Fredag.
Under ett rätt långt liv har Matte hunnit uppleva allehanda sätt att föda upp valpar på. Att förvara valpar i väntan på att bli av med dem för en summa pengar har även setts. Orsakande tårar hos en son som var över till en kompis för att leka och stickande i ögonen helt allmänt på omgivningen. En box med halm i stallet var valparnas hem. Föräldrarna kom från Hundstallet och när tiken löpte var det ingen som hade koll på. Hundhållningen gick att mörka men inte fårhållningen och dom föll så småningom. För väldigt många år sedan nu. Men ämnet kom på tal igen, det har hänt vid varje valpkull här hemma när familjen samlats i olika valphagar över åren. Så och på fredagen. Att av myndigheter omhändertagna hundar från ett land hamnar hos någon vars hundbestånd inom kort beslagtas i ett annat land även det, är inget annat än en hundtragedi. Det händer igen och igen och alla de polarhundar som i början av sommaren omhändertogs har nu sålts av myndigheterna. Varför förbarna sig över hundar från många andra länder, från olika hjälpande organisationer och ta dem till Sverige, när det finns så många hundar i vårt eget land som behöver nya hem?! Alla omplaceringar är inte problemhundar! Människor dör ifrån sina hundar och människor får sjukdomar som gör dem olämpliga som hundägare eller bara omöjliggör för dem att fortsätta vara hundägare.
Så en vädjan: Kalla det inte att "adoptera" hundar! Man adopterar barn! Inte djur. Djur köper man eller tar hand om, men man adopterar dem inte. En reaktion från en icke hemgjord utan bortgjord och adopterad gammal tant. Som köpte/tog över en nio månader gammal Lapsk Vallhund 1998. Gázzi adopterades inte.
Tankarna for av flera skäl. Ingen av valparna blir kvar i den lilla stugan i skogen. En sorg på ett sätt att åren går. Men så är det och att göra en av dessa valpar rättvisa om tio år känns inte realistiskt. Modji fyller elva den första december och är i fin form och tränar varje vecka med glädje, på samma sätt som för tio år sedan. En omplacering känns som ett realistiskt alternativ framöver. En hund som förlorat sin människa i förtid och behöver nya människor att åldras tillsammans med.
Det regnade hela fredagsförmiddagen och valparna fick nöja sig med att vistas i köket och matrummet. De sov, de busade med varandra och de lekte en och en med sina många leksaker. Det åt var fjärde timme och de fick för första gången smaka något annat än valpmaten. Kokt kyckling uppskattade de mycket!
På sena eftermiddagen drog regnet tveksamt och långsamt bort. Det klarnade upp och det blev möjligt att släppa ut leksugna valpar! Att de uppskattade sin hage var väldigt tydligt och alla rusade iväg och tog för sig av lite större ytor och större leksaker och mycket snart var de alla samlade i sin miljöbanehörna! De jagade varandra över lastpall och gallerbottnad brödback! De jagade varandra i full fart mellan alla grova furuben hörande till den bastanta trädgårdsmöbeln! De kastade sig in i den liggande fodertunnan och fick den i rullning flera meter! De tog sats och hoppade rätt in i brödbacken fylld med tomma plastflaskor och skuttade runt på dem alla medan de minsta flaskorna började ge ljud ifrån sig! Ihoppressade av allt tyngre valpar. Husse berikade valphagen genom att sträcka ut sig på mage och vila ryggen mitt i hagen och det uppskattades mycket! På lite olika sätt. Jaffi intog rätt snart valpsängen som uppstod mellan Husses ben och den platsen försvarade hon mot samtliga syskon! Som till slut gav upp och lät henne ligga där ifred. De klättrade i stället runt över resten av Husse och när Násste bet hål i Husses öra, kom Fanndi och tvättade bort blodet. Eller slickade i sig blodet för att det var gott snarare.
Snart dök delar av familjen upp för att valpmysa, få instruktioner inför valpvakt i nästa vecka och för att plocka svamp och bär i skogen intill Lapskflockens stuga.
Alla valpar välkomnar alla besök med stor entusiasm! Det här är ett gäng som älskar klapp och kel och att sitta i famnen och gosa! Vem man gosar med är egalt, bara man får närkontakt med alla! Så småningom var det dags för mat även för de tvåbenta och Husse for till byn och köpte pizza. Maten intogs i trädgårdmöbeln inne i valphagen och mätta valpar sov gott och märkte inte pizzadoften.
Kvällen blev rätt sen och det skymde på och efter ett tokrace där man hade svårt att fatta att de inte krockade med varandra eller möblerna, föll alla valpar i sömn i princip där de stod. Med fyra extra armar var det snart gjort att bära in dem alla och de somnade om direkt på fällen.