I eftermiddag hände det som inte fick hända.
Jag och alla tre hundarna blev överfallna av en synnerligen aggressiv och mycket storvuxen Schäfertik som rusade ut från en tomt, strax efter att vi passerat den. Jag gjorde allt för att skydda hundarna med min kropp och jag vrålade åt Schäfern allt vad jag förmådde. Den rusade ut från tomten och ikapp oss med blottade tänder och kraftigt frammåtvinklade öron. Den sprang runt och försökte anfalla oss bakifrån.
Jag hade Schäfern inpå kroppen och hade mina hundar i mycket korta koppel tätt intill mig som tur var. Denna Schäfer brukar stå på ett berg vid ett hus nära vårt hus och skälla, utom synhåll, varifrån den skrämmer Násti och Modji. Vid möten är den ilsken och ägaren orkar knappt hålla den.Nu hade jag för första gången stramat upp kopplena för att "ta befälet" och självsäkert gå förbi denna tomt.
Schäfern snodde runt oss och försökte komma åt mina vilt skällande hundar från alla håll. Jag sparkade och skrek.
Till slut uppfattade ägaren att något hände och rusade ner från berget. Röt åt hunden ett tag innan den lyssnade. Då tog jag chansen och gick emot den för att jaga iväg den. Vilket till slut lyckades. Ägaren ropade och frågade "om det hände något".... Hunden lär han ha övertagit från sin son.
Jag gick sedan tillbaka ner mot ingången till tomten där Schäfern rusat ut och satte mig med mina hundar och gav dem massor med godis och spelade kolugn. Inte helt lätt. Framtiden får utvisa vad som hände med Modji.
Antingen blev hon hundrädd för mycket lång tid framöver (Násti fick sin osäkerhet bekräftad)
eller
så märkte Modji (och Násti) att Matte var en sjutusan till ledare som lyckades skrämma bort den arga Schäfern.
Min stora förhoppning är det sistnämnda och att alla positiva hundmöten som Modji gjort lyckas överbrygga detta hemska överfall.
Hundarna ligger här nu och verkar må bra.
Själv mår jag inte alls bra. Kan vi verkligen bo kvar här? Denna Schäfer är inte den enda hunden som orsakar problem i området.
Tillbaka