Söndag.
Dagen bjöd på lite solglimtar och en minusgrad, samt svag vind. Rätt njutbart således!
Lapskflocken tog tillfället och for iväg till den närbelägna bergtäkten för lite sökträning, kombinerat med motion för Modji och Aili. Här finns stora ytor för hundarna att springa/söka på och här finns bra möjligheter att gömma sig, utnyttjande att vindarna slår mellan stora sten- och grushögar och mellan lodräta bergväggar. Vinden sveper längs med, uppåt och neråt och för med sig vittringen från en gömd människa åt olika håll. Miljön bjuder på många tillfällen för två Lapska Vallhundar att få användning av sin medfödda förmåga att arbeta självständigt långt borta från sin förare, samt att lösa problem ensamma. Då det är en lättskallad ras får hundarna här även användning för detta när de hittar en "försvunnen" människa som skall markeras med ett ihållande och vägledande skall. Liksom i renskötseln använder hundarna skallet för att få en varelse i rörelse. En passiv figurant blir inte aktiv förrän den blivit utskälld så att föraren långt borta hör att och var hunden har fyndat. Hundarna sätter figuranen i rörelse medelst sitt skall. Hundarna använder skallet för att få renarna i rörelse. Flera samtal med renskötare har visat på likheterna i kraven på en bra renvallare och en bra räddningshund. Man eftersträvar i princip samma egenskaper hos hundarna. Självständiga hundar, uthålliga i arbete under tuffa förhållanden, bra på att lösa problem och bra på att skälla. Samt med en förmåga till samarbete med en förare.
Inom renskötseln arbetar hundarna inte sällan i par eller flera samtidigt. De samarbetar med varandra och med sin förare. Husse och Matte har sedan 2003 vid Gázzis dotter Nástis födelse, ständigt haft två till tre Lapska tikar i sin flock. De har fått göra sök tillsammans i olika konstellationer inom den egna flocken och med träningskompisar. Det har alltid fungerat bra! De unga hundarna har, liksom inom renskötseln, fått söka/jobba tillsammans med äldre hundar för att lära sig jobbet. Inom söket bjuder detta även på ett vissst mått av konkurens, då en belöning delas ut av en funnen figurant. Det gäller att komma först fram! Självklart får båda belöning, men att komma först är fint! I stort sett alltid fungerar detta fint, då hundarna är vana och figuranterna är observanta på eventuella spänningar i konkurens om godiset. Vissa spända situationer kan man undvika om man bara tänker till lite. Läser hundarna.
Modji och Aili råkade alltså än en gång ut för att deras Husse och Matte bara försvann på nytt när de blivit hittade. Under en hel timme var de i sökarbete över stora ytor och mot slutet utnyttjade den erfarna Modji sin dotter Aili till att göra grovgörat. Smart tänkt! Modji avvaktade och studerade sin dotter som drog iväg i full fart. När Modji såg att Aili fått vittring hakade hon på och genade i området för att komma först till belöningen! Det lyckades förvånansvärt ofta! Vid något tillfälle fick Modji en helt annan vittring och försvann i sin egen doftbubbla i slänten där hararna håller till.... Vaknade till när Aili fyndat och skallmarkerade i närheten och ville vara med och slicka i sig skinkpastej från tub!
I flocken har det alltså funnits två till tre tikar i rakt nerstigande led med "hemgjorda" hundar. Mormor-mor-dotter eller mor och dotter. Det har funnits tonåringar som utmanat de äldre! Tikar kan de också och en del anser dem vara än värre än många grabbhalvor ibland. Retstickor har det funnits några i flocken! Násti var många gånger en ren pina för sin mamma Gázzi! Mycket utstuderat gjorde Násti ibland ALLT för att reta gallfeber på sin mamma! I konkurens om resurser var hon understundom hopplöst egotrippad. Násti ville få en reaktion från mor sin och provocerade henne. Gázzi gjorde allt för att ignorera sin dotter för undvikande av slagsmål. Men ibland blev Násti bara för mycket och blev bryskt tillrättavisad. Några slagsmål på liv och död blev det aldrig, då båda visste mycket väl vilka regler som gällde i flocken! En skarp tillsägelse från Matte eller Husse räckte för "eld upphör". Diskussioner är tillåtna men inga handgripligheter. Regler som är självklara.
Aili har varit en retsticka även hon! Alla har vi varit tonåringar. Som hundägare får man vara observant och läsa hundar ständigt. Vissa situationer skall inte behöva uppstå! Det skall räcka med att man som hundägare påminner om flockens regler för att förhindra slagsmål. En harkling eller ett lugnt påpekande. Ibland får man kanske avleda. Husse och Matte kommunicerar ständigt med hundarna genom att läsa dem. Lapska Vallhundar är dessutom mycket lättlästa med sina upprättstående öron och tydliga kroppsspråk. Tydliga mimik! Det är signalsäkra och signalkänsliga hundar. Intressanta att studera och tolka! De säger vädligt mycket om man bara är observant och läser lite mellan raderna ibland.
Är man intresserad av hundars språk är Per Jensen en etolog som skriver lättförståeligt om hundars beteende. Han har gett ut många böcker och är professor vid Linköpings universitet.
Efter en timme med parallellsök föreföll Modji och Aili rätt nöjda. Nöjda var även Husse och Matte men hungriga. En avstickare gjordes till närmaste samhälle där hundarna fick vila en knapp timme i en uppvärmd bil. Husse och Matte passade på och åt en indisk måltid så här den sista söndagen på året. Omväxling efter julmaten!
Hundarna slog sig genast till ro framör den slocknade kaminen i stugan vid hemkomsten. Men något stämde ju inte och Aili tittade mycket uppfordrande på Matte när hon tänkte sätta på kaffevatten: "Hur tänkte du nu?! Du har ju inte tänt i kaminen åt oss!!! Egoist!" Husse såg till att Aili och Modji fick det varmt och skönt och Matte fixade fika.
Bilder från söndagens träning.
Klicka för större bilder.
