Måndagen - dan' före dan'.
Dagen förflöt i princip som alla andra dagar, med fokus på treklövern som huserar i kök och matrum. Övriga utrymmen i huset var städade och Matte julpyntade. Utan juldukar som hänger ner och utan något ätbart inom räckhåll för påhittiga och nyfikna knytt. Inga nötter och fikon eller giftiga russin stående framme. Ingen choklad eller annat godis.
Matte gick ut i den kraftiga blåsten med småttingarna några gånger och de fick växelvis busa lösa med Násti och Modji. Husse tog en långpromenad med de vuxna hundarna dessutom.
JULAFTON
Av den lugna julaftonmorgonen blev intet. Med pigga knytt runt fötterna som ville vara med och dela frukosten. Med hungriga och nödiga knytt runt fötterna som krävde lite aktion från Husse och Matte.
Husse drog iväg till släkten söder om stan och Matte skulle förebereda lite mat åt sönerna och deras far. Knytten var mätta och rastade ute med de vuxna hundarna. Matte fick ett mycket trevligt julsamtal från nordligaste norden och Mannis "hemresa" diskuterades. Han blir kvar lite till i väntan på lämpligt tillfälle. En lång resa blir det. Till snö och vinterkyla. Här är det lite mer valplämpligt väder med barmark och plusgrader. Det är bara bra att han får vara kvar lite till, med dagsljus och utevistelse med syskonen.
Att det sedan är stor skillnad på att ha ett enda knytt som på Juldagen fyller 11 veckor och att ha tre stycken, är något som innebär både för och nackdelar. Som med det mesta. Men eftersom både Husse och Matte tycker att hundarnas bästa går före annat, så känns det bra att ha ett gäng vilddjur i huset. De får en bra start i varandras sällskap med många erfarenheter med sig i bagaget.
På julafton stod tre knytt i stram givakt i dörröppningen, när en rullstol baxades in rakt framför näsan på dem. Trångt var det och rullstolen stor, men inget knytt backade undan. Nyfikenheten var intensiv. Sönernas far tar lite plats när han och stolen skall in i det lilla huset via den mycket trånga hallen. Ytterligare en erfarenhet i deras bagage.
För att kunna äta i lugn och ro framför brasan i vardagsrummet, hade Matte stängt för köksöppningen med två stående kompostgaller. Vilket inte hindrade en Lapskvalp som ville ut för att få vara med vid bordet. Men just denna valp är inte vilken som helst. Hon kallas för mycket. Kärt barn har många namn. Första namnet var Proppen, sedan blev det Adji och nu har Schäfervalpen tillkommit. Ute "bland folk" tas hon för en Schäferkille. Hon är större än sina bruna syskon och med sin svärta avviker hon.
Adji klättrade alltså över de stående kompostgallren, kravlade upp på skänken utanför, men blev till hälften kvar på gallret. Där stod hon som en hängbro och funderade på fortsättningen när hon blev upptäckt. Matte fotade först och lyfte sedan ner den företagsamma tjejen. Till sina storögda och förvånade bruna syskon. Som sedan skällde ut henne våldsamt. En hund med stor potetntial. Proppen, som utmärkte sig innan hon var född. Vid ett flertal tillfällen var hon sedan på rymmen under kvällen. En hund helt i Husses och Mattes smak!
Men med tanke på diverse föremål olämpliga för valpar inom räckhåll, tilläts inga knyttrace i hela huset denna kväll. Däremot fick de komma ut i regn och blåst för rastning och uttröttning.
Juldagsmorgonen inleddes med att Husse, iförd pyamasbyxor, klev in i köket för att byta ut kisstidningarna och i vänskaplighet hälsa valpskaran god morgon. Varpå ett oidentifierat knytt hoppade rakt upp och högg och fick in en fullträff i klockspelet.... Husse försökte värja sig och flydde ut med blodet rinnande från ett finger. Han kommer i fortsättningen ha grenskydd och skyddshandskar vid inträde i köket. Julottan hade varit en lugnare start på Juldagen.