Onsdag.
En dag med många aktiviteter och mycket gående för Mattes nu månadsgamla höftprotes. Gåträning i stugan fram och tillbaka rakt igenom huset utan kryckor, men vägen kantades av väggar och möbler, för stöd om så skulle behövas. Det behövdes inte. Matte ville träna att belasta båda benen lika och att gå normalt. Rak i ryggen och rakt fram. Sedan gåtränade Matte i solen ute på vägen och då försedd med Icebugs och två broddade kryckor. Allt under det att Husse och hundarna var ute på tomten, samt tog en lite egendomlig promenad i skogen. Det gick inte att gå i den halvmeterdjupa snön, så Husse kröp för att ta sig vidare ett stycke och sedan tillbaka och hundarna höll sig exemplariskt bakom, där det var lättare att ta sig fram i fåran Husse så vänligt plogat upp.
På kvällen blev det än mer gåträning och då med en enda krycka på betonggolv i en källare till ett tidigare sjukhus. Tränade denna kväll gjorde två Lapska tikar och tre Lapska hanar samt en Jaktlabbeyngling. Lugnt och fint låg de alla uppbundna på rad i en korridor. Knäpp tyst var det när de en efter en fick komma iväg och göra sina sök. Hundar hämtades och lämnades, vilket de alla är vana vid och de stördes inte av detta. Ibland hämtar eller lämnar man varandras hundar av praktiska skäl eller som träning. Det är något hundarna måste vara vana vid. Att hundarna håller sig så lugna när de är uppbundna kommer inte automatiskt. Man tränar dem när de är unga i att känna sig trygga i situationen att föraren lämnar sin hund och går iväg. En orolig hund och en hund som låter både stör sin omgivning och gör av med energi som behövs när den skall jobba.
Sedan sist hade man varit här nere i källaren och arbetat och det var lite omflyttat och några nya möjligheter till gömställe för figuranter/legor uppdagades. I ett pyttelitet köksskåp på golvet mot en vägg lyckades en förare knyckla ihop sig i komprimerad fosterställning och stegar möjliggjorde för en figurant att ta sig upp under taket och lägga sig på en kabelstege, ovan några stora ventilationsrör. En stor låda hade tillkommit med stora skivor som "lock". Även här kunde en figurant gömma sig. Ofta kan man krångla sig ner i och in i väldigt små utrymmen och upp på höga höjder, för att överraska sina träningskompisar som förhoppningsvis kommer att tro att "där kan ju ingen få plats!" När hunden envist markerar mot en specifik punkt.
För Aili hade Matte tänkt ut ett upplägg med en enda figurant och den figuranten skulle vara en "guldfigurant"! Svårt placerad med extra lyxig belöning. För att få ut optimalt med träning med detta upplägg valde Matte att köra Aili sist. När alla de olika utrymmena skulle vara fyllda med gammal vittring. När figuranten klättrat upp och gömt sig på kabelstegen tätt under taket i det stora fläktrummet, stängdes dörren dit. Aili skulle inte få en chans att fynda figgen innan hon sökt igenom samtliga övriga rum. Skyddsrummet med många olika rum i sig, förrådet fullt med allt möjligt på hyllor och på golvet, lilla fläktrummet, stora förrådsrummet i vinkel och rummet med det höga skåpet mitt på golvet, samt den centrala "hallen" med hissar. Dörrarna till alla dessa utrymmen där gruppens övriga hundar sökt under kvällen och fyndat figuranter lämnades öppna.
Matte satte i Aili arbete vid "ingången" till sökområdet, i början av den centrala "hallen". Med en hund av en självständig och problemlösande ras kunde Matte i pricip bli stående kvar på samma plats där Aili sattes i arbete. Man vill att hundarna själva skall lära sig bra sökmönster för att självständigt hålla koll på att de söker igenom samtliga utrymmen/hela sökområdet. På samma sätt som skogssökhunden skall söka i slag och återvända till stigen, skall räddningssökhunden se tänkbara gömställen där en människa kan finnas gömd och gå ut ordentligt i hörn och kanter av sökmrådet. Samtidigt som den låter sig påverkas och stryas av sin förare! Det måste finnas ett samarbete även med en självständig hund! Familjens Lapska Vallhundar har här fungerat alldeles utmärkt.
Aili stack in i skyddsrummet och återvände för att berätta att där inte fanns någon människa. Samma sak i förrådet och övriga rum. Rum efter rum sökte Aili av helt ensam. När hon inte hittade någon dubbelkollade hon en snabbis och avrapporterade sedan till Matte att det var tomt på folk så när som på träningsgruppen, som stod där Matte stod. Aili berättade att "de enda som finns här står här". Men ett rum hade hon inte fått tillgång till. Det stora fläktrummet där en person var gömd högt uppe under taket och vars vittring spred sig efter taket och föll ner som ett sommarregn lite spritt runt om där han låg gömd.
Matte öppnade dörren och gav Aili tillåtelse att söka av även detta mycket stora rum med diverse olika prång och skåp, där en människa kan vara gömd. Ganska snabbt fångade Aili vittringen och stack iväg längst bort i rummet. Där jobbade hon en stund med nosen högt innan hon spikade vittringskällan, den exakta platsen där figuranten låg gömd ovanför henne. Aili kom till snabb markering skällde fram figuranten som hittills inte hade synts nerifrån. Hon fick se hans fötter och sedan ben högt där uppe och sedan belönades hon från ovan! Ner singlade en öppnad liten ask med Sheba laxpaté! Aili hade inga problem med att tömma den blixtsnabbt. Guldfigurant med lyxbelöning!
Samtliga hundar gjorde fantastiskt bra ifrån sig denna kväll! De jobbade mycket bra och säkert och de hade alla mycket bra markeringar. Det som var tänkt att bli lite knepiga uppgifter för dem, löste de alla snabbt och säkert. Hundarna bjöd alla sina förare på rena uppvisningar den här kvällen! Det var en fröjd att se inte bara sin egen hund jobba så bra. Fem Lapska Vallhundar visade vad de gick för och Labbeynglingen gick inte av för hackor han heller! Säker på sin sak redan vid två års ålder.
Tack alla för en härlig kväll tillsammans!
Klicka för större bild.
