Tisdag.
Vintern rinner bort snabbt och när Matte skulle ta en motionsrunda med hundarna saknade hon sparken väldigt mycket! Det var så oändligt mycket lättare och roligare att hålla farten med sparken naturligtvis! Att gå med någon fart nu innebar en kraftansträngning utöver gåendet i sig. Ett tjockt snötäcke hade körts till och frusit och töade nu väldigt ojämnt på olika vägsträckor, men överallt var det knaggligt, moddigt, slirigt, slaskigt och varje steg måste tas med ögonen i backen kände Matte. Som hade spikar under skosulorna mot halka, men de hjälpte föga mot slirande i modden och snubblingar på knagglerna och iskanterna.
Något helt nytt för denna vinter är mängderna med kvarlämnade och nu uppblötta och utsmetade högar med hundskit, i alla tänkbara storlekar!? Uppe på vägbanan för alla att trampa i!? Plogvallarna har hindrat även de båda Lapska att skita i dikena som de plägar, men då får man plocka upp efter dem. Nu kommer de synliga bevisen för att området var mer befolkat än vanligt det senaste året och att många fler hundar än tidigare promenerats på vägarna. Varför högarna ligger kvar har säkert delvis med alla lösa hundar att göra. En hundägare med större intresse för mobilen än hunden och hunden tjugofem meter efter eller före, omöjliggör koll på hundens toalettbesök. Längs en kort sträcka på ett fåtal meter, som inte trafikeras annat av de boende själva, låg tre högar av Schäferstorlek kvarlämnade utanför husen. Är man inte mer rädd om grannrelationerna än så här? Även Modji och Aili ledsnade på att nästan kliva i bajshögar och intresset för att nosa på dem falnade i takt med mängden.
Matte gjorde sitt bästa för att hålla farten och med ett större mått av ansträngning gick det att bara överskrida idealtiden med fem minuter trots allt. Skillnaden jämfört med en sparktur i mycket god fart med hundarna var stor, vad gällde njutning. För bara en vecka sedan var det härligt vinterväder med sol på dagarna, svinkalla nätter och mycket snö. Nu är det många plusgrader, slask och grådis. Hade det inte varit för hundarna så är det inte omöjligt att Matte avstått denna powerwalk på tröttsamt underlag. Det kändes i hela kroppen när Matte kom hem, mer trött än hon kanske ville erkänna.
Lite utevistelse blev det på tomten, med positivt tänkande i form av planerande av eventuella sommarprojekt, innan flocken for till byn för att hämta ut två förbeställda matkassar. Modji satt bra där hon satt framför huset. Hon hade inga som helst planer på att följa med i bilen. Inte ens när den övriga flocken satt i bilen och bilen rullade iväg hemifrån, rörde sig Modji ur fläcken där framför yttertrappen. Efter ett varv runt kvarteret återvände Modjis uppenbarligen inte saknade flock. Modji satt där hon satt utan att ha rört sig ur fläcken. Hon tittade inte åt de sina!!! Med nyss påbörjat arbete med en lillstugerenovering snett över vägen hade Modji ett väktarjobb att sköta. Helt nya människor vistas på platsen dagarna i ända och då anser inte Modji att alla kan åka hemifrån samtidigt uppenbarligen. Demonstrativt tittade Modji åt alla håll runt om och inte på Matte, som försökte kommunicera med vaktbolaget. Till slut måste Matte beordra Modji att gå från jobbet och följa med resten av flocken, för en tur på en mil bort från skogen och ner till civilisationen.
Klicka för större bild.
Väl tillbaka accepterade Modji att gå in i stugan och det hade nog inte så mycket med flocken att göra som med de väldoftande hemförda semlorna. Av vilka hundarna inte fick så mycket som en smula. Det finns bättre saker att gnaga på för hundar.