På söndagen delade familjen åter på sig. Husse höll sig hemma och kapade och klöv ved. Gratis uppvärmning med hjälp av de träd som linjearbetarna lagt ner och kapat i hanterbara längder bakom huset. Först till kvarn gällde och Matte råkade upptäcka alla stockarna, när hon tränade Aili i att vara lös ensam med Matte.
På loppisen vid fäjeläget i Östanå, hade Matte blivit lovad en spiskrok denna helg. Varför Matte tog med sig hundarna på en loppistur på väg till torpet. Vid Wira bruk kom Matte ikapp en våldsamt vinglande bil. Obehagligt. En fin Volvo, välskött och inte av allra senaste modell. I baksättet stod/gick en stor och våldsamt orolig och flåsande hund. Schäfer? Fram mellan stolarna och bak igen. Den fyllde liksom bilen. Långsamt och oerhört vingligt tog sig denna bil fram och att köra om den kändes för riskabelt. På 70-sträckan gick det i 40. I slalom. Ett möte orsakade en häftig undanmanöver. Matte fick denna bil framför sig hela vägen till fäjeläget och loppisen. Där fortsatte föraren ner mot butiken och grillen. Stannade och satt kvar mitt på planen. Körde sedan vidare rakt ner mot stranden och stannade först när det inte gick att köra längre. Ingen klev ur bilen. Mycket märkligt. Matte kontaktade grillpersonalen för att de skulle kunna hålla koll på hur det stod till. Sjukdom? Onykterhet? Förvirring? Matte hade en känsla av att en äldre man var förare. Såg en skymt vid ett tillfälle.
Med sig från loppisen fick Matte ytterligare rekvisita till torpet. Som endast får innehålla föremål som har ett antal år på nacken, för bevarande av miljön. Huset är jämnårigt med Matte. Spiskroken fanns på plats. En gammal mjölkkanna i fint skick fick följa med. Både Husse och Matte är gamla nog för att minnas mjölkköp i kanna! Före flaskornas tid. Först i klarglas, sedan brunt glas. Som fanns före tetrorna. Som fanns före nuvarande kantiga kartonger. Lite mjölkhanteringshistoria. En liten jugendspegel med glas med slipad kant får sin nya plats i sovrummet. Hundarna satt i bilen med öppen baklucka och fick andas lite sjöluft och de hade mycket att titta på när färjan for till Ljusterö.
Som vanligt uppskattade hundarna att få lite större ytor att röra sig fritt på. Matte pysslade inne och vädrade och krattade närmast kring huset. Hundarna uppsökte Matte lite då och då och kollade. Försvann sedan igen och klarade sig bra på egen tass. Lite sorkjakt föreföll uppta deras intresse en hel del. Då och då var det något intressant utanför grinden som fick Aili att skälla och Násti och Modji hängde på till en början. Men snart blev det som hemma. Aili tycker att hon måste skälla på något "konstigt" eller allmänt vakta. De vuxna hundarna sticker då direkt till Matte, ity de vet att snart öppnar Matte godisbutiken! Bara Aili skyndar sig på! Skvallerträning som i stort sett fungerar riktigt bra. Aili kan rusa åstad och skälla för att snabbt vända om när hon inte får sällskap. Men inte alltid. Ibland är hon rätt svårflörtad, även om hon vet att det är förbjudet att skälla vid staketet. Skall bara.....
Mera utevistelse blev det hemma. En gemensam middag och sedan gick kvällen fort. Tiden glöms när det är ljust så länge. Hundarna knöt sig i sina bäddar och såg rätt nöjda ut, efter en hel dag utomhus. Lösa och fria på de två tomterna. Hundarnas tur att få lite lyxliv.