Efter en hel del funderande och diskuterande har Husse och Matte kommit fram till, att Aili vid snart fyra års ålder är vuxen nog i sitt sätt att få bli mamma. Rasen mognar sent! Aili är inget undantag! Hennes mormors mor Gázzi och hennes mormor Násti upplevdes som vuxna först vid fyra års ålder. Både utvändigt och invändigt. Då fick de sina första cert och då började de uppträda mer vuxet. Modji var i så fall undantaget och visade vuxna drag redan kring treårsdagen. Att två års ålder anges som lägsta ålder för avelsdebut, känns aningen märkligt i en ras som mognar sent och i gengäld lever länge med god hälsa. Men man tänker ju så olika. Kanske det är för att hinna få ihop ett antal kullar med tid för utvärdering emellan? Rent praktiska skäl. Vad vet Matte kring hur just denna ålder funnits lämplig. Det är mycket man inte begriper.
Nåväl, Matte har lite löst letat lämplig farsa till några Ailiknytt och inte är det lätt att vara uppfödare inte. Så hittar man en kille med lite krut och utstrålning som gillar att göra kul saker ihop med sin förare! En kille som inte tillhör släkten. Då är han kastrerad. Denna förbannade iver att skära kulorna av de unga slynglarna! I stället för att vänta ut deras lite långdragna tonårsperiod och ge dem meningsfulla sysselsättningar, för att göra av med överskottsenergin. Eller erkänna ett felköp och ge grabbarna chansen hos någon med större kunskap om rasen och intresse av att ta en slyngel tillvara för framtiden och styra upp energiflödet och se det som en resurs. Men den som söker finner så småningom och nu verkar det som om en kull kan bli verklighet. När Aili kommer att löpa och om hon tänker visa att hon löper är nästa fråga. Med tidigare långa intervall på ca tio månader blir det i december, men med förlusten av Násti kan detta ruckas.
Knytt kränges endast till den som har tidigare vana av att vara hundägare, samt att jobba med hund. Mycket gärna även vana vis rasen! Aili är inte en helt enkel hund. Ganska oförutsägbar och intensiv, en härlig hund som älskar att jobba! En ljuvlig hund som älskar att vara knähund även hos nya bekantskaper. Aili i ett nötskal.
Lördag.
Hundarna fick leva i begränsad frihet på den inhägnade tomten vid Torpet några timmar. Nu visar det sig att varg samtidigt synts till och fotats längs den väg som leder mellan stugan i skogen och Torpet, som ligger i andra änden av samma skog - utgörande det gamla Rialareviret. Tydligt är att någon eller några gillar denna skog några mil norr om Stockholm. Ytterligare ett stycke norröver hittades björnspillning i helgen.
Lördagkvällen tillbringade Husse och Matte med hundsnack på Arlanda över en bit mat. Nástidottern Lihkkus matte var på resa och fick en lång väntan på Arlanda på väg hem till Nederländerna. Många timmars rassnack och jämförelser länderna emellan blev det. Mycket intressant! Mot slutet flöt inte engelskan längre fullt så fritt, då kvällen blev sen... Vad fasen heter inmönstring på engelsaka?
Upp i ottan måste Lapskflocken därefter på söndagen. Vänstervarvande några timmar hemifrån stod på agendan. Endast Modji var anmäld och om henne tyckte domaren Christina Bjerstedt-Ohlsson så här:
Veteranklass.
8,5 år. Feminin tik av bra längd. Trevligt huvud/uttryck. Bra hals. Helt fast i överlinjen, lite framskjuten skuldra. Bra överarm, normala vinklar. Bra benstomme och tassar, ok päls. Trevligt temperament. Excellent, CK, placering 3.
Den inofficiela Prestationsklassen vanns av Modji, med motiveringen att hon hittat en drunknad person efter en veckas försvinnande på 4.5 meters djup för ett drygt år sedan. Anhöriga kunde göra ett avslut.
En mycket trevlig utställning intill vatten och vädret var fint! Många trevliga hundar närvarade och Aili fick tillfälle att hälsa på några lite mer noga. Tycke uppstod och att leka i koppel är ingen höjdare, men platsen var illa vald för friare lekare tyvärr!
Hem for familjen via en liten extrasväng på småvägar för "semesterkänsla". Sverige är vackert så här års när man färdas på landsbygden! Tröskorna går för fullt!