Onsdag - fredag har Matte skrivpausat. Armarna och axlarna orkade inte riktigt och tiden behövde användas till annat. Matte har skottat snö. Matte har röjt inne i huset och äntligen fått undan alla spår av julfirande. Att plocka undan och ihop är en sak, att få in allt i kartonger en annan. Matte har inte satt på datorn överhuvudtaget. Det har snöat oupphörligt i två dygn. Snöskyffeln har använts flitigt av både Husse och Matte för att hålla undan ordentligt på trappen och framför huset så att det inte skulle bli tilltrampat och ishalkigt.
Hundarna och Matte har tillbringat några timmar utomhus varje dag och hundarna har fått både kortare promenader och skogsvistelse lösa. När Matte har skottat snö har hundarna varit på tomten med fri tillgång till den bäddade korgen på glasverandan.
På onsdagkvällen var det räddningsträning som vanligt och denna kväll i fordonshallen i Vargmötet. Närvarade gjorde fem Lapska Vallhundar, tre tikar och två hanar. Ute var det snöigt och alltmer halkigt, så träningsmöjlighet under tak på halkfritt golv var en tillgång! Dock var den stora garageporten urspårad på något vis och gick inte att stänga, varför friska vindar blåste rakt in och både försvårade vittringsvägarna och figurantarbetet för den som blev hittad sist. Det blev snudd på skarpt omhändertagande av nerkyld figge uppe på en maskin, mitt i blåshålet. En mycket svår lega och den arma figgen hann bli stel som en pinne innan hon var hittad.
Alla hundarna gjorde mycket bra ifrån sig trots de svåra sökförhållandena. Några av dem fick börja sina sök med tomsök, med eller utan koppel, ute eller inne. Under tiden som hunden tomsökte gömde sig figgarna och där stod hundföraren och väntade på att bli hämtad för ett startbesked av en facitgubbe. Väntade och väntade. Väntade och väntade gjorde även alla de tre figgarna. Fler fanns inte. Alla hade fått belöning och hade gömt sig, ingen var utsedd till facitgubbe. Vilket hundföraren kom på efter att ha väntat alldeles väldigt länge och började fundera över hur det blev.... Det var inte första och definitivt inte sista gången någon missuppfattat något. Kvarglömda figuranter som aldrig hittades, sök som påbörjats innan figgarna hunnit gömma sig, figgar som legat gömda i fordon som flyttats. Möjligheterna till hjärtliga skratt är många och man skrattar med varandra, inte åt varandra! Lite pikar får man stå ut med och det kan man väl bjuda på?! När Husse och Matte tränar sker det mycket seriöst! Men tas inte på så blodigt allvar. Man måste ha kul! Puckarna är raka och det är högt i tak. Stämningen mycket god.
Som sagt, Matte har skottat och skottat för att få närområdet halkfritt kring huset. Matte vill inte halka med en relativt nybytt höftled.
Så vad hände?
På fredagen skottade Matte snö på betongplattorna närmast trappen, iklädd sina Icebugs för att inte halka. Hakade fast med sulan i det nedersta steget av sten vid kliv åt sidan. snubblade till med skyffeln och föll handlöst och landade exakt där höftleden är opererad. I nederkanten av det långa ärret. Kraschlandade på höften alltså. Vilket så klart gjorde väldigt ont. Matte rullade över på rygg och begrundade sakernas tillstånd. Varpå hon blev brutalt överfallen av en mycket upprörd Aili! Som sprang över Matte kors och tvärs och fram och tillbaka och puffade och puffade på Matte! Aili VILLE INTE att Matte skulle ligga orörlig och tyst på rygg på marken. Aili gav sig inte och började till slut desperat krafsa Matte i ansiktet, vilket fick Matte att samla ihop armar och ben för att kolla om de fungerade. Det gjorde de. På översta trappsteget satt Násti och skakade och Modji syntes inte till. Intressant. Matte hade naturligtvis låtit otrevligt när hon gick i backen.
Höften var inte ur led och inget var brutet. Varför Matte ansåg att det klokaste borde vara att röra på sig för att få igång blodcirkulationen och förhindra en ny lårkaka, samt att stabilisera höftleden genom att gå, om den på något sätt ruckats. Så Matte tog med hundarna och gick till brevlådan. Vägen dit var mindre behaglig än vägen tillbaka och därför fortsatte Matte sin utevistelse ett tag till för att vara i rörelse. Ordinationen föreföll fungera bra och en Alvedon och en Irish Coffee gjorde susen när Matte slog sig ner med en ny hundtidning framför brasan. När mörkret föll mådde den hållfasthetstestade nya höftleden alldeles utmärkt!
Matte är helt klart inte benskör men klantig och höftproesen av yppersta kvalitet! Träningen har nog gjort sitt till med bättre muskulatur än på länge. Ont krut förgås inte så lätt! Umkraut vergeht nicht!