Livet består av mer än hundar.
Livet består av avsked och ju äldre man blir desto fler avsked blir det. Livets gång. Avsked från hundar man älskat och från människor. Veckan inleddes med ett avsked. En ung tvåbarnsmamma somnade på lördagskvällen och vaknade aldrig på söndagsmorgonen. Utan någon som helst förklaring stannade hennes hjärta. Efter att ha slagit utan minsta problem i 41 år. Julkortet Matte fick i december hade sparats och Matte läser en hälsning och fattar ingenting. Inte heller den nära anhöriga som förlorade sin dotter. Eller syskon eller andra närstående. Fullständigt oväntat. Familjen förlorade en familjemedlem som borde ha haft mer än halva sitt liv kvar. Så bottenlöst tragiskt och sorgligt!
Ännu en påminnelse om att vissa saker skall man inte vänta med. Man skall säga vad man tänkt säga och göra vad man tänkt göra. Medan det är möjligt.
Tack vare Aili och Dima har dagarna gått. En vardag har rullat på. Men tankarna har farit hit och dit. Matte jagas av tankar på hundarnas liv utan en matte. Livet är verkligen skört och närmar sig slutet, hur man än vänder på det. Så gott det låter sig göras har Matte skrivit ner allt hon tänkt kring hundarnas liv, om Matte lämnar dem. Det är det enda man göra.
Livet går vidare. Med hundarna!
Långa promenader varje dag och träning på onsdagen som vanligt.
Dima har lärt sig skallmarkera hittade figuranter och han gör det bra! Dock blir han för ivrig när en godisbelöning skall delas ut och klättrar/hoppar på figuranterna och det är förbjudet. På något sätt måste Matte få Dima att förstå detta. Inte så lätt för en entusiastisk treåring, som har lite för lätt för att lätta från marken! Nu skulle Matte träna bara skallmarkeringar - utan sök dessförinnan. En figurant fick gå iväg och Dima fick gå fram till figuranten i koppel. Han skulle sedan skallmarkera och med hjälp av kopplet skulle Matte förhindra att Dima blev närgången. Genom att kasta godiset mot Dima skulle figuranten förhindra att Dima kom för nära. På det stora hela var idén någorlunda bra. Dock inte godiset, som var alldeles för smått och försvann i skiten på betonggolvet där Dima stod. Tänk om och tänkt rätt och packa större godisbitar inför nästa träning. Avsluningsvis fick Dima hitta fem personer gömda i en och samma container, vilket blev väldigt bra och Dima blev väldigt glad!
Aili fick söka efter fyra personer, gömda i varsitt hörn i den stora maskinhallen. Det innebar stora ytor att söka igenom och Aili imponerade genom att snabbt och effektivt hitta dem alla skallmarkera intensivt så att Matte skulle höra och hitta. Aili slutade inte skälla förrän Matte nått fram och då belönades hon med godis av figuranten.
Solen har lyst över den lilla stugan i skogen och Matte och hundarna har tillbringat många timmar utomhus varje dag; efter den dagliga långpromenaden. Det har varit ovanligt lugnt i området och Matte har njutit av solen, livet med hundarna och livet i en liten stuga i skogen. Mer medveten än på mycket länge om att en dag tar det slut.
Helt nyligen lämnade den närmaste grannen livet och sitt älskade fritidshus på andra sidan staketet. Ett liv långt som Mattes och Husses. I år kommer hon inte ut och rensar i sin fina trädgård som alla vårar sedan Matte och Husse flyttade hit.
Man tar ingenting med sig när man dör. Måtte Aili och Dima få bra liv på något sätt, även om Matte försvinner! Husse förmår inte sörja för alla deras behov längre.
Aili och Matte njöt av februarisolen på onsdagseftermiddagen.
Klicka för större bild.
