Onsdag.
Mánnu har haft långväga dambesök under en veckas tid, vilket han säkert tyckte var trevligt! Inget progesteronprov var dock taget. Det togs på onsdagen och på onsdagkvällen, helt enligt provsvaret på Ulltuna, ansåg Mánnu att nu var det dags! Så då blev det en parning med en 25 minuter lång hängning. Man skall lita på en bra hanhund som parat tidigare! Samt på ett progesteronprov.
Mánnus mamma, halvsyrra och systerdotter roade sig med att promenera med Matte under dagen. Längs stranden till Hoven, där Matte kunde konstatera att det mer och mer liknar en privat anektering av badudden. Med ditburna trädgårdsmöbler och kvarlämnade porslinstallrikar, samt rep bundna snubbelfarligt lågt för både djur och människor. Två fastighetsägare har skaffat sig sjöutsikt genom att fälla träd på allmänningen och en privat flotte är utlagd. Mitt i alltihopa låg en rejäl blaffa med lös och slemmig hundskit... På en skala så har trivseln i området sjunkit rejält sedan Husse och Matte flyttade hit för tolv år sedan. Man hälsar inte på varandra längre när man möts på vägen om man inte känner varandra. Förr hälsade alla alltid på varandra! Kända som okända. Nu är det det egna jagets välbefinnande som går i första hand. Sina grannar och medmänniskor skiter man i stor utsträckning i. Kör fort utan att saktan ner vid möten med fotgängare. Lösa hundar på starkt trafikerade vägar. Konstiga miner om någon okänd dristar sig till att hälsa. Avsaknad av hänsyn och empati. De som bott här länge har reagerat som både Matte och Husse. "Det är inte som förr!" I negativ bemärkelse.
Eller så är det bara Matte som är en grinig gammal kärring som inte har hängt med i utvecklingen.....
På kvällen tränade familjens hundar bland en massa högar likt en uppochnervänd äggkartong. Bestående av bergkross i storleken tio gånger tio centimeter. Inte helt bekvämt att beträda, men ett himla bra träningsområde! Högarna låg så tätt ihop att man inte kom ner på marknivå däremellan, varför det blev som ett sammanhängade område med en massa svackor där vinden virvlade runt och försvårade vittringsförhållandena väsentligt! Husse hade med sig en rökpatron för att kolla vindförhållandena och röken bara snurrade nere i groparna. Vilket visade sig när hundarna sedan sökte igenom området. De fick en vittring som de tappade och fick den på nytt på ett annat ställe. Hög svårighetsgrad således.
Tränade denna kväll gjorde två Lapska kullbröder, deras mamma, halvsyrra och systerdotter, samt en Springertik.
Modji skickade ut på sök i området och försvann upp bland de många sammanlänkade högarna. Matte valde att stå kvar nere på marken. Chansen att hänga med hunden var ändå minimal och hunden är till för att kunna söka där föraren har svårt att ta sig fram. Därför är en självständig hund ett måste. Men det finns ju gränser för självständigheten! Den gränsen passerade Modji med råge! Matte stod där och väntade på en skallmarkering någonstans uppifrån. Inget skall och ingen hund. Så kunde man se Modji komma ner från sökområdet för att uppsöka lite grönska och välvilligt tänkte Matte att hennes hund nog var bajsnödig och inte kände sig bekväm med att uträtta några behov på dessa stora och vassa stenar. Men döm om Mattes förvåning när Modji travade raka vägen fram till ett litet hallonsnår!!! I samma sekund som Modji började äta hallon, ramlade himlen ner över henne. "Vad i h...e gör du?!" Viket självklart besvarades lakoniskt av träningskompisen bredvid Matte. "Äter hallon ser du väl." Modji fick time out vid Mattes vänstra sida en stund. Inget hallonätande och inget sökande. Modji skickade därpå ånyo ut på arbete med riktning rakt upp bland högarna och nu lydde Modji order och mycket snart fyndade hon och skallmarkeringen kom direkt. Förmågan var det inget större fel på! Men vill man hellre äta mogna skogshallon när man skall jobba spelar arbetsförmågan inte så stor roll. Men visst! Det fanns mycket hallon och de var verkligen mycket goda!
Aili fick träna på fjärrdirigering. Matte visste i vilken ände av sökområdet figuranten låg placerad och valde att skicka Aili i medvin rakt upp mot den delen av området. Aili gick halvvägs upp på den främre högen och vände sig mot Matte och skällde frustrerat. Hon hade aningen av vittring och förstod inte riktigt vad Matte menade. Matte pekade med hela armen och ropade "Upp! Mera upp! Ut sök!" Poletten trillade ner hos Aili, som vet vad upp betyder, vet vad Mattes pekande arm betyder och vad sök betyder. Aili vände om och drog iväg uppåt och strax veks öron bakåt och svansen började gå! När Aili gjorde som Matte bad henne så fyndade hon direkt! Aili kom omedelbart till skall och efter en mycket bra markering belönades hon med skinkpastej ur tub inhandlad på Ålandsbåten.
Nástis kvällsarbete bestod i att hon fördes i koppel av Husse upp på kanten av sökområdet. När Násti fick vitttringen av figuranten släpptes hon lös och jobbade sig fram till vittringskällan. Hela tiden inom synhåll för Husse, för att förhindra att Násti virrade bort sig bland alla högar och tröttade ut sig. Ett till en äldre dam anpassat sök. Násti jobbade fint och var glad när hon fick kuta i lite stenhögar! Smidigt tog hon sig fram och med så stora stenar var det inget som rasade undan för hennes fötter. Inga höjder var det fråga om heller.
Kvällen avslutades med lite taktiksnack inför höstens lagtävling över en bit mat!
Tack för ännu en trevlig kväll tillsammans!