och inte utpräglade tävlingslinjer" gör Matte brydd och bekymrad.
Vart är rasen på väg om det är detta som är vad som efterfrågas, när man vill köpa en Lapsk Vallhund.
