Skrivet tidigt på onsdag morgon:
Vardagen i flocken flyter på fint. Det funkar fint med Colin. Samt med Aili. Att viss skepsis uppstår när det kommer en ettårig kille inflyttande bara så där, är ju helt naturligt. En stor fördel har varit att Aili och Colin har mycket gemensamt, såsom varande samma hundtyp. Självständiga, uppmärksamma, vaksamma. Med en vilja att vara till lags, anpassa sig. Vallhundens kynne att både jobba självständigt och ändå samarbeta. Matte känner igen en hel del av Aili i Colin. Aili har inte varit någon enkel hund. Absolut inte en förstagångshund! Matte har beskrivit Aili som filterlös. Hon tar in allt. Colin är likadan. Aili har av Matte beskrivits som explosiv och intensiv. Colin är likadan. Matte har beskrivit Aili som mångfacetterad. Det känns som att det stämmer även på Colin. Han är en ettårig kille som håller på att lära sig om livet och energin sprutar ur öronen. Precis så som det gjorde när Aili var lika gammal och ännu kan göra ibland. De har nu sovit tillsammans i bäddar bredvid varandra, vid fotändan av Mattes säng, under tre lugna och fina nätter. Det känns väldigt bra med Colin i flocken så långt.
Tisdag.
Mitt på dagen fick hundarna komma ut på tomten, för att rasa av sig i den djupa snön som ännu täcker gräsmattan. I rasande fart drog Colin iväg, jagad av Aili. Runt, runt den runda rabatten mitt på gräsmattan. Härligt att se! Sedan tog Matte med dem på promenad upp till sjön. Där släpptes Aili lös och Colin fick gå i koppel. Stigen var så vältrampad att det i stort sett var barmark i en smal sträng. Uppskattat av Matte. Colin klev mer än gärna i djupsnön intill. Aili var fri att gå som hon ville med avtalat avstånd till Matte och fick göra som hon brukat. Nosa omkring i området kring stigen och nu med möjlighet att själv välja distans till Colin. Som nog var avundjuk på Ailis frihet. Livet är inte alltid rätt vist.
Klicka för större bild.
Matte stannade och lät Aili ströva omkring på de flata hällarna i strandkanten, där isen börjat lägga sig. Colin pyste över och började gräva. Lättgrävd pinnmo flög runt omkring honom! Aili anslöt och tittade på en stund. Matte traskade vidare med Aili lös och en nu superladdad Colin i koppel. Plötsligt slängde han sig mot Aili många meter bort i en lekinvit! Matte hade ett bra tag i kopplet och spikskor på fötterna och visste vad hon hade i snöret. Matte stod pall men röt till. Colin hade stängt öronen. Matte uttryckte lite tydligare vad hon tyckte om dylika mångmetersprång när man är kopplad. Då fick hon oväntad hjälp av Aili! Som kom farande som ett jehu och mycket fysiskt berättade för Colin att nu jävlar gör du som Matte säger och låter mig vara ifred! Vilket fungerade bra. Colin förstod budskapet och gick fint i kopplet igen. Intressant! Alla pojkspolingar mår bra av en äldre tik med känsla för timing och proportioner.
Efter en härlig promenad med två hundar kom den lilla flocken tillbaka till reviret efter en timme. Det småduggade, det var grått, det var smådimmigt i dalsänkan. Hundarna släpptes lösa på tomten och släppte ut ännu lite mer energi tillsammans i ännu en jaktlek runt den runda rabatten. Kallad "rondellen" av en övernattande hundägare! Alla hundar älskar att springa runt och ytterst sällan har någon genat över den upphöjda rabatten.
Vädret må vara trist och blött, men Matte känner sig nöjd. Det förefaller som om flockbyggandet funkar fint så långt. Colin är en mycket trevlig bekantskap och nog sjutton finns det gemensamma nämnare mellan just denna Eastern European Village Dog och Lapska Vallhunden Aili. Mer än utseendet. Lapsk Vallhund är en mycket heterogen ras och kan ibland vara väldigt lik denna urhund, utan identifierbara raser vid ett dna-test.